hos tandläkaren

Jag ser två bilder...

Den ena bilden är mörk
jag ligger fastspänd på en hård bräda
Känslan är, jag vill inte
Benen vill sparka sig fria
Händerna vill slita bort spännbälten
och kedjor
Men jag kan inte röra mig
Jag börjar domna bort
En ondsint människoliknande varelse står lutad,
nej hänger tungt över mig
trycker ner mig, krävande,
bändande
Jag vill inte
Det gör ont, HJÄLP!
Det trycks i mig n å g o t ...

Sedan minns jag inget mer...


Den andra bilden är ljus, vackra Bella står och ler mot mig. Hon ber mig snällt att sätta mig och luta mig lugnt tillbaka i en fåtölj. Bella stoppar om mig med mjuka kuddar och frågar om det känns skönt.
- ja, viskar jag tacksamt.
Bella lutar tillbaka fåtöljen i ett ännu mer vilsamt läge. Bella frågar om det känns ännu bättre nu. Jag kan bara andas ut avslappnat och tittar in i ett par vackra ögon, Bellas.
- Här skall du få något som förhöjer upplevelsen och skönheten av kommande timma, säger sköna Bella och sticker till mig något i munnen. Jag känner hur jag ljuvt slappnar av medans Bella smeker mig lätt på axeln. Jag hör henne viska svagt några ord i mitt öra.
- det här kommer att gå bra, göran
- du är så duktig, göran och jag hinner tänka några fina tankar om Bella.
Sedan minns jag inget mer...


En stund senare, en lång stund senare kanske vad vet jag, återvänder jag till verkligheten. Det är bara jag och Bella i rummet. Skönt, tänker jag.

Men något har hänt med tiden...

Jag får ingen fråga om jag vill ha några bokmärken
och kronans värde är nu 6 000 kronor?


Nåväl, om ett år får jag träffa Bella igen.
Det får det vara värt.

förlorat kontrollen

Jag vet inte när och hur det hände.
Men jag har tappat de sociala koderna för att vistas i julträngsel eller vilken sorts trängsel, i värst fall, som helst. Det funkar inte längre. Jag minns svagt att jag klarat av detta, men nu känner jag mig missanpassad och utan hopp.

Har jag varit borta för länge från staden?

Jag var i ett centralt placerat köpcenter i Göteborg och försökte förflytta mig framåt. Det gick inte kan jag säga. Min brist på koderna gjorde mina försök till framgång mer till en dans, typ en sorts jenka. Lite framåt, mycket bakåt och inte minst åt sidan...

Jag var som en skepp utan roder i ett stormigt hav.
Som ett flygplan under en turbulent luftfärd.
Som en flipperkula.
Som, som...

Ut med väggen i köpcentrat blev jag upptryckt och jag fortsatte att trycka mig mot väggen och gick sakta och lugnt och fint fr,am å ,t.
Jag skapade mig ett mål. Det är bra med mål i livet har jag läst någonstans, tänkte jag. Det finns ett, av mig, välbesökt fik längre fram. Jag tar mig dit...

Väl framme kände jag mig stadig med min 9:a och äpplebulle.
pust
Tänk att trygghet kan stavas så: 9:a och äpplebulle.

repetition,
hur var det nu
rakt fram med spanande blick eller blicken ner i marken och bara plöja?
finns det kurs för sådant här?

God Jul o Gott Nytt År!

samma granvisa i år igen...

Uppdraget slutfört, jag har varit och köpt en fin gran.
Men det blev samma visa i år igen...
Jag platsar en gång per år i den blinkande generationen.

Det är inte så att jag inte kan klarar av brottningsmatchen med julgransljusen så att dessa ljusen de blinkar. Nä, det är själva transporten av granen som sänder signaler ut till mina medtrafikanter att här kommer det en gubbe som inte klarar av sin bil.

Det är ju på det lilla viset att när jag skall hämta hem granen i bilen går det ju inte att stänga bagageluckan. Granuslingen är ju för lång. Det kunde väl någon tänkt på. Och då när själva färden pågår så gungar luckan och innerbelysningen i bilen går blink, blinke-blink, blink...

Går det att se ut då? no!
Ser andra mig då? yes!

Varje år så tänker jag att det här känner jag igen. Kanske skall jag studerat boken? Men det är ju alltid mörkt så en titt i instruktionsboken är omöjligt.

Jag måste komma ihåg detta till nästa år.
Men hur?

om att få en liten stund

Till räcker jag inte
och just nu verkar det finnas xtra lite tid för att räcka

Skall det vara så...
Jag bara frågar

Jobb, familj här och släkt där
När skall tag få tid med mig?

Skall det vara så...
Jag bara frågar
När skall tag få tid med mig?

Det är ont i foten, den globala uppvärmningen
och utanför har dom grävt upp i gatan. Allt skall man engagera sig i.
När skall jag få tid med mig?

Skall det vara så...
Jag bara frågar
När skall tag få tid med mig?

Det är bussar som inte kommer i tid, det är jobbiga kunder och krångliga organisationer.

Skall det vara så...
Jag bara frågar
När skall tag få tid med mig?

Det är Bush, Saddam, Putin och räkningar.
Det är slapphet, flathet, intolerans och ont i huvé .
Skall det vara så...
Jag bara frågar

När skall tag få tid med mig?

kanske det kan ordna sig
bara jag får en liten stund för mig själv.

men säger någon god jul en gång till såååå

vem kan bestämma

vem kan bestämma hur jag skall känna
det finns ingen mall att följa
ingen norm som är rätt
ingen regel som styr

det påstås att jag inget känner, att jag är känslokall
hur skall jag känna då

livet rullar vidare, det som varit kan jag inte göra något åt
nuet är mer påtagligt och har sin kamp, hur skall det jag inte kan göra något åt överskugga ett nu

en kamp tog slut, en annan pågår men känslokall är jag inte

möjligtvis har förrådet med känsloyttringarna tagit slut

kanske jag skall stanna upp och känna efter mer,
men vem tar hand om nuet då
tar nuet hand om sig själv

jag saknar ju, så förringa inte mina känslor
du vet inte hur jag känner

eller vad jag går igenom

men jag saknar dig, jag saknar...

jag tror du skulle förstått

väderproblem

Det är något problem med vädret.






nä, inte att alla pratar om det
nä, inte att det är dåligt
nä, inte den globala uppvärmningen
nä, inte att meteorologen säger en sak och vädret blir något annat

Nä, problemet är att jag inte ens vet om det blir tvärtom. Problemet med vädret att jag glömmer prognosen så fort jag fått den levererad.
- vad blir det för väder imorgon? frågar någon
- äh, va ... vet inte, säger jag och ändå har jag suttit där framför burken.

Visserligen har jag ett minne som en adventskalender, men ändå. Kanske att vädermänniskorna är för långhåriga, jonglerande, norska, etc ... osv ... eller något. Något är fel! Jag tror absolut det är något med presentationerna som gör att jag glömmer bort hur vädret skall bli.

Och då, har jag förstått i efterhand, har ändå SVT prövat med något nytt upplägg som jag oxå missat och som jag inte kan kommentera...

Jag har lite tankar och som kommunikationsexpert (wannabe) får jag ta och kontakta dem. Om jag kan förstå och komma ihåg vädret så måste väl alla komma ihåg. Jag skall finslipa mitt upplägg sen åker jag till Stockholm.

en sak är säker, vädret blir som det blir, det är det enda säkra, det blir så det är bara att vänta

rum 543

Jag har levt det glamorösa hotellivet i helgen, men det är en annan historia...

Däremot är det ju som så att hotellrum har ett nummer som står utanför dörren. Det är bra och genomtänkt för att gästen skall kunna hitta till sitt rum. Men dessa siffror fanns även på väggen inne i rummet.
Jag förstår inte meningen med det...

Jag får mitt nyckelkort och går till rummet med numret (...). Jag låser upp och går in. Så gör jag. Skall jag nu även kolla om det är samma siffror på väggen inne i rummet innan jag kan ta rummet i besittning.
- Ah, det var mitt rum. Så skönt.

Men om det är andra siffror på väggen, vad gör jag då? Ringer och klagar?
Nä, jag förstår det inte...

Eller om man vaknar mitt i natten, har allt annat än rumsnumret i huvudet och undrar var man är. Man tittar, om man kan se, på siffrorna på väggen och tänker...:
- jaha, 5..4..3... que?
- jaha, 543... bingo
- jaha, 543... bor-jag-här?
- jaha, 543... det-här-är-inte-mitt-rum, det var ju dråpligt

Varför står rumsnumret på insidan av rummet?
Nä, jag förstår det inte...

en applåd som jag bjuder på

Jag fick denna historia av en vän som jag nu ödmjukt tänkte bjuda på. En slags hyllning,

Till henne och alla andra kvinnor, men framförallt till kvinnan i mitt liv.

Elva människor hängde i ett rep under en helikopter, tio män och en kvinna. Repet var inte starkt nog för att hålla för dem allihop. Så de bestämde att en var tvungen att släppa taget för att annars skulle de alla falla. De kunde inte bestämma vem som skulle bli tvungen att släppa taget förrän kvinnan höll ett gripande tal. Hon sa att hon frivilligt skulle släppa repet för att hon var kvinna och van vid att offra sig för make och barn och för män i allmänhet utan att få något tillbaka. När hon avslutat sitt tal började alla tio männen applådera...

häpp

tankemätare

Var ute och åkte bil och såg bensinmätaren visa rött. Sådant är ju bra att veta så man inte blir stående med ogjort ärende. Tänkte, varför har inte vi människor en tankmätare? Eller i vart fall vissa.

Det kunde vara jättepraktiskt för då syntes det ju innan att här är det ingen ide att lägga någon energi för att bli förstådd, för här var mätaren i botten hos den personen. Kanske att en varvräknare fick plats oxå. Går någon på högvarv är det ju inte heller någon ide att göra sig förstådd.

Tänk, situationen på jobbet. Du har en strålande ide och du går in till Bossen. Först tittar man på mätarna. Är han (i mitt fall är det faktiskt en han...) out of gas, uppe i högvarv eller är han mottaglig för lite nya idéer?

Eller kundmötet, intervjun, etc... va bra att kunna se innan hur lätt det kommer att gå, inte

Eller på fikarasten, vid vilket bord går det att få energi och vilket suger.

Eller hemma och du vill ha sagt något. Du sätter dig för att prata med frun och du tittar på mätarna. Är hon (i mitt fall är det en hon) i läge utan energi, i tankarna någon annanstans eller är det läge helt enkelt? Bra att veta före för att kunna närma sig på rätt sätt.

Eller tonåringar, inte att förglömma. Där kan det behövas en hel instrumentpanel för att förstå och säga rätt sak i rätt ögonblick utan att få den där blicken.

Eller med vännerna...

Eller på vissa bloggar... fast inga av dom jag läser förstås


jag får nog ta och kolla upp detta med patent o registreringsverket

jag, en blogoholic

hej, jag heter Göran
jag är en blogoholic

Naturligtvis finns det ett sådant uttryck som blogoholic.
Det kanske till och med finns en organisation för Anonyma Bloggare som behöver hjälp.
Till att börja med så är jag ju faktiskt anonym...

Mina tecken på att jag är en blogoholic är:

• kollar bloggen flera ggr per dag
• kollar e-posten som aviseras om jag får kommentarer
• hör orden "vi bloggar, vi bloggar" när de på radion sjöng något om "vi plockar,.."
• smyger ner till datorn i källaren med undanflykten, jag hänger upp tvätten...
• jag läser hellre mina favoritbloggar än lyssnar på mina jobbarkompisar
• tycker det är roligare att blogga än att jobba

Finns det något hopp, är jag fast i bloggträsket?

Eller skall jag bara inte vara sjukskriven längre utan gå tillbaka till jobbet.
Jag nyser ju inte längre så farligt, i vart fall.

hej, jag heter göran
jag är en blogoholic

vad är du?

ordning och reda

tema. pärmar och mogningsgrad

Jag minns en gång för länge sedan när min ekonomiska situation mogna till och behovet av ordning och reda fick en möjlighet att ta tag i mig.

Innan dess låg alla sk. viktiga papper utspridda i flera högar.

Om de ens kom i en hög utan förpassades till runda arkivet lite för snabbt.

Det var då kontrollmänniskan i mig tog tag i situationen och förordade en pärm att placera de sk. viktiga dokumenten i.

Då kände jag mig stolt, mogen, vuxen ... för att jag var så ordningsam. Det var då. Nu är pärmen full av papper...

Har jag blivit övermogen nu då? Eller hur lyder tolkningen idag?

Äh, jag bara köper en ny pärm och funderar inte så mycket mer.

Bara så!

I don't find Facebook useful.

I don't find Facebook useful. Tack o bock

Nu är min tid med facebook över

You might find Facebook more useful if you connect with more of your friends.

Vad skall man göra om man inte har lust att leva en del av sitt liv på facebook och om man inte har några vänner där då (förutom Alex och Eva).

Check out our Friend Finder, or search for them.Also try taking a tour of Facebook to learn about features others find useful.
Your Facebook account has been deactivated.To reactivate your account, simply log in as you normally would, and we'll send you a reactivation email.Come back soon,
The Facebook Team

Nä, jag vill inte. Jag klarar mig ändå. Jag tycker inte facebook var användbar. Jag vill inte utforska mera. Tack för deaktiveringen. Varför skulle jag vilja komma tillbaka?
Tack o ajö facebook teamet, ert behov av mig är obesvarat.

skönt att kunna avsluta en relation lite snyggt, utan tårar

jag bli glad... = Inlägg nr 100

Funderar ibland på vad mitt bloggande ger mig och varför jag håller på. Det är då jag börjar le lite fånigt. Bloggandet stärker faktiskt en del av mitt självförtroende och gör mig sedd av dig som jag inte ens visste fanns...
Den virtuella overkligheten blir påtagligt verklig och mänsklig.

Det hade jag ingen aning om att det skulle få den effekten när jag motvilligt var tvungen att skapa Min ruta som en del av en 5-poängskurs. Jag gjorde min uppgift och har därefter bloggat sporadiskt och inte alls. Har varit väldigt nära att ta bort hela bloggen vid några tillfällen. Men nu efter några månader av mer flitigt bloggande är jag glad för att jag har kvar Min ruta i "sajber späjs". Glad för att du hittat hit!

Jag är glad för att den ger utrymme för att få uttrycka mina tankar på mitt sätt. Min skrivklåda får ett uttryck och jag får rensat lite i tankegarderoberna. Glad för att jag ibland får kommentarer av dig som tycker att det jag skriver är läsvärt, roligt och som du vill läsa mer av. Glad för en del pushande kommentarer i stunder av beslutsångest.

Det ger även mycket att läsa och "lära känna" andra bloggare. Det sätter sina spår i rutan på mer än ett sätt... Det finns en del bloggar som jag återkommer till och vill läsa mer i. Det blir en samling av bloggvänner.

Jag är glad för att Du finns, fortsätt med det, Tack! []

oxå då, inlägg nr 100! Det skall firas!!!!!!!!!

gulligull

Jag får rysningar ibland av allt för mycket gulligull, som sägs med ord. Och av folk som jag inte känner.

Det har hänt på jobbet vid flera tillfällen. Det är kanske något visst med mig, jag vet inte...
Men ändå... Jag blir ombedd att göra en liten uppgift vid ett speciellt tillfälle. Det ingår i jobbet och jag har inga problem med att få in det i tidschemat. Och vad säger kvinnan, för det är alltid en kvinna från en viss stad, i luren då?
- tack det var gulligt av dig... Det händer inte en gång utan det händer flera gånger... Jag blir så trött av den tillgjorda inställningen. Häromdagen servade jag Anna Book. Och vad säger hon om inte:
- tack, det var gulligt av dig...

Sluta att gulla mig. Jag känner inte dig. Jag vill inte bli gullad av dig.

inte en sådan blogg

Jag har lovat mig själv att inte detta skall bli en sådan blogg där jag skall skriva om vad jag gjorde idag, vilka jag träffade och mina reaktioner på det. Jag skriver om saker och ting med distans, värme och en smula humor. Bara personlig, men inte privat. Därför tänker jag inte skriva om att idag, som egentligen började igår, att jag då spillde kaffe på vita tröjan så dagens besök blev jag iklädd fläckig tröja. Jag kom ju i och för sig på den ljusa iden att försöka spä ut fläcken med vatten och tvål vilket fick till följd att de bruna fläckarna inte blev så droppigt fläckiga utan istället sammanblandade i en enda stor ljusbrun fläck. Titta, tänkte åhörarna, gubben har en stor brun fläck på sin tröja. Honom lyssnar vi inte på. De små krypen. De satt bara med ljusbrun blick (fyllda av kaffe) och kom med dumma frågor (vilken kaffesort var det, ljusbrunt är det årets färg) och interndiskuterade som om jag inte fanns. Är det respekt det? Bara för en kaffefläckad tröja kan man väl inte få bete sig hur som helst. Va? Lyssna på mig jag har något att säga ju. Skit i det då! Det är sådant som jag inte kommer att skriva om i denna blogg så att några kan känna sig utelämnade. Inget utelämnade av mina innersta privata känslor på något sätt. Inte här inte. Jag kommer inte heller att skriva om min kropps stora hämnd under påföljande dags besök. Den, kroppen alltså, hade en utomkroppslig (...) upplevelse av frånvaro under denna dags besök. Jag satt och frågade efter intressanta ouppfyllda behov och visst sa dom säkert något men jag var ju inte där, mina tankar var inte hemma eller om dom var det. Jag vet ju inte för jag var ju helt disträ, omotiverad och jag ville helst gå hem och dra något gammalt över mig. Typ, sådant personligt, sådant tänker jag inte skriva om i denna blogg. Då har jag ju misslyckats med min bloggs målsättning. Och misslyckas vill jag ju inte. Dessutom, vem skulle vilja läsa det? Det får nog bli ett glas vin istället för något bloggande ikväll. Så får det bli och det är inget jag tänker skriva om på min blogg heller. Skönt att få det noterat i alla fall.

alla dessa dagar

alla dessa dagar, som kom och gick, inte visste jag att det var livet...

Det är den internationella Toalettdagen idag, World Toilet Day. Alldeles för sent har jag upptäckt det. Det måste ju firas. Jag vet inte bara hur? Skall jag besöka toaletten oftare ikväll så den inte känner känner sig bortglömd. Skall jag spola tre gånger? Skall jag ...

Men framförallt ändå, varför? Varför denna dag?
Nä, det enda raka är att spola ner hela dagen...

Ingens Vila

Läs boken Ingens Vila av Ingela Haraldsdotter.

Boken blev ingen vila för mig heller. Vanligtvis kan det vara skönt att läsa något kapitel ur en bok på kvällen för att varva ner och rensa skallen.
Det gick bara delvis med Ingens Vila.

När en berättelse som den i Ingens Vila griper tag är det svårt att lägga ifrån sig den. Det går inte att somna om jag funderar på vad som händer på nästa sida. Ibland gick jag upp och läste på nästa sida och nästa…

Jag led och kände glädje med personernas liv i berättelsen. Ibland var det riktigt spännande och någon gång fuktades ögat. Trovärdigt beskrives händelser och personer både i livet på gården och livet i USA. Allt inbäddat i de världshändelser som pågick mer eller mindre märkbart för berättelsens personer.

kort sagt, Jag gillade boken!

Nu skall jag gå till biblioteket och sätta tillbaka den på hyllan “läsvärt”.

Andra bloggar om: bokrecension. haraldsdotter ingens vila spännande trovärdigt

ett av världens underverk

Jag gick förbi ett höghusbygge häromdagen. För att få upp alla pinaler till högsta översta våningen så finns det ju en lyftkran som är hög som huset och lite till. Det kan man förstå att det behövs.

Men hur skapas denna höga byggkran? Jag förstår det inte.

Har de små byggkranar som bygger upp andra byggkranar i etapper eller vad...

Ett av världens 7 underverk, om du frågar mig.

min tid på operan

Ja det var en tid det.
Tack ;) Maluca för att du påminde mig...
Ja ja, bra historier, om än obetydliga , är värda att minnas.

Jag var praktikant på Operans marknadsavdelning och ägnade dagarna åt att förstå hur de jobbade. I slutet av den perioden var det dax för den stora premiären. Det var intressant att följa de sista veckornas repetition och förberedelser på alla håll och kanter. Det var rätt spänt kan jag säga. Några svordomar kan jag minnas.

Nåväl det var premiär och artisterna skall ju få blommor som från fans och vänner. Och någon skall göra det...
Jag, bl.a. fick vara blomsterpojke. Jag på scen. Kul, hur svårt kan det vara. Snabbt gå upp på scen, överlämna sin kvast och snabbt avlägsna sig i led tillsammans med de andra. Lätt som en plätt. Jag hade fått den halvstora uppgiften att dela ut till Hans Josefsson.

Så stod vi där på led, inväntande vår signal för att gå upp, famlande med de olika kvastarna och deras snören för att överlämnandet skulle gå bra. Kände lite premiärnerver. Fick inte sabba något nu.

oxå, börja gå, upp för trappan, fram till Hans, titta i ögonen, överlämna och gå vi... aj - va nu då - tummen satt fast i blomstersnöret - shit - ett halvsteg tillbaka, be om ursäkt, dra ut tummen och gå vidare...
Det var säkert bara jag som märkte det. En halv sekund av mitt liv. Men jag märkte det...

Aldrig mer en operascen för mig. Och jag behövde ändå inte sjunga...

sökes.... inte längre. Jag skall bara skriva ett reportage...

Nog informerat om detta. Återkommer när allt är klart och planerat att publiceras.

håll ut

ständigt detta café

står och ser på folk som vimlar förbi,
blir lite snurrig @

står och ser på folk som går förbi,
bara jag inte blir efter...

står och ser på folk passera förbi i revy,
kul :-)


står och ser på folk, dricker min 9:a, äter min äpplebulle
mums :?

åter till skolgården

Var ute på krogen med en god vän. Vi har delat hela grundskolan och mycket av livet efter det.

Vi gick till en Jassåbar efter maten. Där satt vi och drack varsin öl i den stimmiga och glada lokalen. Vi pratade om allt och inget. Folk kom och gick. Då sätter Hon sig sig tvärsemot mig med sitt gäng, tittar mig i ögonen och säger:
- dej känner jag igen!

OK, tänker jag. Vi är på en krog, klockan är runt midnatt, ingen är helt nykter, hur intresserad är jag egentligen och jag säger glatt:
- vill känna mig eller känner igen? För jag känner inte igen. Hon tänker till en millisekund och säger bara namnet på min högstadieskola och vilket år som jag är född...

- hmm, va? Tiden stannar, hon känner igen Mig. Jag har en historia som gör sig påmind. Hon gick i 6:an när jag gick i 9:an på samma skola. Det är 30 år sedan. Så vi pratade om gamla skolminnen, kompisar och lärare från förr. Det var ett roligt och förut oprövat sätt att komma in på gamla skolminnen. Visserligen var det min vän som så vanligt mindes bäst och flest. Han är sådan, minns namn, det är alltid så. Nåväl...

Men, så här i efterhand, så glömde jag att fråga, min fåfänga (kanske) glömde frågan, Varför hade jag fastnat i hennes minne?

Måste jag veta? Vad skulle den kunskapen riva upp/väcka till liv?

Jag får fråga nästa gång vi ses, om 30 år... Vissa saker får man leva med ovissheten om.

stormyggan anfaller

Det är november och normalt brukar det vara en kanska säker period om man vill slippa myggor. Men vad har hänt med denna november?

Ute är det ju myggfritt, men inne. Stora mutantmyggor (obs, flertal) flyger omkring och låter som värsta flygplanet. trots oljudet smyger de på oss om natten och lämnar värsta myggbettet.

Vem bär ansvaret för detta, jag bara undrar?

en bantningsekvation

Det finns en ekvation som inte går ihop i en del bantningstips.

En metod säger att vi skall äta som på stenåldern. Det var få som blev äldre än 30 år på den tiden. Kan den ekvationen gå ihop?

En annan metod kommer med de positiva signalerna att om man äter en knäckemacka skall man ut och gå i 30 minuter för att förbränna den. Det måste innebära att två knäckis = 1 timma... etc...
Dvs, att när jag har stoppat i mig mat en hel dag så måste det innebära att jag skall jag ut och gå en sisådär 5-6 timmar minst. Bara för att förbränna det jag har ätit. Det är ju ingen idé att äta alls. Man måste ju bara röra på sig. Kan den ekvationen gå ihop?

hallå, Jag tar en äpplebulle till cappuccinon, tack.

den otroligt spännande frukostbordstävlingen är nu avgjord

Nu är det avgjort och bordet avdukat. Den så otroligt spännande och ovissa tävlingen om bästa frukostbord.
Och vinnare är, ... Charlotte.nu!

Grattis , grattis och hur känns det????? VA?

För egen del känner jag mig glad för att det var två till, förutom jag, som röstade på mitt bord.
Glad att min lilla enkla frukost fann sina fans.

Tråkigt att jag själv, i eftertankens kranka blekhet, även gav bort en röst på Charlotte.nu i ett svagt ögonblick... Annars hade det ju blivit oavgjort.
Ja, ja så är det i tävlingshetsen och med nerverna utanpå.

Men vilket bord var utmanarbordet som det röstades på ? Eller var det en proteströst. Apropå det så finns det många soffliggare som inte röstade alls. Så kan vi inte ha det.

i alla fall, GRATTIS CHARLOTTE!!


Andra bloggar om: frukostbord

lite helglära om skaldjur

Det vill till att ha alla dioder på när man skall handla skaldjur.

ägg, 90 - 120 = storlek i gram
räkor, 90 - 120 = antal i styck...

Vad jag gjort i helgen?
skalat räkor...



Andra bloggar om: skaldjur

ulrica schenström spårade ur

Vad skall man säga. Jag med mina 125 poäng (endast) i medievetenskap. Men ändå.
Jag tycker Ulrica handlade helt poänglöst.

Jag skulle aldrig vilja pussa Anders Pihlblad hur glad i hatten jag än kunde vara.

Scenström gjorde en schenmanöver och spårade ur....

Han, den där Fredrik, har inte han lite problem med sina kvinnor? Jag bara undrar

En fundering i sammanhanget är ju vad som hänt om ulrica hade hetat ulric. Jag är inte säker att resultatet blivit samma, tyvärr. Vi män verkar klamra oss fast i nästan vilken motvind som helst. Hur bär vi oss åt?


Andra bloggar om: ulrica schenström

jag gillar bibblan

Biblioteken i Sverige är bra och ofta underskattade. För dom behövs! Dom räddade bl.a. min lilla inkomst under studietiden.

Boken som jag vill låna måste inte ens finnas på mitt bibliotek. Den går att beställa. Och jag slapp åka landet runt eller anlita släkt och vänner för att låna. Det tog visserligen ett tag innan jag kom på det smidiga med distanslån. Men bättre sent än aldrig.

Det räcker ju då även med 1 (ett) lånekort och inte de 5 (fem) stycken kort som jag samlade på. Kanske en ny udda hobby. Vem har mest lånekort?

Biblioteken är inte heller begränsade till de böcker dom för tillfället har inne utan de kan köpa in kurslitteratur och andra böcker. Det utnyttjade jag då, det utnyttjar jag nu.


Hej!
Vi köper in boken Ingens vila. Vi ställer dig på kö, det kostar fem kronor. Du får ett mail när boken har kommit.

Mvh

Jag gillar Sveriges bibliotek!

fåfängans baksida

Jag var på intervju för inte så länge sedan. Det var som mediarådgivare och/eller reklamplatssäljare på ett TV-bolag. Jag vet inte hur många gånger (7) som jag sökt till liknande jobb på en tidning, men inte kommit på intervju. Men på TV duger jag.

Jag förberedde mig på de mesta sätt. Tre positiva drag/tre negativa dito, varför de skulle anställa mig, etc... Men så tog jag ett sent och oövertänkt beslut, kanske. Jag tog inte på mig glasögonen. Jag tänkte nog att jag skulle se yngre ut, eller något. Vad vet jag.

Så satt vi då där och gick igenom jobbet. Jag svarade på frågor och visade mig intresserad. Han visade en massa powerpoint på sin dator om ditt och datt. Men det är då huvudvärken börjar komma. Antagligen för att jag måste koncentrera mig för att kunna se vad som står på skärmen.

Så jag tar på mig glasögonen... Luften tar slut, klockorna stannar och det kändes inte alls längre bra att vara där. Nä, och jag fick ju inte jobbet.

Jag var för lite livfull (läs: glasögonberoende och oung).

det får nog bli köp av linser snart

BÄSTA frukostbordet, en måndagsmorgon, finns här...

RÖSTA SOM DU VILL I KOLUMNEN BREVÈ

Min frukost är bäst, ingen protest!

Medans Charlotte.se:s Frukostbord ...

är si så där va?



Det blev som det blev.

Cateringfirman fick sjukt barn
Hotellet serverade bara sina gäster.
Så det blev som det blev.

Allt skall man göra själv.

en go´ känsla

IFK GÖTEBORG - Svenska mästare 2007

Jag blev glad av detta. Varför då kan man fundera över, det är ju bara sport...

Just nu tänker jag inte analysera mig själv. Jag tänker fortsätta med att behålla denna go´a känslan. Blå-Vita dansbandslåtar har aldrig varit bättre

"för det är grabbarna från götet och publikens eget lag..."

det äla gött vet la du, änna gör gott



Andra bloggar om: ifk göteborg

fick jag jobbet??

Det kom ett mail med enbart följande text:

Hej Göran!
Vi vill tacka så mycket för ditt intresse för tjänsten och för vår organisation dock har vi bestämt oss för att inte gå vidare med din ansökan i processen.
Bästa hälsningar Helene

Vilken tjänst?

Det saknas en informatör på den arbetsplatsen.
Var god ring:


Eller detta svar, där jag stillsamt undrar: fick jag jobbet?

Hej!
Den av dig sökta tjänsten som informatör är nu tillsatt.

ja, ja, men fick Jag jobbet??

Glädjande nog var det många kvalificerade sökande och efter en noggrann utvalsprocess har vi fattat beslut om anställning.

ja, ja, men fick JAG jobbet??

Vi tackar dig för ditt intresse att arbeta hos oss...

ja, ja, men fick JAG jobbet??
pust!

Det saknas en informatör även på den arbetsplatsen.
Var god ring:
mvh

Frukostbordet

På måndag är en spännande dag.
Då skall den stora frukostbords tävlingen avgöras.

Regerande mästare: Charlotte.nu
Utmanas på denna blogg av MIG!

mer spännande kan det knappast bli

utsikt över en kaffeskål

Samma fik, igen.
Samma fönster, samma utsikt men nya människor

Samma sjukhus, igen.
Samma tågtider, samma besökstider men ny avdelning och nya människor

Samma känsla av trötthet och otillräcklighet

Vad är det för möjligheter med en brutet ben?
Tänk positivt!
Vad är det för positiva möjligheter med ett brutet ben?
Ja, säg det?

konstpaus

Två statyer tar en rökpaus i sitt performance.

wild and crazy

Jo, jag gjorde det. Jag gick till en ny frisör igen... och då kände jag mig lite vild.

För att ytterligare understryka hur vild jag egentligen är bakom den lugna fasaden så besvarade jag frågan:

- hur vill DU bli klippt?

med

- busigt...

Jag jobbar ju dessutom som representant där ett välputsat yttre ingår i kollektionen. Men den kollektionen har jag ju tröttnat lite på. Vilken otrolig utmaning då för frisören att låta mitt vilda inre bubbla fram i min frisyr.

Därför har jag nu en taggad lugg istället för en rak och prydlig... Jag kanske skall våga göra något mer, nu när jag ändå är på g. Få se nu då...

ett litet steg är också ett steg

matematik-bluffen

Det finns dom som säger att matematik är en vetenskap.
Dom har fel.
Matematik bygger på din fantasi och inget annat.
Så är det med det.

1 + 1 = 0
1 + 1 = 1
1 + 1 = 2
1 + 1 = 3

1 + 1 = X
1 + 1 = Y
1 + 1 = ?
1 + 1 = !
1 + 1 = ...

Det är bara fantasin som begränsar svaret.

och inte blev det lättare för det...

anställd skall slippa träffa chefen

Jag läser i en liten sidospalt i min tidning ett referat från SR i Örebro att en anställd mår så dåligt av att träffa chefen så den anställde slipper... Arbetsmiljöverket, med stöd av ett läkarutlåtande, bedömde läget så allvarligt för anställdes hjärta att verket kräver att den anställde slipper kontakt med chefen.

Äntligen kan man även få läkarintyg för något jag känt länge, och sjukskrivning kanske ...
Det finns hopp!

vinprovning

Dagens inköpsrunda innebar att jag köpte med mig tidningen Allt om mat senaste nummer. Jag köper denna tidning en gång om året så här dax ungefär. Det är numret där de testar vin. I år testade de 1 206 vinsorter och så många hinner inte jag testa på ett år i alla fall. Bedömningarna hjälper mig att undvika vin som smakar "ihopsäckad frukt" och "alkoholdränkt prinsesstårta". Texterna som beskriver smakerna får ibland dessutom munvattnet att gå. Te.x beskrivs vin som:

Behagfullt tilltalande, lätta drag av färska örter, pampig frukt, mullig, välbyggt ... etc

och jag behöver inte köpa vin som smakar:

gummibittert, björnklister, murket, tydliga drag av cykelreparatör, örtig spya, medicinskåp ... etc

Snart är det helg. Vad skall jag ta... Kanske ett vin som är mulligt och behagfullt tilltalande med lätta drag av pampig frukt. Så får det bli. Trevlig helg!

ont i foten...

tankens makt är stor och tänker man positivt så kan det t.o.m bli lite lättare att leva, sägs det... Men kan man tänka bort smärta?

Jag har ont i foten, typ en xtra fotknöl..., sedan någon månad och ringde därför farbror doktorn.
- har du behandlat dig själv si och så enligt ..., sa läkaren.
- självklart, sa jag och ägnade följande vecka åt att ta hand om foten enligt doktorns alla regler som jag sagt, men inte gjort... Det konstiga var att foten ömmade mindre bara efter samtalet. Gav farbror doktorn mig positiva tankar som självläkte min fot?

Det onda gick dock inte över så jag fick en besökstid.
Ju närmare den tiden kom ju mindre ont i foten fick jag... Nästan att det var onödigt att gå dit. Och efter besöket, nästan inte ont alls. Var farbror doktorn där igen med sina självläkande tankar?

Nåväl, smärtan är tillbaka och det lilla orangefärgade pillret hjälper till med smärtlindringen. Gladare har jag även blivit.... Eller om det är ett sockerpiller som jag tänker positivt om?
Kan så noga säkert veta det? Så, Jag fortsätter att tänka förhoppningsfullt.

Bort med det onda, in med det goda.
Bort med det onda, in med det goda.
Bort med det onda, in med det goda.
Bort med det onda, in med det goda.

tänk positivt / tiodagar:utmaningen

Tänk positivt och gör något bra
är min målsättning under 10 dagar



dag 1,
Jag fixad 18 lunchlådor trots att jag inte orkade göra en måltid

dag 2,
Det var motig men det gick. Jag tog den jobbiga geografiska och mentala resan till förorten och hälsade på mamma på sjukhuset. Man måste vara positivt inställd och stark när man skall besöka någon på ett sjukhus.

dag 3,
Jag fich ett samtal som misstänkliggjorde mitt tankesätt och min arbetsinsats. Naturligtvis var det på felaktiga grunder men det hann började bubbla...
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10...
Jag blev inte upprörd. Jag klarade krisen, avlutade samtalet och la på luren med ett leende på läpparna.

dag 4,
Ledig lördag. Inte orkar jag städa huset då?
Ca. o.57 sekunder senare gick vi upp, tog en helgfrukost och började städa huset. ;)

dag 5,
Positiv i grunden eller målmedveten? Jag vet inte. Idag har det gått av bara farten. "Yaaaa"

dag 6,
Jag överraskade mig själv med att klara en uppmuntrande utmaning idag!!!

dag 7,
no comments...

dag 8,
Dax för lite två-dagars eftertanke.
Jag måste då erkänna: Jag har börjat curla. Jag har bara tänkt positivt och "det löser sig". Det gjorde det inte. Situationen tog kontroll över mig och jag anpassad mig istället för att påverka och styra upp. Det räcker inte att vara allmänt positiv till allt. Jag måste även bestämma riktning.

dag 9,
Idag är det dax att visa lite tacksamhet och jag är tacksam för:

• barnet som är tonåring, vilket får mig att leva i nuet
• barnet som är handikappat, vilket ger distans till det mesta
• min Fru, att hålla i handen ibland bl.a
• mina vänner, som jag iofs träffar för sällan
• att jag har ett arbete, som jag iofs tillbringar för mycket tid på
• 
  

dag 10,

små små steg på vägen, var det ja...

• sökt tre jobb
• skaffat ny frisyr
• 
  

Sammanfattning:

Det har betytt en hel del att ha fokus på det positiva. Det har inte gått en minut utan att jag försökt tänka om, i den mån som någon egentligen negativ tanke dykt upp. Att bara ha detta fokus har trängt undan begränsningar och lyft fram möjligheterna. Hela familjen har burits av mina försök att vända något negativt till att försöka ta det mer positivt.

söka eller inte, det är frågan

Jag skall strax söka ett jobb som jag bör ha 95 % chans att få. Det är ganska bra odds. Men vill jag ha det? Är det åt det hållet som jag tänkte dra när jag akademikerade mig? Jag tror egentligen inte det. Men jobbet är friare och på sitt sätt roligare än det jag har. Och med ett nytt jobb så är risken stor att det engagerar mig så att jag inte orkar söka annat.

Fast jag har positiva "veckan" så öppnar sig inte de dörrar som jag vill. Skall jag bli ännu mer positiv?
Sesam vad begär du för att öppna dig!

ambivalent var ordet, sa Bull

göteborgare på spårvagnen

Göteborgarna, eller vilka det nu är, är så goa.

På spårvagnen stämplar jag mina kuponger. Fast kupongerna
nuförtiden inte är kuponger utan en värdelapp med 100 :- som man stoppar i en maskin och väljer antal kuponger etc... Nåväl.

Men dessa, vilka de nu är, går fram till en blå låda och visar upp sin plånbok, sin väska, sin påse och en del verkar till och med krama den blå lådan.
Hur goa är dom egentligen.

Blog Action Day

då kan man leka lite med en miljökalkyl

Mycket nöje

otrogen

Att vara otrogen lär vara en definitionsfråga. En del tycker si och andra så. Jag börjar fundera på om mitt handlande snart kan definieras som att vara otrogen.
En gång är kanske ingen gång, men två gånger...

Jag har i flera årstid hållt mig till samma. Jag har väl helt enkelt tyckt att det blev bäst så. Jag har fått det på det sätt jag vill ha, för det mesta. Det är klart att alla gånger har jag väl inte gått därifrån helnöjd men jag har aldrig haft tanken på att byta.

Så dök då tillfället upp. Det börjar väl ofta så. Tiden började rinna ut och det var verkligen dax att göra något åt det. Jag fick en lucka under arbetstid och slank in på ett nytt ställe och provade en annan. Det var verkligen länge sedan och jag tänkte att en gång gör väl inte någon annan besviken. Nu är jag på väg att gå tillbaka till samma ställe igen. Jag vill verkligen inte svika någon men det är både närmare och lättare att komma ifrån för att få mitt hår klippt på min arbetsort. Men jag har lite dåligt samvete.

Visst är det konstigt eller är det helt naturligt att jag kan känna att jag sviker min ordinarie frisör bara för att jag har gått till en annan, och det snart två gånger. Men jag har ju faktiskt inte skrivit något kontrakt. Jag har väl rätt att gå till vem jag vill, eller...

Rödebytragedin

Varför är det kul att reta någon som är förståndshandikappad?
Vem är det som är förståndig egentligen?

Jag blir så trött av att höra att höra om mobbingen mot en förståndshandikappad kan pågå. En hel familj tvingas leva under hot från ungdomar med trakasserier, ofredande och skadegörelse. Och polisanmälningar hjälper tydligen inte .

Jag ser det ibland även på jobbet. Unga killar och tjejer retar och stressar en förståndshandikappad kille. Varför då? Vilket nöje är det att se någon skrika och bita sig i armen?

Frustrerad över oförståndet från de "förståndiga" säger jag:
- sluta.
Då säger de:
- vi har inte gjort något!
För de är inte förståndiga nog att inse vad upprepade små händelser innebär.

Jag försvarar inte hämnden. Den är djupt tragisk. Men jag förstår känslorna bakom.

Alla har vi fått ett förstånd, vissa har dokumenterade begränsningar.
Andra har inte fått förstånd att använda sitt förstånd.


Andra bloggar om: tradegin i rödeby förstånd

på Mauritz, en dag mitt i veckan

Ensam står hon framför mig i kön och vill betala med kort. Men det går inte på Mauritz och hennes få kontanter räcker inte till kaffe och plommonbulle.
Hon tar kaffet och ställer sig vid fönstret där jag hängt min väska.

- ursäkta, säger jag och tränger undan henne en smula när jag kommer med mitt fika.

Ur tomma intet, som det verkar, dyker nu en en man upp med ett fåraktigt leende. Han säger överdrivet glatt till kvinnan bakom disken:
- jag köper en bulle till tjejen där som tröst för att hon inte fick handla idag.
Hon får bullen av mannen som går ut. Han tittar in på henne genom fönstret och ler fåraktigt. Kvinnan står oberört kvar och börjar mumsa på sin bulle.

hmm, varför fikar de inte tillsammans? vadå inte fick handla? som tröst...?

Hon ser "normal" ut. Han har ett fåraktigt leende över hela ansiktet där han står på utsidan och tittar in. Men han verkar gå iväg, försvinner som han gör ur mitt synfält.
Vad är jag med om?

Jag dricker min 9:a (extra stark cappuccino i en skål) och äter min nybakade äpplebulle. Alltid lika gott.

Väl ute på gatan ser jag mannen med det fåraktiga leendet. Han är kvar och han tittar snett in på kvinnan som lugnt dricker sitt kaffe och äter sin plommonbulle. Varför står han där och tittar? Varför fikar de inte tillsammans?

Jag går.

Men
vad är jag med om?

medelålders

Man vet att man är medelålders när hissrösten torrt konstaterar:

plan 6
äldre psykiatri och ultraljudsmottagning

split vision var ordet, sa Bull

inte, tredje gången gillt

Tredje gången gillt, sägs det ju...
Men inte den intervjun heller.

- nä, vi har beslutat att gå vidare med andra...
- tyvärr, vi rekryterade internt
- sa du tredje gången gillt... tji, fick du!

Jag förstår inte, preparerad som jag är från huvudet ända ner till tårna... till tårna ja.
Nu vet jag. Om jag skulle ta och slipa tånaglarna nästa gång.
Det gäller att tänka positivt.

GÖTEBORG

Upp till kamp
Andra Avenyn
Gynekologen från Askim

Det är mycket Göteborg, ÄNTLIGEN!
Jag ser det som en förberedelse.

HEJA BLÅVITT

det är dax nu, igen!

mediakamp

Det är skillnad på mediakampen mellan ort och ort. I min arbetarstad räcker inte läsarna till för två morgontidningar och vill man ha en Metro ligger de fridfullt i sitt ställ.

Men åker man till Göteborg tar sig medias kamp om läsarna helt andra dimensioner. Jag blir överfallen. Då tänker jag inte på stora bokstäver på löpsedlar eller de stora reklampelarna som vältrar sig över mig. Nä, det är när jag kommer ut på Drottningtorget det stora tidningsöverfallet sker. Då får man bokstavligt bokstäverna upptryckta i
Det är punkt se, metro och göteborg city som sträcks fram till mig från tidningsbud (?) som om de var tiggare.
-hjälp mig. - skänk mig en stund. - ta mig, snälla.
Låt mig vara, tänker jag.

Frågan är om jag skall ta första bästa och sedan försvara mig med den mot övriga tiggare?
Eller skall jag ge bort min dyrbara tid till alla?
Eller skall jag nonchalant motstå alla tiggerier?
Jag kanske skall ta och vifta bort dem med min lokaltidning?

Som om det inte är tillräckligt många val ändå.
Jag går och tar en extra stark cappuccino på Mauritz och funderar på saken.

två gröna jackor

Det finns mängder av sätt att visa för sin partner och värden att man hör ihop. Men att komma på den käcka idén att köpa två likafärgade jackor...
Kan det vara en bra idé? Tänk om alla dagar inte är lika rosa.

- Skall vi ta de gröna jackorna idag?
- nä, inte idag. Jag har ont i huvudet.

nä, jag är skeptisk.

adrenalin fylla

Jag har just skällt ut en myndighetsperson, helt i onödan...

Jag är lite åt "ordning och reda, pengar på fredag" människa, men utan blå tossar... Så när en räkning med en påminnelseavgift dimper ner från en myndighet ser jag det som en omöjlighet. Hur skulle jag kunna ha missat en inbetalning. Det finns bara inte.

Jag ringer kundtjänst och förklarar det omöjliga och
- Jag tänker minsann inte betala någon avgift!
Vad händer då? Möts jag av hjälp och sympati? Har personalen gått någon "plocka ner kunden på ett glatt sätt"kurs? Inte då! Jag skulle ha saknat fakturan för länge sedan menade kundtjänsten och hört av mig. För en faktura följer alltid med, tex när jag köper en tågresa...

För det första kära kundtjänst, tågresor köper man i sin Resebutik. För det andra är det lite mycket begärt att jag efter en tid skall börja undra, var är fakturan? Vem är så intresserad av att betala en räkning?

Till slut försöker kundtjänst dock att förstå och berättar var de gömt/hur fakturan ser ut. Och jovisst där var den..., ursäkta mej då...
Därefter städade jag av mig adrenalinet som pumpade. Det blev rent i hela huset. Jag kanske skall skälla ut någon annan nästa gång jag skall städa och inte orkar. Bara ingen pumpar upp sitt adrenalin hos mig.

en alkoholist är en alkoholist

Jag läste att Sven-Bertil Taube var vinberoende, alltså inte alkoholist...

Från olika håll hörs nu röster som säger:

jag är inte alkoholist jag är beroende av champagne
(Stureplan)

jag är inte alkoholist jag är beroende av lapplandia
(Plattan)

jag är inte alkoholist jag är beroende av sherry
(Östermalm)

För att ta några exempel från 08-området.

Ja, ja...

men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor

Väskor och qvinnor

För att "resa bort" en smula behöver en del beslut fattas
om vad som skall packas ner. Det är inte så konstigt.

Man skall ha med sig lite kläder.
- men vilken väska skall jag ta?
Man skall ha med sig lite toalettgrejor.
- men vilken neccesär skall jag ta?
Man skall ha med sig lite småplock.
- men vilken handväska skall jag ta?

Vad är det där med kvinnor och väskor. Väskvalet verkar
större än själva allting. Jag förstår det inte.
Väskproblematiken är tydligen inte min påse.

och så får jag syn på GT:s löpsedel;
VÄLJ RÄTT VÄSKA I HÖST
pust

Munkebäcks torg ,en förmiddag i september

med skyltar som säger
Uno Larssons fastighet,
Marias Video

Det är ett småöde torg i utkanten av Göteborg

Munkebäcks frukt och grönt, frukterna är superfärska...
Munkebäcks konditori,

Samme ägare, nja. Fantasifulla namn, nja.
Men viss information och vägledning ger namnen.

Konditoriet lockar med latté, cappuccino, espresso, etc... och jag beställer en stor cappuccino.
- nä vi har bara vanligt kaffe.
- jaha, då tar jag ... vanligt kaffe. Vissa beslut är lätta

Paus, timeout, fika...
Blaklader och Fristads strömmar in med lite Göteborgs humor:
Dagledige Kal njöt i solen och kavajen hängde på axeln.
Han passerade en taxi med nervevad ruta. Kal frågade
- är du ledi?
- ja, sa föraren
- de äla gott du!
Sådan är den Göteborgshumorn. Enkel och oförarglig.

SEB,
Apoteket
Varför inte Munkebäcks bank eller Marias...?

Leffes bank, vi har best ränta i stan. Vend dej till oss med för troende.
röd text på gul botten, det känns ju tryggt

Jag tror Violas medishop ligger närmare bakom hörnet.

Det svarta är slut, påtår? Tar det svarta någonsin slut? Påtår. Nä tack, ta den koppen ifrån mig. Det får bli bussen, här går alltid en buss till något. Görans tankesmedja vandrar vidare

en akademisk kvart

har jag tagit och njutit. Det var skönt!

Lite av tiden har jag ägnat åt Facebook.
Men det la jag ner snabbt. För det var bortslösad tid.
Skapa ett konto var en sak, men sedan då???

Facebook fick långa ansiket från mig.

akademiska tankar

Av akademiskt intresse...
Så uttrycker sig ibland sportjournalister när de beskriver matcher och resultat som är fullständigt betydelselösa. Ibland undrar jag om viss akademisk examen även är av akademiskt intresse? hmm

En akademisk kvart, är ett annat uttryck. Det lär vara kvarten från kyrkklockors slag tills man skulle infinna sig till föreläsningen, förr... Säkert en värdefull kvart när man tycker att resan är målet.

Men att aldrig vara nöjd, är även det ett akademiskt uttryck/åkomma?

Det var någon som sa så på radion. Kanske det är på det viset. Allting under utbildningen kunde göras lite bättre. Vart enda litet G kunde bli ett VG. Vart enda litet VG kunde finslipas och bli VG+. Vad man nu skulle med det till.

Jag vill ju bara vara nöjd med det jag gör och stolt få njuta.

Den akademiska delen av mig säger: - lite bättre kan du nog allt om du skärper dig...
Den mänskliga delen av mig säger: - njut och var nöjd, inget beröm kommer att kännas bra om du inte är nöjd med dig själv.

Hmm, Nu skall jag ta en akademisk kvart och vara nöjd med dessa tankar.

Re: att fira / om livets tvära hopp

Jag firade häromdagen...
"Att fira" låter trevligt men det är dubbelbottnat.

Man kan fira av, man kan fira upp, man kan fira ner.
Det kan betyda att gradvis släppa efter,
gratulera, lyckönska, hedra och celebrera.
Man kan kanske fira bort, fira hit och fira dit oxå.

men

Pappa är grå, grå som aska, han är aska.
Jag firade ner urnan med min pappa i hålet,
mitt i den kirurggröna plasten.

Lite lustigt att man gräver ett hål och täcker det med en plastduk som påminner om en operationsduk. In i det sista kom han inte undan en operation, en operation som inte räddade hans liv utan satte punkt för jordelivet. Han borde blivit opererad tidigare. Men hur opererar man in styrka att bli bra?

så att

Jag firade ner urnan i hålet
Jag släpper gradvis efter ...

Vila i frid pappa


Och aldrig tidigare har ditt familjeträd burit mer frukt

Kan man fira det...

inte så farligt

Det är märkligt att något så obetydligt som att börja jobba efter semestern kan få mig att börja tänka på ord som "ångest". Ångest är något helt annat.

Att börja jobba efter semestern är nog mer att tänka på som att spotta i motvind... Det är lite geggigt, men det är bara att skaka av sig och gå vidare.
Liknelsen var väl kanske så där, men i alla fall.
Inloggningsuppgifterna, koder och argumenten finns där i bakhuvudet och är alldeles för lätta att plocka upp. Det är inget att göra något åt. Nu åker vi.

ångest

Ge mig 4 veckor till eller 4 månader eller hur långt som helst.
Låt det gärna regna, det gör ingenting. Jag vill ha semester,
jag vill inte tillbaka, jag vill inte...
Dessutom borde det vara straffbart att få börja Kl. 06.00
på första dagen efter semestern.
Var finns EU nu? Skapa någon regel. Gör något snabbt,
för annars måste JAG ta itu med med DET!

typiskt, alltid är det så.
go'natt

det är fel

det är fel att roliga jobb får mer betalt
det är fel att läkare kör buss
det är fel att journalister jobbar som säljare
det är fel att kommunikatörer jobbar som städare
det är fel helt enkelt, systemfel

jag kan dock inte bestämma mig för om det är Foppatoffeln,
Fredrik, koldioxidutsläppen eller något annat fel.
men fel är det, fruktansvärt fel!

min komfortzon

Jag tycker att jag har en liten komfortzon, dvs avståndet jag fysiskt har till en annan peson där jag känner mig bekväm med närvaron. Trevliga människor kan jag nästan ha på tårna (testa om du vågar).

Det är lite kul att se hur nära man kan komma i en annan persons komfortzon. Ibland kan man bokstavligt måla in personen i hörnet...

Hemma där jag bor har vi grannar åt tre håll. Alla enpersonshushåll med sommarställe, inget störande tjo och tjim på sommaren. Tråkigt men också skönt. Trädgården är användbar över tomtgränserna. Inga häckar och staket som begränsar.

Nu har en granne sålt och in flyttar en barnfamilj. Kul på sitt sätt men det stör hur jag rör mig i trädgården. Man vill ju inte störa, alternativt verka nyfiken. Och det begränsar min komfortzon, har jag märkt.
Nu är det jag som befinner mig i hörnet… Hur kunde detta ske?

Dags att ta tillbaka den imaginära sfären och bjuda på en kopp kaffe kanske?

men möt blick då!

varning 1

Jag lyssnar gärna på musik i min mobil när jag åker buss till jobbet. Och det är ju dessutom så praktiskt att kunna svara när det ringer. Bara trycka på knappen och prata.
Men följande händer...

• konstigt det låter - aha, det ringer
• trycker på svarsknappen
• tar ut ena öronproppen så att man hör sig själv och inte skriker
• upptäcker att man ändå hör dåligt och drar ut sladden ur mobilen för att pratat i dito
  
• varvid musik strömmar ut ur mobilens högtalare och skänker musik till alla andra
  
• fipplar med att låsa upp mobilen, vilket i detta läge är svårt - av någon anledning
• lyckas till slut stänga av musiken
• svarar i telefon, lite stressat, med ett hej och får till svar: vad sysslar du med?

Förmågan att handskas med prylar avtar antagligen med kvadraten av någon koefficient...

En gång är ingen gång, två gånger är en trend...
Varning är härmed utfärdad.

nu är dom här

Radiotjänsts pejlare besöker mitt område,
skall man bjuda på fika då?

Den oberoende radion och TVn är beroende av mig och min avgift. Därför närmar sig pejlarna mitt bostadsområde för att göra en avgiftskontroll står det i en folder som skickades till hushållets handikappade medlem.
Jag tycker det skall bli spännande. Jag undrar hur de ser ut. Går de omkring i mörka rockar och bär hatt?Är det dom som bär omkring på fiolfodral? Män tror jag att det är i vart fall.

Jag tycker det är lite humor att man skickar in en inbjudan till att bli kund eller kryssa i och skicka tillbaka om någon annan i hushållet redan betalar. Hur svårt kan det vara att förstå att någon som bott på samma adress sedan tidernas begynnelse inte är nyinflyttad. Och att det då redan finns en licens. Borde inte vara så svårt att kolla i sitt eget register...
dum, dummare, ...

För jag vägrar att

• kryssa i att det finns en licens redan
• ha blå påsar på skorna hos tandläkaren
• lägga varorna i rad och med "sträcken" åt rätt håll i mataffären
  

Låt dom komma. Låt de rockbeklädda männen med fiollåda ringa på. Kanske kan dom prata med sonen. Något som vi inte kan. Men det kanske hjälper med lite hot om straffavgift...


För övrigt anser jag att en fri och oberoende Public Service skall finansieras via skatten. Det är orimligt att tv-pejlare skall springa och jaga licensskolkare. Vill vi ha Public Service i Sverige, då skall alla vara med och betala.

blir glad av

Det är lätt att gå omkring i lera och sörja när allt inte flyter på som jag vill.
Om någon nu har lovats ett ständigt flyt?
Det finns i alla fall en del saker att glädjas åt i livet.
Människor och händelser som bara finns där, om man tittar.

• en glad son
• tacksamma kunder
• ett leende från frun
• samarbeten som lyckas
• tänkvärda bloggbakelser
• ett uppskattande ord från kollega
• "jobbiga" praktikanter som inte var det
• en vän som hör av sig för en "årlig" avstämning
• studiekompisar som lyckas med små och stora ting
• en kram från kollegan som oxå fyllde år på kursdagen

Och det finns nog mer. Oupptäckta händelser och personer som man inte lägger märke till. Där man inte tar sig tid, allt för upptagen som man kan vara av sig själv, för att vara närvarande överhuvudtaget.

man vs. kvinna

En hamburgerkedja gör lite obehaglig reklam. Det är en kvinna som köper en maxikaxi, eller något liknande, som därefter blir förföljd och överfallen av ett "manligt" monster.
Allt för att den köpta hamburgaren är vrålgod, tror jag.

Det obehagliga tycker jag är att det spelar på rädsla och att många kvinnor kan känna sig förföljda ändå, utan att de köpt en hamburgare. Det har drabbat mig, för att inte tala om den förföljde... För ibland kan jag ofrivilligt känna mig som ett monster, en förföljare, eller representant för något som inte inkluderar mig själv. Bara det att jag är man räcker.

Det händer när jag en sen kväll går av bussen och skall gå hem och bara råkar gå efter en kvinna. Först förstår jag inte varför jag inte kommer ikapp, som om det vore en självklarhet. Nä det är blickarna bakåt och de lite snabbare stegen som ökar avståndet, det är då som insikten träffar mig med obehag. Är jag så skrämmande? Men, Jag vill inget illa, Jag vill bara komma hem, tänker jag. Det händer att vill jag rusa ikapp och berätta det. Insiktsfullt förstår jag att en småspringande och lätt flåsande man motverkar syftet.

Hur har det blivit så här? Vet inte.
Är det medias braskande löpsedlar som förstör?
Är det ett utslag av en någon maktstruktur av mobbning?
Eller är det något annat?

Jag blir bara så trött och vill inte ha det så. Jag vill vara en av alla i den stora massan av goda och snälla människor som borde höras och märkas mer. Som bygger upp istället för att riva ner.

Det finns för många dumskallar som syns och förstör.
Bevara oss från dessa!

handla på krita

Jag befann mig på macken och drack kaffe i väntan på något bättre. Kaffet smakade tjära, vilket kanske inte är någon överraskning på en mack. Man skall göra det man är bäst på och en mack är en mack är en mack.
Saker och ting förändras...

Det har hänt att jag går till min lokala mataffär och gjort inköp utan att mina pengar "fått följa med". Alltid lika pinsamt. Men det brukar funka som så att jag brukar få ta med mig varorna hem och komma tillbaka och betala senare, dvs. handla på krita. Senaste gången pengarna inte följde med fick jag stå där med min otvättade hals. För nu hade de slutat med möjligheten med att handla på krita.
Saker och ting förändras...

Nåväl, medans jag stod där på macken och smuttade på mitt tjärkaffe kom bossen för mataffären, samma kedja som min lokala men den maxade varianten, inrusande och beklagade sig. Han hade glömt sin plånbok i sin stora affär eller om det var i sina andra byxor/bil... Spännande, tänkte jag, för tankat som han gjort stod han där med sin otvättade hals. Vad göra? Slanga tillbaka bensinen eller ringa någon som kom dit och löste ut honom. Eller handla på krita!
Naturligtvis presenterade han sig och frågade om sina möjligheter. Är jag trovärdig? Kan jag komma tillbaka snart och betala? Jag har ju en stor mataffär.
Han var trovärdig. Jag var det inte... Han fick lämna ett personnmmer (sitt??) och åka och hämta pengar.
Saker och ting är olika...

Salo och The Ark nobbar Victoria

Först blir jag glad att någon vågar gå emot strömmen.
Någon som står för sina åsikter och är lite tvärs i detta land.
Någon som vågar vara mot kungahuset fullt ut.

men, nej då.. Det blir lite mellanmjölk även här.
Orsaken är att The Ark har en annan spelning och
inte fick ihop spelpusslet... Mesigt svar.

Våga att vara rockenroll och ge mig anledningen!


http://www.expressen.se/noje/1.700666

Runar stämmer Carola

Det kan jag läsa på en löpsedel. Det går det att fundera lite på.
Har det äntligen blivit dax för Carola att skaffa sig en stämma. Eller... Runar kan väl inte sjunga, om han inte fått en helad röst den senaste tiden. Jag har så svårt att förstå att människor som skall vara så väldans goda och snälla gör på detta vis. Dom borde väl kunna lyfta på hatten och gå vidare. Men det är klart om pengarna har tagit slut på att vara god och man inte har råd att vimla på Stureplan längre. Då kan man ju alltid göra som i USA, stämma någon.

och varför bryr jag mig...

apropå kunskap och lojalitet

Jag läser på Intranätet att man byter folk på en del titlar i Stockholm som jag är kvalificerad för. Titlar som jag ibland söker för att visa mitt intresse och att jag finns. Men eftersom jag har lärt mig att vara ärlig ställer jag alltid frågan: Jag som bor utanför STADEN kan väl jobba med uppgifterna från min hemmastation? Hört talas om e-post och internet.
- Nä, tyvärr, vi har prövat det och det har visat sig att man måste vara AdHoc...
Med det menas att man måste vara närvarande i "korridoren", dvs. vara med där det händer för att kunna utföra jobbet. Problemet med dessa personer (en del) är att de är mer närvarande (AdHoc) i att klättra på stegen och leta nya titlar än att slutföra uppdrag.

Lojalitet efterfrågas inte och kunskapen inom organisationen används inte på bästa sätt. Kunskap kastas bort och hjulet måste uppfinnas igen. Är det så man bygger organisationer på bästa sätt?

Black magic VS DimpleInDimple

Mycket kan sägas i efterhand om de egna produktionerna under skoltiden. En del var lite snabbt gjorda och kanske lite konventionella ibland, åtminstone enligt lektor U.

Dessto roligare då att glädjas åt det moderna reklamspråkets påhittighet. Jag borde få VG i efterhand för min framsynthet.

Pröva bara vår nya boll Black magic om du är redo.
Den kan förändra ditt golfspel och dig själv ...
Vårt nya mönster tillsammans med den svarta färgen
ger lägre luft- och ljusmotstånd.

VS.

Using proprietary DimpleInDimple technology, the TopFlite D2 golf ball improves aerodynamics, resulting in longer ball flight, tighter control and incredible soft feel.


Jag vet vilken boll jag helst hade köpt.

DimpleIn på dig

jag o min almanacka

Jag vet inte vad det är, men jag blir så upprymd när jag får min almanacka från facket. Världens dyraste almanacka påstår en del... Men det är en annan historia. (stackars otacksamma människor)

När almanackan kommer blir i vart fall jag glad. Jag tror det är de vita oskrivna sidorna som är möjliga att fylla med nya roliga saker. Iställer för den gamla skiten som man kan få lämna efter sig.
Ett nytt förhoppningsfullt år fullt med nya möjligheter.

Hur kommer det att bli då?
Det blir väl som vi optimist-pessimister uttrycker det.
Same shit, different day!

inga julkort

I år blev det inga julkort.

Det är första gången som lusten och pennan inte ens var i närheten av ett julkort. Men vi har julkort. Vi köpte dem som vanligt försent enligt postens skicka-datum. Det datumet har vi aldrigt brytt oss om. Vem vill ha julkort i mitten-slutet av adventtiden. Julkort skall man naturligtvis få till jul.

I vilket fall som helst så dök aldrig skrivkrampen upp, den som brukar dyka upp efter några julkortsadresser. Det var ju inte ens i nära eftersom inga kort skrevs. Orsaken är att vi inte fick lust. Livet gör sig ibland påmint så att lusten för att skicka glada hälsningar till vänner och folk (man inte sett på åratal) inte finns. Jag har inte ens orkat läsa de julkort som vi har fått. Men det skall jag nog göra innan påska.

Frågan är om några vänner kommer att sakna sina julkort? Kanske...
Kommer deras jul att vara förstörd? Troligtvis inte. Julkort är en traditon som till vissa adresser har överlevt sig själv. Som traditioner ibland gör och traditioner är till för att brytas. Åtminstone de som inte ger något.

I år har vi brutit en tradition. Får se om vi tar upp den igen, om än i mindre skala, nästa år. Men ändå, till alla vänner och bekanta där ute önskar jag i alla fall, GOTT NYTT ÅR!