min komfortzon

Jag tycker att jag har en liten komfortzon, dvs avståndet jag fysiskt har till en annan peson där jag känner mig bekväm med närvaron. Trevliga människor kan jag nästan ha på tårna (testa om du vågar).

Det är lite kul att se hur nära man kan komma i en annan persons komfortzon. Ibland kan man bokstavligt måla in personen i hörnet...

Hemma där jag bor har vi grannar åt tre håll. Alla enpersonshushåll med sommarställe, inget störande tjo och tjim på sommaren. Tråkigt men också skönt. Trädgården är användbar över tomtgränserna. Inga häckar och staket som begränsar.

Nu har en granne sålt och in flyttar en barnfamilj. Kul på sitt sätt men det stör hur jag rör mig i trädgården. Man vill ju inte störa, alternativt verka nyfiken. Och det begränsar min komfortzon, har jag märkt.
Nu är det jag som befinner mig i hörnet… Hur kunde detta ske?

Dags att ta tillbaka den imaginära sfären och bjuda på en kopp kaffe kanske?

men möt blick då!

varning 1

Jag lyssnar gärna på musik i min mobil när jag åker buss till jobbet. Och det är ju dessutom så praktiskt att kunna svara när det ringer. Bara trycka på knappen och prata.
Men följande händer...

• konstigt det låter - aha, det ringer
• trycker på svarsknappen
• tar ut ena öronproppen så att man hör sig själv och inte skriker
• upptäcker att man ändå hör dåligt och drar ut sladden ur mobilen för att pratat i dito
  
• varvid musik strömmar ut ur mobilens högtalare och skänker musik till alla andra
  
• fipplar med att låsa upp mobilen, vilket i detta läge är svårt - av någon anledning
• lyckas till slut stänga av musiken
• svarar i telefon, lite stressat, med ett hej och får till svar: vad sysslar du med?

Förmågan att handskas med prylar avtar antagligen med kvadraten av någon koefficient...

En gång är ingen gång, två gånger är en trend...
Varning är härmed utfärdad.

nu är dom här

Radiotjänsts pejlare besöker mitt område,
skall man bjuda på fika då?

Den oberoende radion och TVn är beroende av mig och min avgift. Därför närmar sig pejlarna mitt bostadsområde för att göra en avgiftskontroll står det i en folder som skickades till hushållets handikappade medlem.
Jag tycker det skall bli spännande. Jag undrar hur de ser ut. Går de omkring i mörka rockar och bär hatt?Är det dom som bär omkring på fiolfodral? Män tror jag att det är i vart fall.

Jag tycker det är lite humor att man skickar in en inbjudan till att bli kund eller kryssa i och skicka tillbaka om någon annan i hushållet redan betalar. Hur svårt kan det vara att förstå att någon som bott på samma adress sedan tidernas begynnelse inte är nyinflyttad. Och att det då redan finns en licens. Borde inte vara så svårt att kolla i sitt eget register...
dum, dummare, ...

För jag vägrar att

• kryssa i att det finns en licens redan
• ha blå påsar på skorna hos tandläkaren
• lägga varorna i rad och med "sträcken" åt rätt håll i mataffären
  

Låt dom komma. Låt de rockbeklädda männen med fiollåda ringa på. Kanske kan dom prata med sonen. Något som vi inte kan. Men det kanske hjälper med lite hot om straffavgift...


För övrigt anser jag att en fri och oberoende Public Service skall finansieras via skatten. Det är orimligt att tv-pejlare skall springa och jaga licensskolkare. Vill vi ha Public Service i Sverige, då skall alla vara med och betala.