fredag, november 30, 2007

jag, en blogoholic

hej, jag heter Göran
jag är en blogoholic

Naturligtvis finns det ett sådant uttryck som blogoholic.
Det kanske till och med finns en organisation för Anonyma Bloggare som behöver hjälp.
Till att börja med så är jag ju faktiskt anonym...

Mina tecken på att jag är en blogoholic är:
  • kollar bloggen flera ggr per dag
  • kollar e-posten som aviseras om jag får kommentarer
  • hör orden "vi bloggar, vi bloggar" när de på radion sjöng något om "vi plockar,.."
  • smyger ner till datorn i källaren med undanflykten, jag hänger upp tvätten...
  • jag läser hellre mina favoritbloggar än lyssnar på mina jobbarkompisar
  • tycker det är roligare att blogga än att jobba
Finns det något hopp, är jag fast i bloggträsket?

Eller skall jag bara inte vara sjukskriven längre utan gå tillbaka till jobbet.
Jag nyser ju inte längre så farligt, i vart fall.

hej, jag heter göran
jag är en blogoholic

vad är du?

onsdag, november 28, 2007

ordning och reda

tema. pärmar och mogningsgrad

Jag minns en gång för länge sedan när min ekonomiska situation mogna till och behovet av ordning och reda fick en möjlighet att ta tag i mig.

Innan dess låg alla sk. viktiga papper utspridda i flera högar.

Om de ens kom i en hög utan förpassades till runda arkivet lite för snabbt.

Det var då kontrollmänniskan i mig tog tag i situationen och förordade en pärm att placera de sk. viktiga dokumenten i.

Då kände jag mig stolt, mogen, vuxen ... för att jag var så ordningsam. Det var då. Nu är pärmen full av papper...

Har jag blivit övermogen nu då? Eller hur lyder tolkningen idag?

Äh, jag bara köper en ny pärm och funderar inte så mycket mer.

Bara så!


måndag, november 26, 2007

I don't find Facebook useful.

I don't find Facebook useful. Tack o bock

Nu är min tid med facebook över

You might find Facebook more useful if you connect with more of your friends.

Vad skall man göra om man inte har lust att leva en del av sitt liv på facebook och om man inte har några vänner där då (förutom Alex och Eva).

Check out our Friend Finder, or search for them.Also try taking a tour of Facebook to learn about features others find useful.
Your Facebook account has been deactivated.To reactivate your account, simply log in as you normally would, and we'll send you a reactivation email.Come back soon,
The Facebook Team

Nä, jag vill inte. Jag klarar mig ändå. Jag tycker inte facebook var användbar. Jag vill inte utforska mera. Tack för deaktiveringen. Varför skulle jag vilja komma tillbaka?
Tack o ajö facebook teamet, ert behov av mig är obesvarat.

skönt att kunna avsluta en relation lite snyggt, utan tårar

fredag, november 23, 2007

jag bli glad... = Inlägg nr 100

Funderar ibland på vad mitt bloggande ger mig och varför jag håller på. Det är då jag börjar le lite fånigt. Bloggandet stärker faktiskt en del av mitt självförtroende och gör mig sedd av dig som jag inte ens visste fanns...
Den virtuella overkligheten blir påtagligt verklig och mänsklig.

Det hade jag ingen aning om att det skulle få den effekten när jag motvilligt var tvungen att skapa Min ruta som en del av en 5-poängskurs. Jag gjorde min uppgift och har därefter bloggat sporadiskt och inte alls. Har varit väldigt nära att ta bort hela bloggen vid några tillfällen. Men nu efter några månader av mer flitigt bloggande är jag glad för att jag har kvar Min ruta i "sajber späjs". Glad för att du hittat hit!

Jag är glad för att den ger utrymme för att få uttrycka mina tankar på mitt sätt. Min skrivklåda får ett uttryck och jag får rensat lite i tankegarderoberna. Glad för att jag ibland får kommentarer av dig som tycker att det jag skriver är läsvärt, roligt och som du vill läsa mer av. Glad för en del pushande kommentarer i stunder av beslutsångest.

Det ger även mycket att läsa och "lära känna" andra bloggare. Det sätter sina spår i rutan på mer än ett sätt... Det finns en del bloggar som jag återkommer till och vill läsa mer i. Det blir en samling av bloggvänner.

Jag är glad för att Du finns, fortsätt med det, Tack! []

oxå då, inlägg nr 100! Det skall firas!!!!!!!!!


onsdag, november 21, 2007

gulligull


Jag får rysningar ibland av allt för mycket gulligull, som sägs med ord. Och av folk som jag inte känner.

Det har hänt på jobbet vid flera tillfällen. Det är kanske något visst med mig, jag vet inte...
Men ändå... Jag blir ombedd att göra en liten uppgift vid ett speciellt tillfälle. Det ingår i jobbet och jag har inga problem med att få in det i tidschemat. Och vad säger kvinnan, för det är alltid en kvinna från en viss stad, i luren då?
- tack det var gulligt av dig... Det händer inte en gång utan det händer flera gånger... Jag blir så trött av den tillgjorda inställningen. Häromdagen servade jag Anna Book. Och vad säger hon om inte:
- tack, det var gulligt av dig...

Sluta att gulla mig. Jag känner inte dig. Jag vill inte bli gullad av dig.

tisdag, november 20, 2007

inte en sådan blogg

Jag har lovat mig själv att inte detta skall bli en sådan blogg där jag skall skriva om vad jag gjorde idag, vilka jag träffade och mina reaktioner på det. Jag skriver om saker och ting med distans, värme och en smula humor. Bara personlig, men inte privat. Därför tänker jag inte skriva om att idag, som egentligen började igår, att jag då spillde kaffe på vita tröjan så dagens besök blev jag iklädd fläckig tröja. Jag kom ju i och för sig på den ljusa iden att försöka spä ut fläcken med vatten och tvål vilket fick till följd att de bruna fläckarna inte blev så droppigt fläckiga utan istället sammanblandade i en enda stor ljusbrun fläck. Titta, tänkte åhörarna, gubben har en stor brun fläck på sin tröja. Honom lyssnar vi inte på. De små krypen. De satt bara med ljusbrun blick (fyllda av kaffe) och kom med dumma frågor (vilken kaffesort var det, ljusbrunt är det årets färg) och interndiskuterade som om jag inte fanns. Är det respekt det? Bara för en kaffefläckad tröja kan man väl inte få bete sig hur som helst. Va? Lyssna på mig jag har något att säga ju. Skit i det då! Det är sådant som jag inte kommer att skriva om i denna blogg så att några kan känna sig utelämnade. Inget utelämnade av mina innersta privata känslor på något sätt. Inte här inte. Jag kommer inte heller att skriva om min kropps stora hämnd under påföljande dags besök. Den, kroppen alltså, hade en utomkroppslig (...) upplevelse av frånvaro under denna dags besök. Jag satt och frågade efter intressanta ouppfyllda behov och visst sa dom säkert något men jag var ju inte där, mina tankar var inte hemma eller om dom var det. Jag vet ju inte för jag var ju helt disträ, omotiverad och jag ville helst gå hem och dra något gammalt över mig. Typ, sådant personligt, sådant tänker jag inte skriva om i denna blogg. Då har jag ju misslyckats med min bloggs målsättning. Och misslyckas vill jag ju inte. Dessutom, vem skulle vilja läsa det? Det får nog bli ett glas vin istället för något bloggande ikväll. Så får det bli och det är inget jag tänker skriva om på min blogg heller. Skönt att få det noterat i alla fall.

måndag, november 19, 2007

alla dessa dagar

alla dessa dagar, som kom och gick, inte visste jag att det var livet...

Det är den internationella Toalettdagen idag, World Toilet Day. Alldeles för sent har jag upptäckt det. Det måste ju firas. Jag vet inte bara hur? Skall jag besöka toaletten oftare ikväll så den inte känner känner sig bortglömd. Skall jag spola tre gånger? Skall jag ...

Men framförallt ändå, varför? Varför denna dag?
Nä, det enda raka är att spola ner hela dagen...

söndag, november 18, 2007

Ingens Vila

Läs boken Ingens Vila av Ingela Haraldsdotter.

Boken blev ingen vila för mig heller. Vanligtvis kan det vara skönt att läsa något kapitel ur en bok på kvällen för att varva ner och rensa skallen.
Det gick bara delvis med Ingens Vila.

När en berättelse som den i Ingens Vila griper tag är det svårt att lägga ifrån sig den. Det går inte att somna om jag funderar på vad som händer på nästa sida. Ibland gick jag upp och läste på nästa sida och nästa…

Jag led och kände glädje med personernas liv i berättelsen. Ibland var det riktigt spännande och någon gång fuktades ögat. Trovärdigt beskrives händelser och personer både i livet på gården och livet i USA. Allt inbäddat i de världshändelser som pågick mer eller mindre märkbart för berättelsens personer.

kort sagt, Jag gillade boken!

Nu skall jag gå till biblioteket och sätta tillbaka den på hyllan “läsvärt”.


Andra bloggar om:

lördag, november 17, 2007

ett av världens underverk


Jag gick förbi ett höghusbygge häromdagen. För att få upp alla pinaler till högsta översta våningen så finns det ju en lyftkran som är hög som huset och lite till. Det kan man förstå att det behövs.

Men hur skapas denna höga byggkran? Jag förstår det inte.

Har de små byggkranar som bygger upp andra byggkranar i etapper eller vad...


Ett av världens 7 underverk, om du frågar mig.






torsdag, november 15, 2007

min tid på operan

Ja det var en tid det.
Tack ;) Maluca för att du påminde mig...
Ja ja, bra historier, om än obetydliga , är värda att minnas.

Jag var praktikant på Operans marknadsavdelning och ägnade dagarna åt att förstå hur de jobbade. I slutet av den perioden var det dax för den stora premiären. Det var intressant att följa de sista veckornas repetition och förberedelser på alla håll och kanter. Det var rätt spänt kan jag säga. Några svordomar kan jag minnas.

Nåväl det var premiär och artisterna skall ju få blommor som från fans och vänner. Och någon skall göra det...
Jag, bl.a. fick vara blomsterpojke. Jag på scen. Kul, hur svårt kan det vara. Snabbt gå upp på scen, överlämna sin kvast och snabbt avlägsna sig i led tillsammans med de andra. Lätt som en plätt. Jag hade fått den halvstora uppgiften att dela ut till Hans Josefsson.

Så stod vi där på led, inväntande vår signal för att gå upp, famlande med de olika kvastarna och deras snören för att överlämnandet skulle gå bra. Kände lite premiärnerver. Fick inte sabba något nu.

oxå, börja gå, upp för trappan, fram till Hans, titta i ögonen, överlämna och gå vi... aj - va nu då - tummen satt fast i blomstersnöret - shit - ett halvsteg tillbaka, be om ursäkt, dra ut tummen och gå vidare...
Det var säkert bara jag som märkte det. En halv sekund av mitt liv. Men jag märkte det...

Aldrig mer en operascen för mig. Och jag behövde ändå inte sjunga...

tisdag, november 13, 2007

sökes.... inte längre. Jag skall bara skriva ett reportage...

Nog informerat om detta. Återkommer när allt är klart och planerat att publiceras.

håll ut

ständigt detta café

står och ser på folk som vimlar förbi,
blir lite snurrig @

står och ser på folk som går förbi,
bara jag inte blir efter...

står och ser på folk passera förbi i revy,
kul :-)


står och ser på folk, dricker min 9:a, äter min äpplebulle
mums :?

söndag, november 11, 2007

åter till skolgården

Var ute på krogen med en god vän. Vi har delat hela grundskolan och mycket av livet efter det.

Vi gick till en Jassåbar efter maten. Där satt vi och drack varsin öl i den stimmiga och glada lokalen. Vi pratade om allt och inget. Folk kom och gick. Då sätter Hon sig sig tvärsemot mig med sitt gäng, tittar mig i ögonen och säger:
- dej känner jag igen!

OK, tänker jag. Vi är på en krog, klockan är runt midnatt, ingen är helt nykter, hur intresserad är jag egentligen och jag säger glatt:
- vill känna mig eller känner igen? För jag känner inte igen. Hon tänker till en millisekund och säger bara namnet på min högstadieskola och vilket år som jag är född...

- hmm, va? Tiden stannar, hon känner igen Mig. Jag har en historia som gör sig påmind. Hon gick i 6:an när jag gick i 9:an på samma skola. Det är 30 år sedan. Så vi pratade om gamla skolminnen, kompisar och lärare från förr. Det var ett roligt och förut oprövat sätt att komma in på gamla skolminnen. Visserligen var det min vän som så vanligt mindes bäst och flest. Han är sådan, minns namn, det är alltid så. Nåväl...

Men, så här i efterhand, så glömde jag att fråga, min fåfänga (kanske) glömde frågan, Varför hade jag fastnat i hennes minne?

Måste jag veta? Vad skulle den kunskapen riva upp/väcka till liv?

Jag får fråga nästa gång vi ses, om 30 år... Vissa saker får man leva med ovissheten om.

onsdag, november 07, 2007

stormyggan anfaller

Det är november och normalt brukar det vara en kanska säker period om man vill slippa myggor. Men vad har hänt med denna november?

Ute är det ju myggfritt, men inne. Stora mutantmyggor (obs, flertal) flyger omkring och låter som värsta flygplanet. trots oljudet smyger de på oss om natten och lämnar värsta myggbettet.


Vem bär ansvaret för detta, jag bara undrar?


tisdag, november 06, 2007

en bantningsekvation

Det finns en ekvation som inte går ihop i en del bantningstips.

En metod säger att vi skall äta som på stenåldern. Det var få som blev äldre än 30 år på den tiden. Kan den ekvationen gå ihop?

En annan metod kommer med de positiva signalerna att om man äter en knäckemacka skall man ut och gå i 30 minuter för att förbränna den. Det måste innebära att två knäckis = 1 timma... etc...
Dvs, att när jag har stoppat i mig mat en hel dag så måste det innebära att jag skall jag ut och gå en sisådär 5-6 timmar minst. Bara för att förbränna det jag har ätit. Det är ju ingen idé att äta alls. Man måste ju bara röra på sig. Kan den ekvationen gå ihop?

hallå, Jag tar en äpplebulle till cappuccinon, tack.

söndag, november 04, 2007

den otroligt spännande frukostbordstävlingen är nu avgjord


Nu är det avgjort och bordet avdukat. Den så otroligt spännande och ovissa tävlingen om bästa frukostbord.
Och vinnare är, ... Charlotte.nu!

Grattis , grattis och hur känns det????? VA?

För egen del känner jag mig glad för att det var två till, förutom jag, som röstade på mitt bord.
Glad att min lilla enkla frukost fann sina fans.

Tråkigt att jag själv, i eftertankens kranka blekhet, även gav bort en röst på Charlotte.nu i ett svagt ögonblick... Annars hade det ju blivit oavgjort.
Ja, ja så är det i tävlingshetsen och med nerverna utanpå.

Men vilket bord var utmanarbordet som det röstades på ? Eller var det en proteströst. Apropå det så finns det många soffliggare som inte röstade alls. Så kan vi inte ha det.

i alla fall, GRATTIS CHARLOTTE!!


Andra bloggar om:

lördag, november 03, 2007

lite helglära om skaldjur

Det vill till att ha alla dioder på när man skall handla skaldjur.

ägg, 90 - 120 = storlek i gram
räkor, 90 - 120 = antal i styck...

Vad jag gjort i helgen?
skalat räkor...



Andra bloggar om:

torsdag, november 01, 2007

ulrica schenström spårade ur

Vad skall man säga. Jag med mina 125 poäng (endast) i medievetenskap. Men ändå.
Jag tycker Ulrica handlade helt poänglöst.

Jag skulle aldrig vilja pussa Anders Pihlblad hur glad i hatten jag än kunde vara.

Scenström gjorde en schenmanöver och spårade ur....

Han, den där Fredrik, har inte han lite problem med sina kvinnor? Jag bara undrar

En fundering i sammanhanget är ju vad som hänt om ulrica hade hetat ulric. Jag är inte säker att resultatet blivit samma, tyvärr. Vi män verkar klamra oss fast i nästan vilken motvind som helst. Hur bär vi oss åt?


Andra bloggar om:

jag gillar bibblan


Biblioteken i Sverige är bra och ofta underskattade. För dom behövs! Dom räddade bl.a. min lilla inkomst under studietiden.

Boken som jag vill låna måste inte ens finnas på mitt bibliotek. Den går att beställa. Och jag slapp åka landet runt eller anlita släkt och vänner för att låna. Det tog visserligen ett tag innan jag kom på det smidiga med distanslån. Men bättre sent än aldrig.

Det räcker ju då även med 1 (ett) lånekort och inte de 5 (fem) stycken kort som jag samlade på. Kanske en ny udda hobby. Vem har mest lånekort?

Biblioteken är inte heller begränsade till de böcker dom för tillfället har inne utan de kan köpa in kurslitteratur och andra böcker. Det utnyttjade jag då, det utnyttjar jag nu.


Hej!
Vi köper in boken Ingens vila. Vi ställer dig på kö, det kostar fem kronor.
Du får ett mail när boken har kommit.
Mvh


Jag gillar Sveriges bibliotek!