fredag, juni 29, 2007

blir glad av

Det är lätt att gå omkring i lera och sörja när allt inte flyter på som jag vill.
Om någon nu har lovats ett ständigt flyt?
Det finns i alla fall en del saker att glädjas åt i livet.
Människor och händelser som bara finns där, om man tittar.
  • en glad son
  • tacksamma kunder
  • ett leende från frun
  • samarbeten som lyckas
  • tänkvärda bloggbakelser
  • ett uppskattande ord från kollega
  • "jobbiga" praktikanter som inte var det
  • en vän som hör av sig för en "årlig" avstämning
  • studiekompisar som lyckas med små och stora ting
  • en kram från kollegan som oxå fyllde år på kursdagen

Och det finns nog mer. Oupptäckta händelser och personer som man inte lägger märke till. Där man inte tar sig tid, allt för upptagen som man kan vara av sig själv, för att vara närvarande överhuvudtaget.

söndag, juni 24, 2007

man vs. kvinna

En hamburgerkedja gör lite obehaglig reklam. Det är en kvinna som köper en maxikaxi, eller något liknande, som därefter blir förföljd och överfallen av ett "manligt" monster.
Allt för att den köpta hamburgaren är vrålgod, tror jag.

Det obehagliga tycker jag är att det spelar på rädsla och att många kvinnor kan känna sig förföljda ändå, utan att de köpt en hamburgare. Det har drabbat mig, för att inte tala om den förföljde... För ibland kan jag ofrivilligt känna mig som ett monster, en förföljare, eller representant för något som inte inkluderar mig själv. Bara det att jag är man räcker.

Det händer när jag en sen kväll går av bussen och skall gå hem och bara råkar gå efter en kvinna. Först förstår jag inte varför jag inte kommer ikapp, som om det vore en självklarhet. Nä det är blickarna bakåt och de lite snabbare stegen som ökar avståndet, det är då som insikten träffar mig med obehag. Är jag så skrämmande? Men, Jag vill inget illa, Jag vill bara komma hem, tänker jag. Det händer att vill jag rusa ikapp och berätta det. Insiktsfullt förstår jag att en småspringande och lätt flåsande man motverkar syftet.

Hur har det blivit så här? Vet inte.
Är det medias braskande löpsedlar som förstör?
Är det ett utslag av en någon maktstruktur av mobbning?
Eller är det något annat?

Jag blir bara så trött och vill inte ha det så. Jag vill vara en av alla i den stora massan av goda och snälla människor som borde höras och märkas mer. Som bygger upp istället för att riva ner.

Det finns för många dumskallar som syns och förstör.
Bevara oss från dessa!

lördag, juni 02, 2007

handla på krita

Jag befann mig på macken och drack kaffe i väntan på något bättre. Kaffet smakade tjära, vilket kanske inte är någon överraskning på en mack. Man skall göra det man är bäst på och en mack är en mack är en mack.
Saker och ting förändras...

Det har hänt att jag går till min lokala mataffär och gjort inköp utan att mina pengar "fått följa med". Alltid lika pinsamt. Men det brukar funka som så att jag brukar få ta med mig varorna hem och komma tillbaka och betala senare, dvs. handla på krita. Senaste gången pengarna inte följde med fick jag stå där med min otvättade hals. För nu hade de slutat med möjligheten med att handla på krita.
Saker och ting förändras...

Nåväl, medans jag stod där på macken och smuttade på mitt tjärkaffe kom bossen för mataffären, samma kedja som min lokala men den maxade varianten, inrusande och beklagade sig. Han hade glömt sin plånbok i sin stora affär eller om det var i sina andra byxor/bil... Spännande, tänkte jag, för tankat som han gjort stod han där med sin otvättade hals. Vad göra? Slanga tillbaka bensinen eller ringa någon som kom dit och löste ut honom. Eller handla på krita!
Naturligtvis presenterade han sig och frågade om sina möjligheter. Är jag trovärdig? Kan jag komma tillbaka snart och betala? Jag har ju en stor mataffär.
Han var trovärdig. Jag var det inte... Han fick lämna ett personnmmer (sitt??) och åka och hämta pengar.
Saker och ting är olika...