Jag var och hälsade på en av mina söner i lördags.
och det är ju inget konstigt med det
Han bor numer/just nyinflyttad i en liten flygellägenhet i ett herrgårdsliknande hus, mitt i byn. En del får ju den möjligheten.
och det är ju inget konstigt med det
Som nyinflyttad sover han lite dåligt i den ovana miljön. Det är många nya intryck som skall bearbetas och den ordinarie personalen är inte på plats ännu. Han var lite trött efter en kramp när jag hälsade på så vi satte oss i soffan för att vila och titta på TV.
och det är ju inget konstigt med det
Även jag hade sovit dåligt på natten, trots min hemvanda miljö, och jobbat helg på det. Jag var alltså också trött.
och det är ju inget konstigt med det
Så när krampen släppte så blev han xtra-trött och somnade. Och det gjorde jag med. Så där satt vi, far och son. Jag med armen runt honom för kontroll och mys. Efter en stund vaknade vi till och jag gick hem och han gick till personalen.
och det är ju inget konstigt med det, Det är så vi har det.
min ruta
min sidekick till mina "världshändelser".
måndag, oktober 31, 2011
onsdag, januari 12, 2011
ögonblinket, 9/11 kl. 16.09
Jag var där,
just i ögonblinket och jag vet inte vad jag skall göra med ögonblicket.
Så mycket liv som tog slut, 81 år av
Efter dagar av smärtstillande sömn
och i saknad av märkbar kontakt,
förutom sista dygnets två skedar av smackande på räksallad från Ullared som sista måltid... Innan kladdet blev för kladdigt
och sedan åter sömn
jag nynnade på en vaggsång
så, den sista kontakten, ögonblinket
hakan bleknar, ögon som öppnas - tittar på mig, vill jag hoppas
säger dom något
hela ansiktet bleknar, ögon som sluts med en suck...
eller hände det i en annan ordning..., spelar roll
det var det,
Nu fäller jag en tår, det gjorde jag inte då
då kändes det naturligt onaturligt, det fanns inget hopp
Nu känns det
Det var ögonblinkets ögonblick, vad skall jag göra med det?
Aldrig glömma, kanske
Aldrig glömma Mamma, och Pappa
Aldrig glömma att i ett ögonblink är det över
Aldrig glömma Ögonblicket
Leva - föräldralöst
Leva nu, men utan klyschan,
leva nu...
leva, hur, nu
just i ögonblinket och jag vet inte vad jag skall göra med ögonblicket.
Så mycket liv som tog slut, 81 år av
Efter dagar av smärtstillande sömn
och i saknad av märkbar kontakt,
förutom sista dygnets två skedar av smackande på räksallad från Ullared som sista måltid... Innan kladdet blev för kladdigt
och sedan åter sömn
jag nynnade på en vaggsång
så, den sista kontakten, ögonblinket
hakan bleknar, ögon som öppnas - tittar på mig, vill jag hoppas
säger dom något
hela ansiktet bleknar, ögon som sluts med en suck...
eller hände det i en annan ordning..., spelar roll
det var det,
Nu fäller jag en tår, det gjorde jag inte då
då kändes det naturligt onaturligt, det fanns inget hopp
Nu känns det
Det var ögonblinkets ögonblick, vad skall jag göra med det?
Aldrig glömma, kanske
Aldrig glömma Mamma, och Pappa
Aldrig glömma att i ett ögonblink är det över
Aldrig glömma Ögonblicket
Leva - föräldralöst
Leva nu, men utan klyschan,
leva nu...
leva, hur, nu
torsdag, september 16, 2010
smittande mingel?
Mycket nu, som publik.
Som marknadsförare light har jag utsatt mig för en massa duktigt folk i dagarna. Och det har varit orddroppats om innovativt, kreativt och så var det där då med fördelningen av transpiration vs. inspiration?
Funderingen är vad man helst vill bli smittad av?
Och varför hade bara jag gröna byxor?
Branschen är kreativt svart och jag är grön...
Som marknadsförare light har jag utsatt mig för en massa duktigt folk i dagarna. Och det har varit orddroppats om innovativt, kreativt och så var det där då med fördelningen av transpiration vs. inspiration?
Funderingen är vad man helst vill bli smittad av?
Och varför hade bara jag gröna byxor?
Branschen är kreativt svart och jag är grön...
upplevelse på en spårvagn
det är något som har förändrats och jag begriper inget av vad det skulle kunna vara.
För 20 år sedan när jag bodde i staden G så hände det aldrig. Då fick man bestämt plöja sig igenom folkhavet och eventuellt hitta en ledig plats att sitta på. Inga som reste på sig för mig minsann. Men nu, nu reser sig folk upp; unga folk dessutom.
Så nu fundera jag på om jag gått och blivit en celebritet utan min egen kännedom eller om jag ser hotfull ut eller ...
För 20 år sedan när jag bodde i staden G så hände det aldrig. Då fick man bestämt plöja sig igenom folkhavet och eventuellt hitta en ledig plats att sitta på. Inga som reste på sig för mig minsann. Men nu, nu reser sig folk upp; unga folk dessutom.
Så nu fundera jag på om jag gått och blivit en celebritet utan min egen kännedom eller om jag ser hotfull ut eller ...
torsdag, maj 27, 2010
magknip
Folk är så otrevliga när man har magkatarr,
jiddra inte, FATTA BARA!
Undrar om det finns någon medicin mot det,
mot folk alltså...
jiddra inte, FATTA BARA!
Undrar om det finns någon medicin mot det,
mot folk alltså...
fredag, april 23, 2010
tisdag, april 20, 2010
trädgårdsgrannar
Jag har bra grannar, de flesta. Och då tänker jag bara på hur de hanterar trädgården. På något annat sätt känner jag inte många av dem. De, som är de flesta då, nöjer sig med att klippa gräsmattan, klippa till en buske (ibland) och kratta lite. Inga våldsamma rabattfixande eller andra större projekt. Skönt.
En granne tvärsöver höll ett tag på att bli min död, är ju att ta i men. Det är lätt att man skriver så ju. Ett stressmoment var han (ofta/alltid en han som fixar och jag känner mig inte hemma i min manlighet) i alla fall. Garage, uteplats, altan, förråd: den typen. Tack vare ålder och visdom (med ökad ålder orkar jag ju ändå inte hänga med) och att tvärsövergrannen oxå blivit äldre... är jag mindre stressad nu för tiden.
Men nudå, den nyinflyttade granngrannen far fram som en bulldozer. Och då menar jag nästan bokstavligt. Dvs. det är en grävmaskin som far fram och gräver upp tidigare uteplatser, buskar och träd. Det är ju hemskt... stressande. Hur skall det gå med mig? Med trädgårdsgemenskapen? Med grannsämjan? Nu är stressredskapet inte tid och kraft längre. Nu är det pengar. Och en ny trädgård växer onaturligt snabbt fram ur skuggtomten. Vart är vi på väg?
Jag vill oxå ha råd med en grävmaskin.
En granne tvärsöver höll ett tag på att bli min död, är ju att ta i men. Det är lätt att man skriver så ju. Ett stressmoment var han (ofta/alltid en han som fixar och jag känner mig inte hemma i min manlighet) i alla fall. Garage, uteplats, altan, förråd: den typen. Tack vare ålder och visdom (med ökad ålder orkar jag ju ändå inte hänga med) och att tvärsövergrannen oxå blivit äldre... är jag mindre stressad nu för tiden.
Men nudå, den nyinflyttade granngrannen far fram som en bulldozer. Och då menar jag nästan bokstavligt. Dvs. det är en grävmaskin som far fram och gräver upp tidigare uteplatser, buskar och träd. Det är ju hemskt... stressande. Hur skall det gå med mig? Med trädgårdsgemenskapen? Med grannsämjan? Nu är stressredskapet inte tid och kraft längre. Nu är det pengar. Och en ny trädgård växer onaturligt snabbt fram ur skuggtomten. Vart är vi på väg?
Jag vill oxå ha råd med en grävmaskin.
söndag, januari 10, 2010
allsidighetens mesta mästare
När skall man satsa för att bli bra, frågar mången förälder sig och syftar mer på sitt barn. För egen del är det ju alldeles försent, kan det aldrig bli!
Skall barnet, då, specialisera sig tidigt och föräldern diktatoriskt få bestämma barnets sk. bästa. Eller skall barnet pyssla med allsidigt idrottsutövande tills senare då "barnet" själv kan få bestämma. Föräldrarollen blir ju mer coachande då. Sådant här kan man ju fundera kring som förälder och hur skall man då göra?
Ja inte vet då jag!
Men om jag ändå får komma med en tanke; så är det att satsa allsidigt. Oops, hur kunde jag då veta det frågar sig kanske vän av ordning? Hur du nu har hittat hit till denna tankekaos... JO, så här är det. Satsar man inte allsidigt så kan man inte vinna Mästarna mästare. Och det måste ju vara det stora målet för idrottsstjärnor. Så förälder, låt ditt barn träna allsidigt för annars kan han/hon inte bli Mästarnas mästare.
Förövrigt tycker jag att det är ett bra program. Heja SVT.
nä jag är inte ironisk, det är bara ansatsen som är det...
Skall barnet, då, specialisera sig tidigt och föräldern diktatoriskt få bestämma barnets sk. bästa. Eller skall barnet pyssla med allsidigt idrottsutövande tills senare då "barnet" själv kan få bestämma. Föräldrarollen blir ju mer coachande då. Sådant här kan man ju fundera kring som förälder och hur skall man då göra?
Ja inte vet då jag!
Men om jag ändå får komma med en tanke; så är det att satsa allsidigt. Oops, hur kunde jag då veta det frågar sig kanske vän av ordning? Hur du nu har hittat hit till denna tankekaos... JO, så här är det. Satsar man inte allsidigt så kan man inte vinna Mästarna mästare. Och det måste ju vara det stora målet för idrottsstjärnor. Så förälder, låt ditt barn träna allsidigt för annars kan han/hon inte bli Mästarnas mästare.
Förövrigt tycker jag att det är ett bra program. Heja SVT.
nä jag är inte ironisk, det är bara ansatsen som är det...
fredag, december 11, 2009
bloggen har en plats
Idag mår jag bättre.
Hur tänkte jag egentligen igår.
ny strategi. ny energi.
ha
Min blogg har betydelse.
Nästan 3 000 bloggar har mindre betydelse än min blogg.
Så ser jag på det idag.
Nu återgår jag till, vad det nu var jag gjorde igår när jag blev upprörd och var tvungen att kommentera ett e-brev som jag fick mig tillsänt. Jo vegetera var det.
Hmmm...
Hur tänkte jag egentligen igår.
ny strategi. ny energi.
ha
Min blogg har betydelse.
Nästan 3 000 bloggar har mindre betydelse än min blogg.
Så ser jag på det idag.
Nu återgår jag till, vad det nu var jag gjorde igår när jag blev upprörd och var tvungen att kommentera ett e-brev som jag fick mig tillsänt. Jo vegetera var det.
Hmmm...
onsdag, december 09, 2009
Bloggen har plats 11274 av 14108 rankade bloggar
Jag fick ett mail.
Inte blev jag speciellt uppåt väggarna glad av detta.
Det påstås att min blogg inte är speciellt inflytelserik.
Asch då, som jag har inbillat mig.
ja, ja
Då får jag väl tänka om lite då
ny strategi
ny energi
för nu
Inte blev jag speciellt uppåt väggarna glad av detta.
Det påstås att min blogg inte är speciellt inflytelserik.
Asch då, som jag har inbillat mig.
ja, ja
Då får jag väl tänka om lite då
ny strategi
ny energi
för nu
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)