torsdag, september 16, 2010

smittande mingel?

Mycket nu, som publik.

Som marknadsförare light har jag utsatt mig för en massa duktigt folk i dagarna. Och det har varit orddroppats om innovativt, kreativt och så var det där då med fördelningen av transpiration vs. inspiration?
Funderingen är vad man helst vill bli smittad av?

Och varför hade bara jag gröna byxor?
Branschen är kreativt svart och jag är grön...

upplevelse på en spårvagn

det är något som har förändrats och jag begriper inget av vad det skulle kunna vara.

För 20 år sedan när jag bodde i staden G så hände det aldrig. Då fick man bestämt plöja sig igenom folkhavet och eventuellt hitta en ledig plats att sitta på. Inga som reste på sig för mig minsann. Men nu, nu reser sig folk upp; unga folk dessutom.

Så nu fundera jag på om jag gått och blivit en celebritet utan min egen kännedom eller om jag ser hotfull ut eller ...

torsdag, maj 27, 2010

magknip

Folk är så otrevliga när man har magkatarr,

jiddra inte, FATTA BARA!

Undrar om det finns någon medicin mot det,
mot folk alltså...

fredag, april 23, 2010

tisdag, april 20, 2010

trädgårdsgrannar

Jag har bra grannar, de flesta. Och då tänker jag bara på hur de hanterar trädgården. På något annat sätt känner jag inte många av dem. De, som är de flesta då, nöjer sig med att klippa gräsmattan, klippa till en buske (ibland) och kratta lite. Inga våldsamma rabattfixande eller andra större projekt. Skönt.

En granne tvärsöver höll ett tag på att bli min död, är ju att ta i men. Det är lätt att man skriver så ju. Ett stressmoment var han (ofta/alltid en han som fixar och jag känner mig inte hemma i min manlighet) i alla fall. Garage, uteplats, altan, förråd: den typen. Tack vare ålder och visdom (med ökad ålder orkar jag ju ändå inte hänga med) och att tvärsövergrannen oxå blivit äldre... är jag mindre stressad nu för tiden.

Men nudå, den nyinflyttade granngrannen far fram som en bulldozer. Och då menar jag nästan bokstavligt. Dvs. det är en grävmaskin som far fram och gräver upp tidigare uteplatser, buskar och träd. Det är ju hemskt... stressande. Hur skall det gå med mig? Med trädgårdsgemenskapen? Med grannsämjan? Nu är stressredskapet inte tid och kraft längre. Nu är det pengar. Och en ny trädgård växer onaturligt snabbt fram ur skuggtomten. Vart är vi på väg?

Jag vill oxå ha råd med en grävmaskin.

söndag, januari 10, 2010

allsidighetens mesta mästare

När skall man satsa för att bli bra, frågar mången förälder sig och syftar mer på sitt barn. För egen del är det ju alldeles försent, kan det aldrig bli!

Skall barnet, då, specialisera sig tidigt och föräldern diktatoriskt få bestämma barnets sk. bästa. Eller skall barnet pyssla med allsidigt idrottsutövande tills senare då "barnet" själv kan få bestämma. Föräldrarollen blir ju mer coachande då. Sådant här kan man ju fundera kring som förälder och hur skall man då göra?
Ja inte vet då jag!

Men om jag ändå får komma med en tanke; så är det att satsa allsidigt. Oops, hur kunde jag då veta det frågar sig kanske vän av ordning? Hur du nu har hittat hit till denna tankekaos... JO, så här är det. Satsar man inte allsidigt så kan man inte vinna Mästarna mästare. Och det måste ju vara det stora målet för idrottsstjärnor. Så förälder, låt ditt barn träna allsidigt för annars kan han/hon inte bli Mästarnas mästare.

Förövrigt tycker jag att det är ett bra program. Heja SVT.

nä jag är inte ironisk, det är bara ansatsen som är det...