Jag tycker att jag har en liten komfortzon, dvs avståndet jag fysiskt har till en annan peson där jag känner mig bekväm med närvaron. Trevliga människor kan jag nästan ha på tårna (testa om du vågar).
Det är lite kul att se hur nära man kan komma i en annan persons komfortzon. Ibland kan man bokstavligt måla in personen i hörnet...
Hemma där jag bor har vi grannar åt tre håll. Alla enpersonshushåll med sommarställe, inget störande tjo och tjim på sommaren. Tråkigt men också skönt. Trädgården är användbar över tomtgränserna. Inga häckar och staket som begränsar.
Nu har en granne sålt och in flyttar en barnfamilj. Kul på sitt sätt men det stör hur jag rör mig i trädgården. Man vill ju inte störa, alternativt verka nyfiken. Och det begränsar min komfortzon, har jag märkt.
Nu är det jag som befinner mig i hörnet… Hur kunde detta ske?
Dags att ta tillbaka den imaginära sfären och bjuda på en kopp kaffe kanske?
men möt blick då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar