bloggen har en plats

Idag mår jag bättre.
Hur tänkte jag egentligen igår.
ny strategi. ny energi.
ha

Min blogg har betydelse.
Nästan 3 000 bloggar har mindre betydelse än min blogg.

Så ser jag på det idag.
Nu återgår jag till, vad det nu var jag gjorde igår när jag blev upprörd och var tvungen att kommentera ett e-brev som jag fick mig tillsänt. Jo vegetera var det.

Hmmm...

Bloggen har plats 11274 av 14108 rankade bloggar

Jag fick ett mail.
Inte blev jag speciellt uppåt väggarna glad av detta.
Det påstås att min blogg inte är speciellt inflytelserik.

Asch då, som jag har inbillat mig.

ja, ja
Då får jag väl tänka om lite då
ny strategi
ny energi
för nu

tänkte på det

att Det är svårt det där med att tajma rätt med tänkandet i arbetslivet, eller jämt om man så vill tänka.

För det är ju så att ibland tänker jag när det förväntas att jag skall tänka = bra. Men ibland tänker jag när det inte förväntas, eller fel ord, det skall inte tänkas och jag tänker ändå och då är det ju inte bra.

Och ibland tänker jag inte och allt är som det skall vara. Fast ibland tänker jag inte fast jag skulle ha tänkt och då är ju inte det bra.

Enligt det tänket blir det ju liksom rätt 50/50 när det lyckas att tänkas, eller inte. Så nu tänker jag vara konsekvent och tänka , eller inte tänka, jämt så är ju chansen att det blir rätt 50%. Och 50% rätt är ju inte så illa tänkt. En del lyckas ju inte ens med det. Och jag kommer ju inte heller att drabbas av otur när jag tänker för jag är konsekvent! Så jag bestämmer mig från och med nu för att alltid...

jo så är det där med att bestämma sig oxå. För ibland när jag bestämmer mig så blir det ju fel och ibland blir det ju...
ja ni fattar tanken...

eller jaså inte, Ibland fattar man och ibland inte

och...

packa och åk hem

Efter att ha läst och begrundat spiken i kistan av Michanek ett tag börjar jag och fundera lite på mitt behov av utröstningar. Eller behov är att ta i... Men dessa dokusåpor: jag orkar inte titta på dom av fler anledningar än jag orka rada upp.

Men utröstningsdelen; den har jag svårt att slita mig ifrån. Varken det är skönhet, en kock, en idol eller vad som. Mitt inre snörps åt och jag lider/gläds inför ord som:
- den som inte är med på bild kan hänga upp sin kockmössa i duschen och sjunga vidare där och ta sin mamma med sig ut i stallet. Och chansen till framgången tog slut. Men jag vill titta. Vad är det för fel att den grymmaste delen lockar mig mest?

Jag kanske vill bli utröstad.

ren o hel o inte

Det bara slog mig där jag satt i stolen. Jag är inte ren i håret.
Jag är inte en frekvent besökare av diverse ställen där jag måste sätta mig på en stol och invänta min tur. Men det är några jag går till som: tandläkaren, massören och frisören. Och...
Jo, vad jag tänkte på var att jag förbereder mig lite olika inför dessa besök. Visst har man alltid fått höra att man skall vara ren och hel in till bara skinnet.
Stackars frisörer. Jag tvättar sällan håret innan för att jag skall gå och klippa mig. Eller just av den anledningen. Jag skall ju gå och klippa mig och då ingår ju tvätt.

Varför borstar jag då tänderna innan tandläkarbesöket? Jag blir ju rengjord i munnen av tandis vid besöket. Och hos massören blir jag inkletat med en massa olja. Så varför tvätta sig innan... Det skall bli ändring nu. Inget rengörande i onödan.

Förövrigt kan jag meddela att jag ännu är trogen. Det har jag varit i två år nu. Men vem vet...

hmm

trevande trycker jag på tangenterna, skall det bli något nytt inlägg efter en stunds frånvaro? jag tänker inte lova något. det blir bara patetiskt. det är bara det att i brist på yrkesmässiga textutmaningar så kanske ändå. hmm

"enter"

du oxå

Lyssna världen, Jag skall på U2.

Frågan är bara vad är mest patetiskt, medelålders män som rockar från scen
eller
medelålders män som funderar på vad dom skall klä på sig för att närvara vid en konsert med U2?

Känner jag mig klokare på lördagsmorgon kanske jag har svaret.

öppet brev till F-kassan

Kära (hmmm, men som inledning på ett brev vill jag ju inte verka otrevlig) Försäkringskassan.

Som God man (även om min fru ibland har avvikande åsikt om just God, men hon blandar bara ihop mina roller...) tar jag ansvarsfullt och noga tag i mina förpliktelser. Då jag häromsistens ifyllde formuläret "Ansökan om Bostadsbidrag" för min nyligen utflyttade handikappade son ber jag att få beklaga mitt felval av formulär. Jag förstår att det vållat er bekymmer och ett avslag som följd.

Men eftersom han enbart får "bidrag" från eder dristar jag mig allra underdånigast att undra om ni inte kollar mina uppgifter och insett att min/hans ansökan skulle bedömts enligt andra kriterier? Men det är bara som en reflektion i allmän okunskap om edra rutiner. Kanhända att ni inte har tillgång till dessa sekretessbelagda uppgifter hos er själva? För vad kan jag veta, arma lilla medborgare.

Då jag nu tänker bifoga en ny ansökan i kuvert och medelst snabba steg ilägga detta i gula lådan hoppas jag allra ödmjukast på att alla behövliga uppgifter för eder äro ifyllda och ansökan kan behandlas skyndsamt.

med vänlig hälsning
en God man i vimlet

skjortknäppning på skidskyttevis?

Så här är det, jag kom på mig själv under ett skjortpåtagande att jag knäppte knapparna efter ett visst mönster. Och för att göra det hela lite vetenskapligt följde jag mitt knäppande under en tidsperiod. Det visade sig att knäppmönstret upprepade sig så här: Fixera översta knappen och knapphålet med fingrarna, följ raderna av knappar/hål två steg ner, börja knäppa i fallande skala och återvänd därefter till de översta knapparna som knäpps efter syfte och behov.

ok, skidskyttarna då
Vad händer vid skyttemomentet? Jo någon skjuter från vänster till höger, ngn tar h till v, ngn börjar i mitten, ngn ... Dvs man gör på olika sätt och man lyckas olika från gång till gång.

så den knäppande frågan är ju; finns det även olika sätt att knäppa skjortan och hur lyckat blir det lr vad kan det avslöja om ens personlighet?

Du vet att du börjar blir gammal för då kommer pastorn på besök…

I min omvärld är det inte konstigt att det finns en pastor, men detta…

Jag vet inte om du reflekterat över det och kanske att det inte är en helt vattentät vetenskaplig sanning. Men jag har en hypotes; det kan finnas en ålderskoefficient för pastornärvaro…

Min mor har det senaste åren prövat lite olika boende utifrån uppkomna behov och fyllt år däremellan. Då är det en yrkesroll som av min mor förväntas dyka upp med sin närvaro i besök och hyllningar. Det är pastorn. Och tänker jag efter så är det en närvaro som sakta ökat sedan si så där 20 år tillbaka i tiden för att de senaste åren eskalerat i min mors liv. Inget ont i pastorn, men symbolvärdet...

För hur blev det så? Det behovet av pastornärvaro har jag inte känt. Måhända att det är ett enskilt fenomen eller så är det på det viset att närvaro av pastor ökar med en ålderskoefficient, åtminstone i min omvärld. Det oroar mig en aning. För i så fall har min koefficient aktiverats.

Jag vet att jag börjar blir gammal för då kommer pastorn på besök med blommor!

Men kan man ha en och annan rolig fest så må det väl vara hänt.

Move that bus

Sitter i en stillastående buss.
Det är något som är fel, ett systemfel om du frågar mig.
För jag gillar att åka buss. Det är ett avslappnat sätt att halvsovande förflytta sig och pigg komma fram till jobbet/hem. Vanligtvis.

För nu står busseländet still och jag är trött.
Strax kommer mina enstaka bussresor att fördubblas, inte i antal
utan i kostnad. 20-kortet försvinner och jag får köpa mina
enstaka resor till dubbla priset. Jobbar man deltid och skift funkar
det inte inta att åka buss jämt. Så 20-kortet har varit perfekt.
Ändå vill de som kör projektet påstå att jag har nytta av ett dyrare månadskort som gäller i ett större område. Men jag har bara behov av att resa i ett mindre område. Och från grundkursen i fördelar citerar jag: ”en fördel är bara en fördel Om det är en fördel för kunden”.

I tv sänds programmet Extrem home makeover där en hel bygd får
en buss att flyttas med orden move that bus och de arma människorna vars råtthål förvandlats till ett slott utbrister sitt: oh my God. Jag önskar ett program av typ Extreme ticket price makeover. Och jag önskar att bygden enhälligt ropar move that bus så jag och alla andra glatt kan få utropa Ooh myy Good till billigare bussresor eller, för all del, ett nytt jobb där en 100 % prishöjning på resor inte kliar så illa.

move that bus, move that bus, move that bus,

En passagerare i mängden

min stora våning

Jag har städat idag.
Till min stora förvåning tog det hela dagen.
Ibland tar det ju bara några timmar att göra det själv. Och idag hade ju ändå min skatt fördammat. Vad har hänt?

Med mellanrum skickar skatteverket ut underlag för fastighetstaxering och jag är glad för att det inte var dax nu... Jag menar att frågan om Bostadsbygnad / utökad boyta skulle blivit svår att svara ärligt på. Jag undrar ju själv förvånat varifrån alla kvadratmetrarna kom ifrån denna gång. Det tog ju sådan tid att städa. Vad har hänt?

Eller kanske det inte går att mäta kvadratmetrar efter tidsåtgång städning?

Ja ja, jag får se nästa gång om våningen är lika stor som nu, eller mer eller mindre.

Det var ändå skönt att dela med sig.

tänd ett ljus

en naturlig bonusföljd...

Någon som vill ha en bonus? va, VA?

Det är inte speciellt omtyckt och ansvarsfullt i dessa tider att ta emot någon bonus. Det är en insikt jag drabbats av. Fådda bonusar betalas tillbaka och kanhända att det går att rädda Sveriges ekonomi på det viset. Eller åtminstone så rätas dem moralisk ryggraden i landet. Eller så får personen åtminstone lite plats i media.

Jag vill oxå ta mitt moraliska ansvar och bidra till landets ekonomi! Jag har fått en bonus och nu vill jag betala tillbaka den. För Sverige i tiden, som någon sade. Men ingen vill ju ha min bonus? Fegisar!

Så det slutar väl som det bör, engagemanget dör och jag sitter där på Pizza Hut med en slice och en cola och festar till. För något räcker ju min bonus till.

ps, media.
nu orkar jag nog inte mer slicar, så kommer ni inte snart så betalar jag och går. jag ställer inte upp och offrar mig hur som helst på mediehyllan.
ds.

slutengagerat

idag blev jag ombedd att inte engagera mig i jobbet, eller om det var på, eller om det var till jobbet, eller om det var?
Äh jag engagerar mig inte i det

skönt att få veta ändå; det tar ändå bara på krafterna att engagera sig

pust, nu får det vara slutengagerat

spaning / idé / hjälp

Jag har en spaning, en företagsidé eller bara ett rop om hjälp? Tre punkter där banan ligger öppen och där jag nu skall tipsa om framgångsrika idéer eller ropa på hjälp från samhället; Gör något, inför en garanti eller något. Han med hästsvansen vill ju gärna ta samhällsansvar.
I denna ambivalenta tanke lämnar jag nu över:

• Företag som annonserar efter folk är ofta nonchalanta
  

Det är dax för en jobb-garanti.
Företag som behandlar sina arbetssökande illa borde anställa alla som söker.

• Hantverkare kan bättre

Det behövs en uppstädat- garanti.
Här går att tjäna pengar för det företag som kan lova att städa upp efter avslutat arbete. Och jag som kund får en anledning att bli nöjd.

• Hanteringen av väskor på flyget

Tja, vad sägs om en hållbarhets-garanti.
Det flygbolag som lovar mig en hel väska, eller i varje fall lika hel väska som jag placerade på bandet vid incheckning, det flygbolaget lovar jag att betala för att flyga med nästa gång.


Så skall jag nu sjösätta dessa företagsidéer själv eller be regeringen ta tag i garanti-problemet?

hmm, Någon borde i alla fall göra något

mötte dig på bussen

har jag lagt av? Har närheten till döhalvan gjort mig oattraktiv? Är hjärnan på väg att bara klara av schlagers? Är det slut på innovativa idéer?

Jag mötte dig på bussen. Ditt medelålderansikte hängde trött under håret. Det var inte jag; men kunde det vara så jag såg ut, idélös, trött och slut?
Är det dax att inse detta faktum. Jag vill inte tro det.

eller, det är väl bara att erkänna; Mitt CV finns nu även på en sida för 40+. Konkurrens på lika villkor.

trettondagsafton och jag fundrar

Jag tycker inte det är bra att ta sig själv, bloggandet och något mer, vad det nu var, på allt för stort allvar. Därför försöker jag undvika allt för stort allvar och självupptagenhet i både det som jag skriver, de bloggar som jag följer och vad det nu var. Så när jag nu tänker tillbaka på året som gått är det inte mig själv som jag vill sätta i centrum. Jag vill lyfta fram några andra bra bloggeriare:

Torgnysdotter, som jag minns det var det i år som jag förärades en hotellvistelse på Grand hotell. Hade jag bara i denna stund hittat rätt inlägg så hade jag beviset. Jag tycker det var fint att få denna gåva. Det stärker.

Udda Persson, sparar en termos med varm glögg till mig. Kan jag annat än bli stärkt av tanken på denna dryck.

Michanek, gav mig det slutliga genombrottet i min fotografiska karriär. Jag skall filma nästa svenska storfilm. DET stärker!


Att dessa bloggare råkar nämna mig i sina bloggar.
Det är väl inte att vara självupptagen, för det kan ju inte jag rå för.