torsdag, december 25, 2008
SJUKT SJÄLVFÖRTROENDE
tisdag, december 16, 2008
blondera sig
Jag tyckte precis att de sa på radion att:
"hälften av regeringen vill blondera sig ur krisen..."
Säg att jag hörde fel, säg det...
För visst anade man att det skulle gå tok med varannan damernas
och
dessa män i regeringen som är utan egna vettiga idéer,
blondera sig..., pyttsan så tokigt
Nä, nu får det vara slut på blånderingen av Sverige, punkt.
fredag, november 14, 2008
bakom mina progressiva glasögon...
Tiden läker alla sår sägs det. Men vad det gäller min syn så behövs det ett plåster över bristerna, dvs ett par glasögon. Mina första progressiva och det behövs det nog varnas för. För inköp av, alltså.
- Är det dina första progressiva, frågade optikerassistenten glatt.
- Ja, sa ja något fundersam över frågan.
- Ja då förstår jag, sa hon då.
- ??
Jag hade alltså missat alla varningstexter och annan upplysning i fallet. Jag hade köpt ett par progressiva i godan ro utan att känna till konsekvenserna. Finns det någon LEX-optiker lag kanske?
För ett par progressiva är inte att jämföra med ett par terminalglasögon som arbetsgivaren utrustar mig med för att jag skall kunna jobba även när jag blir trött i ögonen. Ett par terminal är lätta plätten att vänja sig vid i jämförelse. Av någon anledning.
För att göra huvudanledning till heltidsglasögon kort: Jag skulle köpa en solsäng och summan på lappen var 1 600:-. Och inte 600:- som jag tyckte... Men solsängen är skön och det är väl ändå det som räknas.
En anledning till det progressiva är ju att jag vill se omgivningen och vilka som där finns bättre. Men jag vet inte om det blev så. Dels så sitter det ett par rejäla sidoskydd som håller upp själva glasen och hindrar. Lägg där till en ändrad kroppshållning när jag skall gå till synattack. Jo, jag menar det militäriska "attack"!
För likt en målsökande robot scannar jag av landskapet, får syn på Det, stannar upp, ställer in skärpan (dvs, hittar rätt läge i glasögonen för att kunna se skarpt) och exploderar till rätt person i ett:
- Hej, hur är läget?
Och i sämsta fall, efter låsningen av blick tänker jag att: Dig känner jag inte men nu ser det ut som jag skulle kunna känna dig så som jag stirrar. Och det slutar med att jag förläget tittar bort ut i det okända för en ny sökning.
Iofs kunde jag ju efter en sådan stirrning oxå säga:
- hej, hur är läget.
Men så gör ju inte jag. Det är inte jag. Och det var mig själv som jag ville vara.
Så det får bli ett par solglasögon nästa gång då...
tisdag, oktober 28, 2008
nu är jag PÅ igen
Så nu är bloggossfären informerad.
Time outen är delvis avslutad.
Att hålla på sig skapar ju oxå frustration.
Men bara för ett jobb i taget. Inga fler gruppsökningar från mig.
Det kan jag
Det vill jag
Det är jag
Och våga inte lägga mig i fel hög era ...
Men mer om det senare
söndag, oktober 05, 2008
det diskreta varumärkets charm
Vill man anlita den för att städa?
En bilfirma som säljer lyxbilar men åker omkring i gamla rishögar.
Känns det trovärdigt att köpa bil där?
En läkare som är sjuk, eller ja...
Denna då, En firma i kommunikationsbranschen som inte kan kommunicera.
Kan det gå för sig? Nä det borde straffa sig naturligtvis. En firma som inte kan det som de påstår att de kan är väl inget att anlita, det är inget att rekommendera.
Jag kan förstå vissa firmor som inte har kommunikation som profil att det kan bli lite si och så. Men de företag som har DET borde fatta att dom är ute på tunn is när dom inte kommunicerar med mig. Ty om jag lagt ner min tid på att skriva ett ansökningsbrev och fullföljt en önskad konversation, då önskas det någon form av respons.
Jag har i min trakt sökt 4 jobb hos 3 olika kommunikationsproffs, läs reklambyråer som borde veta vad en snackis är. Jag för väntar mig bra kommunikation från dessa. Får man det? och jag svarar själv på min retoriska fråga.
- Nej!
Men vänta bara tills jag får jobbet som jag vill ha och skall beställa reklaminsatser... En, säger en (1), firma håller måttet och bekräftar ansökan, beklagar att det dröjer och tyvärrar. Den firman de facto vinner alla Mina upphandlingar.
Det finns fler på min Svarta lista än vad vad som finns på min Vita lista. De på Svartalistan borde varit mer rädda om sitt varumärkes charm. Det skall jag diskret låta dom bli varse!
så var det sagt
lördag, oktober 04, 2008
det enda rätta
det enda rätta.
Det blir ändå inte kul om man inte gör
det enda rätta.
Men är det alltid förknippat med tungsinne då man konstaterar att det var bara så vi kunde göra,
det enda rätta.
Jag vet inte, ett tag kanske tills man aklimatiserat sig med
det enda rätta.
Det enda rätta idag var att säga nej till resa, vänner o kalajs.
Det enda rätta var att åka till friskhuset. Det fanns inget val så varför då grotta sig.
Det enda rätta var att låta det förgångna stanna där det hörde hemma, igår.
Jag aklimatiserar mig
det enda rätta
naturligtvis
fredag, oktober 03, 2008
idag har jag gjort något radikalt
När man som jag är en arbetande arbetsökande har man en närmast manisk drivkraft att söka alla de jobb som ramlar ner framför ögonen som finns i möjligheternas sfär.
- den tar jag, perfekt
- kan gå, jag prövar
Och så lägger jag alla de spännande jobben i en ansökans hög som jag därefter betar av allt eftersom ansökningstiden går ut. Så jobbar jag!
Men idag, idag låg där två ansökningar som jag tänkte formulera mig väl till. Och jag tog dom i hand och slängde dom. Japp. Bara sådär alltså. Otroligt radikalt och omvälvande.
Jag tänkte som så, vad får jag i retur av mitt engagemang? I stort sett ingenting. Vissa bekräftar inte ens ju. Urbota trist och visar dessutom på brist i kunskap på omsorg av sitt varumärke. Men mer om det senare, som den fd. vänsterräven Göran Skytte avslutar sina välbetalda krönikor med ibland.
Nu är jag alltså trött på att söka jobb och tänker i protest låta bli att söka jobb en stund (meddelas endast på detta sätt). Jag skall istället samla kraft och kanske kan hitta en coach som kan sparka ut lite bättre engagemang hos mig, ge mig en spark i baken i rätt riktning helt enkelt.
Förresten, jag skall nog faktiskt fortsätta min radikala bana och låta bli att göra energisugande aktiviteter på ett bra tag.
Bäva månde världen,
men mer om det senare...
onsdag, oktober 01, 2008
ahh, jag är utmanad
Jag har blivit utmanad och ok då, är handsken kastad så får väl mamma plocka upp den eller hur det var om hon jobbade inte här och. Nåväl.
Reglerna: Svara på alla dessa otroligt avslöjande frågor. hmmm. Välj ut 4 personer ( jag kör med öppet utmaningshus och antar du inte utmaningen så får du själv stå för konsekvenserna, det vill jag bara ha sagt så här initialt) som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din (Läs min blogg!!!). Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen! Hallå Eva, nu är handsken upptagen.
1. Vilken mat äter du ofta?
Jag äter oftast/alltid mat som ligger still på tallriken. Tex så går ärtor bort, köttbullar kan vara svåra och liknande saker.
2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?
Jag sitter, helt klart kvar tills det är klart. Duka av... nja då har jag nog somnat eller gått.
3. Var sitter du helst när du bloggar?
Här undrar jag om det är något lurt, en kuggis kanske. Men jag svarar helt frankt som det är, jag sitter vid datorn. Vad inbillar sig frågeställaren egentligen.
4. Köper du ofta Triss?
Yezz... eller om den heter Tian. Fast då blir ju inte svaret så urbota roligt. Sådan är jag, det bara ploppar upp roligheter stup i kvarten... Otroligt.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
När jag har semester är platsen som bäst. Där jag ställer min solstol där...
6. Vilken tv-kanal tittar du på mest?
Den som vill anställa mig. Jag går inte på en intervju till och får hjärnsläpp på frågan:
- säg fem program som vi sänder?
Nä, nä aldrig mer!
ja det var väl det då, Göran, den transparanta typen, avslöjar allt om sig själv
lördag, september 27, 2008
80.2 / humor
Med ålderns och allt eländes rätt tycker sig mor förvänta att det snart är dax att lämna in. Hon tror sig inte överleva en enda helg, vilket hon inte förväntat sig under en längre tid. Och varför just helger är gränspunkten vet jag inte, men det är klart en gång får hon rätt tyvärr.
Så för sonen innebär det att gång på gång lyssna till obeslutsamma funderingar om kista eller kremering, snittar eller landgång eller smörgåstårta kanske, och kistan skall vara vit och har du tänkt på vilka som skall sjunga.
- Du måste ringa dessa nu, säger mor.
Varpå jag, lite lättsamt, försöker slingra mig ur dessa åtagande med att jag vet ju inte när det skall bli och något jourtillägg har vi väl inte råd med.
Men mor låter sig inte stoppas av en dylik trivialitet utan går på om att hitta en trevlig annons att kopiera eller om jag skall skriva något trevligt. Efter ett par samtal i veckan om detta skapas en viss frustration hos sonen och mitt sammanbrott känns nära.
Därför säger jag, och nu är det inte så lättsamt utan lite mer skarpt:
- Antingen bestämmer du ett datum här och nu eller så litar du på att jag reder ut begravningen och du kan koncentrera dig på att leva nu!
- Men det går inte att bestämma datum, säger mor. Det vet du väl hur svårt jag har att bestämma mig. (häpp)
Det kallar jag att ha lite självinsikt i alla fall.
torsdag, september 25, 2008
att bli 80.1 / humor...
För min mor är allt elände, lite smärta och ändå mer elände och dessutom är personalen på hemmet otrevliga. Så efter ett fall behöver hon sällskap vid toabesök och andra promenader av denna där personalen. Och till råga på allt elände klarar mor inte att tvätta sig heller.
Vid en sömnlös förnatt och ett nattbesök på toa ville hon tvätta sig själv. Tänkte väl passa på eftersom hon ändå inte kunde sova. Det gick ju inte hem hos den påstått otrevliga personalen förstås. Så mor fick fick gå till sängs otvättad och besviken. Och som hon sa:
- Vilket fick, Vilket fick till följd att jag sov resten av natten ända till åtta...
(häpp)
När man som bäst väntade sig jordens undergång fick allt en vändning av typ västgötaklimax.
Jag kallar det för en mammaism.
tisdag, september 23, 2008
att bli 40
Så kändes det när jag deltog i en webbenkät från en jobbsajt. Frågan handlade om hur 40-åringar är och hur det är att jobba med dem. Pigga, alerta och kreativa var ju mina svar som levt ytterligare några år men inte glömt hur det var då, då på den gamla goda tiden, den tiden som... tja...
Värre är det ju nu förstås, nu är risken att man väl åker på en propp...
torsdag, september 18, 2008
att skriva brev
Annars kunde ju första info-kortet som medföljde som gratis lockelse passat som tips. Hur man skapar ett brev i word... ett brev... ett sådant där som man skriver och lägger i en gul låda (det finns alternativa färger) och som sedan, på något underligt vis, förflyttar sig och dimper ner i någons dörrspringa eller postlåda (valfri färg) . Det kunde mor behövt använda den obefintliga datorn till, ty skriva är svårt på ålderns höst.
Eller så kunde ju ett tips vara att förklara hur man skriver e-post och hur det brevet dyker upp på skärmen bara för att man klickar runt lite...
söndag, september 07, 2008
buzza på
Varför finns (vad jag vet...) inte humlan som förebild i något sammanhang?
Det har jag funderat på sedan jag skrev om min närahumlaupplevelse.
Det finns ju liknelser såsom:
Stark som en oxe, Listig som en räv, Klok som en uggla, Hungrig som en varg,
Arg som ett bi, Trogen som en hund, Envis som en åsna
Men inget ... som en humla! det tycker jag är en uppenbar brist. Humlan är ju en perfekt och förbisedd symbol för att det till synes omöjliga är möjligt.
Enligt tidigare teorier skulle ju inte en humla kunna flyga. Vi vet bättre nu och aerodynamikens lagar är ändrad efter empirisk förståelse. Den lilla humlan knäppte teorin på näsan och ritade om kartan. Och under tiden buzzade humlan bara vidare obekymrad av vad andra satte upp för begränsningar.
Det gillar jag och härmed skall Humlan bli min symbol för att överträffa påhittade begränsningar.
Nu skall jag ut och buzza,
Buzza på som en humla, helt enkelt!
onsdag, augusti 27, 2008
qrazy...
Undrar förresten varifrån dessa tankar kommer ifrån? Är det föräldrarnas uppfostran, det genetiska arvet, den kulturella omgivning eller finns det en ren och skär tokrebell därinne någonstans som inte går att hålla tillbaka ibland?
ja ja
nåväl jag tänker si så här,
tvätta bilen är tråkigt...
när det regnar är det tråkigt...
Så varför inte hälla såpa på bilen och köra en sväng när det regnar.
Alltså två tråkigheter tar ju ut varandra (minus + minus = +).
Men så qrazy kan man väl inte vara..
hmm, det börjar visst mulna på lite
måndag, augusti 25, 2008
canvassäljare på nya områden
- Hej, viken elvisp har du?
- ja hej du... jag tror jag har en philips...
- blir grädden bra?
- ja asså det vill jag nog minnas att
- Det skulle väl vara bättre med en krupps med nya högteknologiska gräddvispar och dito smetkrokar? Det låter väl bra?
- ja asså, vi har ju redan en visp och
- Du förstår att denna krupps har 17 förinställda och anpassade program för olika användningsområden. Du förstår finessen med krupps nu va?
- jaha, oj, jo
- Det är ingen bindningstid, bara ett abonnemangsavtal med fast månadspris som gäller så länge du vispar med krupps i återkommande tvåmånadersperioder. Det låter väl bra?
- jo det är klart att en krupps kanske
- Och , oss emellan, du behöver inte betala mer än för visparna och krokarna. Vilket innebär, som du säkert förstår att du, just du, får denna krupps gratis. Vassego
- Hurra, hurra, jag är utvald. jag har fått krupps.
eller kanske inte...
söndag, augusti 24, 2008
mandelkubb vs. daphne
Daphne har jag bara nämnt någonstans av någon anledning. Men om Mandelkubb har jag förärat ett inlägg. Varesågoda, här är mandelkubbträffs anledningen i repris.
nu går jag och fikar
torsdag, augusti 21, 2008
emanciperat grepp
Jag vill genast understryka min övertygelse för jämlikhet. Nya segrar måste vinnas varje dag för denna goda utveckling. Och vad glad jag då blev när jag framför mig i min yrkesroll fick inblick i en kvinnlig variant av greppet.
För det det handlar ju inte om att ta efter oss män. Det vore antagligen som att skjuta i öppet mål. Nej o nej. Här handlar det om ett genuint kvinnligt handlande i någon form av motsvarighet till grengreppet.
Alltså till sak...,
såatt när kvinnan stoppade in handen innanför tröjan och börjar på ett uppseendeväckande sätt att knåda bröst blir jag glad. Jag får en aha-upplevelse. Tänk nu är vi väl äntligen jämlika, Jippi! Nu kan även kvinnorna ta ett grepp och rätta till det som kliar.
Det skulle inte förvåna mig om det snart höjs röster om topless på badhus oxå.
För det är sådant vi män kallar jämlikhet
eller om det är så
eller om jag är en man
eller om
söndag, augusti 17, 2008
sommarblogg
- Böda, blek solskenstörstande kropp = aj, aj aj
- Mölndal, mor på geriatriavdelningen = uj, uj uj
- London, = please, sorry
- Stockholm, = [ flytta på dig ] ,
Inte mycket till insikter kan tyckas. Men mitt liv är påverkat och förändrat av mina intryck.
Det är dax att börja jobba igen:
torsdag, augusti 07, 2008
humlan
Det sägs ju att humlor egentligen inte kan flyga. Enligt aerodynamikenslagar är de inte skalenliga med hur en "kropp" skall ta sig fram i luftrummet. Men det vet inte humlan så den flyger ändå.
Är då humlan dum eller smart? Hur skall vi kunna veta? Det finns väl ingen som kan prata med humlor.
Är det för att den inte fattar bättre så är det ju bara bra för humlan. Då kan den ju flyga.
Eller det kanske inte är någon som upplyst humlan om dess begränsningar. Vem det nu skulle vara. Men även det är ju bra för det är ju då bara att flyga vidare.
Det kanske är så att humlan är smartare än teorierna och insett att om jag gör på detta vis så kan jag flyga. Vad förståsigpåarna säger, det struntar jag i. Jag gör det på mitt vis. Inga påstådda yttre eller inre begränsningar kan stoppa mig från att bli den jag vill vara. Och då blir det så.
Nå, humlan i duschrummet var nog lite vilsen och bortflugen. Duschen var ju ledig. Eller om den kanske glömt hur man flyger/kommit till insikt om påstådda aerodynamiskalagar... Vad vet jag. Jag kan ju inte prata med humlor. Däremot var inte humlan människorädd utan den lät sig ledas upp på flugsmällan för att bli utburen till naturen. Där den kunde göra det "omöjliga" och flyga iväg!
tisdag, augusti 05, 2008
sex mer eller mindre, en utmaning
tisdag, juli 29, 2008
sommarblogg
- Böda, blek solskenstörstande kropp = aj, aj aj
- Mölndal, mor på geriatriavdelningen = uj, uj uj
- London,
- Stockholm,
lördag, juli 05, 2008
helhjärtat, HELHJÄRTAT
tror jag texten var formulerad. Om jag minns sången rätt som den halvproggiga träskosångaren Ingemar Olsson sjöng en gång i min ungdomstid. Helhjärtat.
En vanlig analys av fotbolls-em är att totalfotbollen vann över den tråkiga och defensiva fotbollstaktiken. Totalfotboll, det vill säga att hela laget anfaller och hela laget försvarar. Hela laget är helhjärtat med i alla spelets skeenden.
Så skall jag börja leva.
Jag skall börja spela totalfotboll. Om jag tänker mig min kropp som ett fotbollslag alltså... Allt som jag gör skall hela kroppen vara med i helhjärtat. Inget skall hålla engagemanget borta. Allt skall göras helhjärtat.
Ut med begränsande frustrationer. In med klarsynthet och engagemang. Tjoho
Helhjärtat skall jag blogga
och helhjärtat skall jag låta bli.
ibland
tisdag, juni 24, 2008
pseudosamband?
Rusningstrafik är ett motsägesfullt ord. Den som befunnit sig i en stad under rusningstrafik upplever ingen rusning. Bilar och bussar står stilla det är bara .. tiden ..som rusar... ( hmm så är det ju, det är klockan som rusar...) Heureka!
Nå i varje fall, jag fortsätter. Det går inte att stanna upp i livet och fira varje gång som man kommer på något stort.
Så att, Vi lever ju i en tid av miljömedvetenhet. Vi uppmanas med all rätt att åka kollektivt. Vi uppmanas att låta bilen stå still! Det är här som jag blir lite fundersam om jag kommit på något igen...
Har man gjort en god miljögärning när man befinner sig med bilen i sk. rusningstrafik? Bilen står ju stilla.
Eller är det ett pseudosamband?
tisdag, juni 17, 2008
låt mig vara ifred
OK, jag kanske inte har gjort något och därför har jag inget att dölja. Det är ju ett argument för.
Men det är ju just det som är problemet. Vad händer med min rebellattityd om myndigheten får läsa mina harmlösa mail och lyssna på mina trevliga samtal med vänner och bekanta. Usch!
NÄ, jag vill fortsätta bygga varuberg och på min rebellstatus.
Jag vill vara ifred.
låt mig vara det då, snälla...
söndag, juni 15, 2008
mandelkubb
Men varför finns Mandelkubb?
Mandelkubben är torr.
Mandelkubben är smulig.
Mandelkubben smakar .. mandel ... med socker.
Mitt kortare ögonblicksbild av nostalgi gör sig påmind.
Mandelkubb är en perfekt fikakubbe att ha hemma och rycka med sig på utflykt.
Torrheten luckras lätt upp med saft eller kaffe.
Smular det så blir småfåglarna glada.
Mandelkubben smakar strålande sol, varma havsklippor, rödbränd hud och ledighet.
Godare än mandelkubb kan det inte bli.
Mandelkubb är som pricken som gör i:et. Utan Mandelkubb, ingen lyckad dag vid stranden.
Det är det som är grejen med Mandelkubb!
Nu åker jag till stranden, skall du med?
fredag, juni 13, 2008
allt är relativt,
I 14 år har vår son gått i skolan och han har åkt ca. 11 000 mil taxi. Siffror...
allt är relativt
Igår kväll när jag nattade honom skrattade han av glädje för att få lägga sig. Han gör det ibland. Jag kan inte minnas att jag någonsin skrattat när jag lagt mig för att sova. Inte ens ett litet fniss. Jag har snarare svårt för att sommna och det är inget roligt. På sin höjd har jag väl haft ett leende på mina läppar. Men vår son njuter av att få lägga sig. Det måste vara en skön gåva att lägga sig med ett tacksamt skratt.
allt är relativt
Ibland när jag försöker se det relativa i sammanhanget tänker jag på mitt golfspel. Jag är nybörjare och har handikapp 36. Vår son har bara en handfull. I golf kallas det för att ha singelhandikapp men i en annan del av begreppsvärlden kallas det att vara multihandikappad.
allt är relativt
Jag vet inte vad min begränsning och handikapp ligger i som inte går och lägger mig med åtminstone med litet leende. Jag vet inte ens om jag vill småfnissa. Jag vill bara att något vore relativt lättare.
I år är det även dax för vår son att flytta hemifrån. Blir det lättare då?
Relativt kanske.
Det känns lite si och så just nu,
relativt tänkt
onsdag, juni 11, 2008
nätverket Göran
Glad för att det fanns ett nätverk i mitt namn, fast jag är osäker på om jag får vara med. Dessutom måste jag bli rekommenderad. Hallå, någon...
Ja, ja det får väl duga med min gamla förening Görans IF.
Dessutom verkar det som om jag är på väg neråt för det stod, och nu citerar jag:
Den senaste rapporten visar att det nu finns fyra kvinnliga börs-VDar. Antalet Göran är på nedåtgående. Nu är det bra att heta Anders (22 börs-VDar), Lars (15), Johan (11) eller Fredrik (8).
Och jag som ville vara på väg uppåt och framåt. hmmm
Förövrigt vill jag bara tillägga att jag naturligtvis inget har emot att det blir fler kvinnliga VDar. Jag är helt pk där.
Men kvinnliga förresten... VD får gärna vara kvinna, men kvinnlig. Nu snurra det till...
tisdag, juni 10, 2008
hahaha, länge leve rebellen
Jag har mött Torgnysdotter, jag har mött tanten i henne, jag har mött äkta kärringkvalité.
Men så lätt ger jag mig inte.
Jag förflyttar inga korgar.
Jag lägger inte dit varu-avskiljare.
Jag lägger inte varukoden åt rätt håll.
Jag tokvägrar blå skotossar.
Jag ... etc ...
Jag är en sann rebell,
i ulltofflor
lördag, juni 07, 2008
Fotbolls EM 2008
När fotbolls-EM drar igång finns jag inte med i startelvan
eller inte ens i truppen. Det blir inga intervjuer och kommentarer från mig där jag kan få säga:
- bollen är rund, planen rektangulär och allt kan hända...
Skall sanningen fram så var det flera år sedan som jag la skorna på hylla och pensionerade mig som aktiv spelare. Och skall sanningen fram en gång till så var jag nog aldrig ens bra. Fast jag var dubbelt så bra på att trixa som att dribbla. Dribbla jag bort en motspelare så kunde jag trixa två på huvudet... Tänker jag efter får jag helt enkelt erkänna att jag aldrig varit med i något nationellt seriesystem som fotbollsspelare, korpen undantaget.
Men om, Om jag hade blivit uttagen till spel så undrar jag hur Lars Lagerbäck tänkt om mina kunskaper ur mitt brokiga fotbollsliv och vad som avgjort. Valet hade utgått ifrån följande färdigheter: freestylande alltiallo, ofrivillig målvakt eller spelbreddande anfallsspelare.
Mitt medlemskap i GIF (Görans IF) är på livstid. Det är jag och min kompis Göran som startade en fotbollsklubb ihop. Det var vi och vi hade oftast inga motståndare, möjligtvis att vi lånade in någon medspelare (A) ibland. Men det var naturligtvis svårt att platsa om man inte heter Göran. Vi dribblade och trixade för oss själva. Det var en lycklig tid, enkel och självklar.
Därefter och eventuellt lite parallellt träffades några fler kompisar på söndagskvällarna för att spela. Det slutade ofta med mig i mål. Ingen ville stå men den skotträdde ville ju ändå ingå i laget och där fanns en plats för mig. Mitt värde låg i att vara ofrivillig målvakt.
En hel del år senare blev det korpspel och min position flyttades fram till möjlig målgörare. Anfall är ju bästa försvar och en omöjlig plats att misslyckas bakåt på. Men jag var för genialisk för sammanhanget. Istället för att gröta ihop mig med alla andra och bollen i mitten sprang jag ut på kanten för att bredda spelet. Därifrån såg jag mig göra tjusiga inspel. Men varken motspelare eller boll följde oftast med mig ut på kanterna.
Så Lars, jag tror att den första tiden i GIF kommer att avgöra. Min roll som freestylande alltiallo är helt bländande. Om det nu finns en sådan plats i landslaget.
Jag skall i alla fall ut och freestyla nu, igen...
onsdag, juni 04, 2008
farbror är upprörd
- fråga farbror där.
- vill farbror sitta?
- har farbror en cigg?
- det var en snäll farbror.
- vill farbror köpa en tidning?
- vill farbror...
Redan som ung känner man sig gammal och därefter eskalerar det.
Häromdagen gav jag mig ut att köpa lunch. Jag beställde min sushi, betalade och satte mig att vänta. Att cirkulera runt i halvfulla lokalen, gå bakom disken eller ut i köket känns bara dumt. Därför satte jag mig lugnt och städat och väntade.
Emedans jag satt där i godan ro och väntade på min mat kommer det in ett antal kvinnor/snorungar för att beställa lunch. En av dessa ... frågar då på ett ovårdat sätt: - sitter du i kö?
Så jag tänkte när jag sa: - nej.
men hallåÅ, sitta i kö! så gammal och trött är jag inte. vem tar du mig för. jag är inte gammal. jag har ju beställt sushi.
för sushi har ju inte funnits så länge, eller...
måndag, juni 02, 2008
YOU LOOK GREAT
Det, you look great, är vad det står på en kasse jag håller framför mig. Stora bokstäver basunerar ut budskapet: YOU LOOK GREAT.
Det gäller väl mig då och det känns ju bra...
Nu skall jag gå omkring i en välmåendezon med en påse framför mig och LOOK GREAT. Hur great det nu kan vara att inte se längre än en påse på en armlängds avstånd?
Men, YOU LOOK GREAT.
Jag kanske till och med sträcka på ryggen och utbrista i ett: I AM THE GREATEST!
Fast så mycket greatare än så här kan nog kvitta...
eller om det heter big?
fredag, maj 30, 2008
stalker wannabe, or not?
Amanda sjöng bra
såg trevlig ut
köpte skivan
lyssnat
lyssnat en hel del
köpte en flaska amarula
....
Och det är här och nu jag börjar bli orolig.
Börjar det spåra ur nu.
Vad blir nästa steg. Jag vet inte... Kan man få hjälp? Finns det kanske någon förening för AS (anonyma stalkers, om det händelsevis var svårt att förstå den förkortningen) ?
vem vet hur det här slutar annars....
fredag, maj 23, 2008
Carpe diem ????
Carpe diem är latin och betyder fånga dagen men bör snarare tolkas ta vara på dagen, njut av dagen eller njut av den flyende dagen.Uttrycket återfinns i "Odes" (I,11.8) av den romerske poeten Horatius : "Carpe diem quam minimum credula postero" (fånga dagen, lita ej på morgondagen).
såhär ambitiöst började jag skriva på ett inlägg en gång i tiden. vet inte vad jag ville få sagt. jag hoppas ju på morgondagen. så det kanske var ett ironiskt inlägg?
var dag har nog av sin glädje
onsdag, maj 21, 2008
vardagsmotion
Men nu är det då någon som hittat på det det där med att det räcker med att gå en halvtimme för att åtminstone röra sig lite. Det är ju alltid något. Och en halvtimmen kan man kanske få tid med om man går av bussen en hållplats tidigare och går hem.
Smart kan tyckas! Men jag är smartare. Jag vill maximera verkan på ett minimalt sätt.
Jag tar bilen, ställer den ännu längre bort än den tänkta busshållplatsen och på någon annans parkering.
Och går hem därifrån...
Då får jag drygt dubbelt så mycket motion eftersom jag även måste gå tillbaka och hämta bilen.
man får inte vara dum...
Det här kanske inte passar alla. Man måste ju både ha bil och en annans P-ruta en bit bort. Men några kanske. Detta skall i alla fall bli min nya passion.
önska mig lycka till
söndag, maj 18, 2008
apropå ursäkta-problemet/ gorans law
Så här var det:
Det som aldrig har hänt kommer aldrig att hända igen.
Det som aldrig har hänt kommer aldrig att hända igen.
Logiskt. För det kan det ju inte, eller...
men,
Det som tydligen har hänt, fast det inte har hänt, kommer helst inte att hända igen.
fast,
Det som har hänt, trots att det aldrig skulle hända kommer nog troligtvis att hända igen.
Det är ju det mest sannolika. Vilken briljant logik.
gorans law:
Det som aldrig skall hända, kommer att hända igen
fredag, maj 16, 2008
ursäkta, vad är problemet
Politiker tillhör dessa som säger fel saker ibland av okunnighet. Till sitt försvar säger dom att:
- nä så sa jag inte, eller, nä där blev jag felciterad, eller, nä så menade jag inte...
På några ICA-affärer förr i tiden visade det sig att köttet hanteras hygieniskt tvivelaktigt. Trots att handlarn sa att allt sköttes perfekt. Men ändå, och:
- nä det har aldrig hänt det bara verkar så och har det hänt så var det av en "förklarbar" tillfällighet och det kommer aldrig att hända igen...
På några kyrkogårdar har man den makabra kisthanteringen att krossa dem för att jorden inte skall sätta sig. Fast att det inte gjordes, det vara bara rykten och:
- nä det har aldrig hänt det bara verkar så och har det hänt så var det av en "förklarbar" tillfällighet och det kommer aldrig att hända igen...
Det som aldrig har hänt kommer aldrig att hända igen?
Varför gör man inte som man säger och varför säger ingen ärligt:
- ursäkta jag hade fel, jag tappade kontrollen, jag skall genast ändra
Har jag fel?
Ja men ursäkta mig då. Det är inte så lätt alltid!
onsdag, maj 14, 2008
tack å tack
va roligt
vad ni sjunger bra, men inte skulle ni väl ...
jaså
jo, jag uppskattar det, alltid kul med...
va?
nä det är ju inte jämt, snarare lite udda...
jo, jag försöker ju skojsa till det ibland
men då så, välkommen in och
va? är det till mig. men inte skall väl jag..
jaså
Nu, ok
Då skall vi se vad...
oaoOo, vad kul. precis en sådan som jag aAlltid önskat. tack å tack
välkommen in till de andra och ta för er,
höj glasen och SKÅÅÅL!
jorå det finns så det räcker till alla på denna fest
torsdag, maj 08, 2008
omdömeslöst
Min blogg har blivit en fientligt och oförlåtligt övertagen av betygsivrare.
Den tvivelaktiga Pop uppen är ingenting mot detta.
ja, ja det är väl bara att betygsätta då och jag får väl omdömeslöst börja själv.
i dont realy liked it
PS. så här i efterhand är detta inlägg, även för mig, lite svårt att förstå. jag beundrar michanek som gjorde ett försök eller om hon möjligtvis såg vad jag såg den natten då jag skrev detta. men det är fullständigt sant att då fanns under varje inlägg en möjlighet för rating av varje enskilt inlägg. nu är den möjligheten borta. sörjd, nä knappast men jag befara att ratingen kommer tillbaka. glöm då inte bort vad ni läste om det först! DS.
måndag, maj 05, 2008
studiedagar
Men fel på skolan är det och Jag har kommit på vad som är felet!
Min ena ungdom hade studiedag idag. Och drar jag mig till minnes våren så har han nog bara haft 1 -2 studiedagar förut i vår. Dvs det blir bara en handfull med studiedagar/termin...
Det är inte bra.
Mer studiedagar/termin tycker jag. Annars går det ju inte att lära sig något...
osså har de mage att begära höjt studiebidrag oxå
Den slappa svenska skolan måste få en uppryckning
det är väl uppenbart
tisdag, april 29, 2008
sommar i april
Jag är inte redo. Jag tycker att det kan vänta lite.
När vi övergick till vintertid och det blev lite mörkt på morgonen igen kände jag en smula tacksamhet inför detta. Varför? Jo, jag var inte redo för ljuset. Jag var inte färdig med vintermörkret. Mitt inre hade inte fått nog av vintermörker och kyla. Och min varma sköna jacka var knappt använd. Trist.
Samma skumma känsla av, nä hallå stopp, vänta lite nu får jag nu när det är sommarvärme i april. Jag är inte redo. Mitt trad-meteorologiska inre vill inte ha värme ännu. Jag blir stressad och vill sitta inne i mitt ide och vara ifred. Och min varma sköna jacka passar sig inte alls. Trist.
Nä, kom tillbaka vinter och kyla. Jag är inte redo för ljus och värme. Och nu citerar jag: visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle göran annars tveka?
måndag, april 28, 2008
så var det alltså med pop uppen
60 % av de svaranden såg den! (eller om de bara ville vara snälla mot mig... nu vet jag ju i alla fall inte...) Nå i alla fall.
20 % och stackars du som påstår att jag inbillar mig den faktiska verkligheten.
20 % har ett eget alternativ utan att redogöra för detta... Fegt!
men ändå,
Jag har en pop up i min ruta
vad jag nu vill säga med det?
Det hela verkar ju lite galet kan jag tycka
söndag, april 20, 2008
berättarröst, alternativt...
Det är mig själv jag hör tänka.
När jag läser en tidning är det även då mig själv jag hör läsa tyst. Är artikelförfattaren känd eller har en personlig skrivstil så kan jag ju se den personen framför mig. Eller en inre bild av någon i alla fall. Jag har ju inte träffat alla här i världen.
Alltså, jag hör inga mystiska röster inuti mig, inte på det viset. Det är den personliga stilen som hörs och jag målar upp en bild och känner igen den personliga stilen.
Så även med böcker. Jag skapar bilder av situationer, personer och även då berättaren utifrån skrivstilen och vad som beskrivs i texten. Är väl inte helt ovanligt, men ändå.
Jag har just avslutat två böcker av Marie Hermansson och nu kommer det häpnadsväckande:
Berättarrösten i den ena boken är Torgnysdotter och i den andra boken är det Mina Lyten. Eller så känns det som de kunde vara skrivna av dessa två bloggare... Eller så är de huvudpersonerna... Är detta möjligt?
Vilken tokfantasi jag har, eller...
Fråga: Vem är pseudonym för vem?
onsdag, april 16, 2008
pop up-ruta
Syns det eller är det bara jag som ser pop uppen.
Jag laddade ner ett översättningsprogram och nu har jag blivit med pop up. Det är faktiskt lite som att bli med barn. Programmet heter Babylon, baby-lon, ni fattar baby... Jo lite kan man ju begära.
Men det är en fullvuxen baby som tar plats och är i vägen direkt. Åtminstone i Min ruta. Jag vårdar min pop up på bästa sätt för att den skall flytta hemifrån. Jag vill ju inte att pop uppen skall bli sur och butter på mig och hämnas på mig med att alltid vara i vägen. Pop ups blir ju lätt sura och buttra. Det är i alla fall vad jag har hört, skall jag tillägga för vad vet jag om pop ups. Egentligen.
Det man satt till världen får man ju ta hand om men jag längtar till pop uppen poppar iväg.
Hoppas det blir snart.
Jag har tröttnat.
BY, BY, baBYlon
onsdag, april 02, 2008
samtal väntar
Det finns en otjänst i telefonaktiebolagets erbjudande som gör vardagen lättare. Har jag aldrig märkt! Det är samtal väntar.
Jag sitter där med luren vid örat och pratar i allsköns vederkvickande ro och dialogen sker med, som det verkar, ömsesidig respekt och lust. Då hörs det två korta tonstötar och man undrar vad det kunde vara. Slut på batteriet kanske, men inte i en väggfast telefon inte, hmm. Men din vän i luren blir plötsligt och påtagligt förändrad och säger:
- Nä, tyvärr det ringer på mig, Vi får prata vidare en annan gång...
- ehhhh, jaha?
eller
- Oj, nu ringer någon mej.., jag skall bara kolla vem det kan vara, häng kvar du....
åter i luren
- ja, men vi säger väl så, jag måste ta det andra samtalet, så att...
- eeehh, jaha???
Samtal väntar har aldrig varit till min fördel. Det är aldrig mig som någon vill prata med.
dax att sälja sina aktier bums
och gå till sängs
fredag, mars 28, 2008
allas / TV
Mina studier har bara gett mig kritiskt tänkande, ännu så länge. Och det fyller inte börsen.
- tänk kritiskt ungdomar och även du göran, löd parollen. Tänk, tänk, tänk.
Plussa på detta med kursen att göra TV och man kan få en aning om hur jag tittar på TV. Rätt kritiskt, var ordet. Någon sitter och väljer nyhetsinslag, samhällsprogram "smygfilmar" sig själva på dokusåpavis. Allt görs med något syfte. Allt. Man skapar känslor och åsikter som kanske inte alltid är representativa.
Det enda syftet som ibland blir bra är bra (!) skrivna, filmade och spelade tv-serier, typ Vita huset och Studio 60 on the sunset strip. Men den senare fick läggas ner pga. för få tittare i USA. Det var visst bara de smarta som tittade och det fanns det inte tillräckligt många av i det landet.
Nåväl, mitt i allt det här mediabrus av bakomliggande tankar så är det skönt att det finns något utan uppsåt. Det är veckotidningen Allas, nr 14 ...
det var väl allt som jag ville få sagt
torsdag, mars 27, 2008
Sahlanderska byrån, nu på G i G av G
ta sig an alla typer av fall.
Redan har en del fall ramlat in, typ:
- varför springer man till spårvagnen när man ändå vet att det strax kommer en ny?
- var är tvålen broder?
- varför sitter samme gatumusikant i samma gatuhörn som för tjugo år sedan, vad har Jag gjort av mitt liv?
väl löst, eder G på G i G
(syns oftast numer i vimlet iklädd trenchcoat)
tisdag, mars 18, 2008
tröttsamt
- om du vill dit
- om det mer beskriver ditt ärende
- om inget av det två ovan passar
- om det kanske är bättre
- om du inte kan bestämma dig
Du skall nu få ytterligare 4 alternativ för att kopplas rätt, tryck
- om du vill
- om du vill mer
- om du etc
- om du är kvar...
Tyvärr är alla våra linjer upptagna och vi ber dig återkomma / våra öppettider är ... återkom gärna då / upp - upptagetton
- z z z z zz zz zzz
söndag, mars 16, 2008
varför dras jag med / ner
- lokalen är ju inte så stor så det går ju inte att ha stolar till alla..
- nähä
- Vill man ha sittplats så får man ju faktiskt ställa sig i kö
- hmmm
- ja vi har ju ingen skyldighet som restaurang att hålla med platser till alla
- ?
oxå är jag indragen i ett attitydproblem som jag inte vill vara en del av. Hummande står jag som en dumbom och verkar hålla med och ge prataren rätt. Varför? Men jag vill ju inte heller vara ohyfsad och eller kanske nästa gång hmm...
- om ni nu har så mycket folk som ni inte vill vara gästvänliga mot så ordnar det sig nog skall du se, dom går någon annanstans pucko.
nästa gång så släpper jag ingen krigsherre över bron...
fredag, mars 14, 2008
melodifestivalblogg. no no
- Hur kan det vara en omröstning om bästa melodi? Det går ju att rösta på sista deltagaren så fort de första tonerna från första låten klangar ut i etern. Vem har hört den sista melodin då? Nä det är orättvist!
- Veckan innan final får ju alla låtarna spelas... Men spelas de lika mycket i antal minuter eller i antal gånger? Spelas de jämt fördelat i alla kanaler? Nä, det är djupt orättvist, återigen!
- Det är även orättvist att jag försöker putta detta spektakel i sank med mina grävande frågor. Jag som "knappt" tittar och åtminstone inte röstar. Jo jag rösta ju på Amanda. Go for it Amanda. Nä förresten, det är oxå orättvist för det var en annan tävling...
lördag, mars 08, 2008
när blir man något
Kan man kalla sig fotograf efter några publicerade bilder?
Kan man kalla sig säljare efter 15 år som säljare?
Kan man kalla sig informatör efter 3 års studier?
Kan man kalla sig journalist efter några bidrag?
Kan man kalla sig marknadsförare ...?
Kan man kalla sig projektledare ...?
Kan man kalla sig människa ...?
Kan man kalla sig ...
Kan man kalla sig arbetssökande efter några ansökningar?
Jorå, det sista är nog ett som är säkert i alla fall.
Så alltså, med en enkel och skarp logik så är jag ju faktiskt arbetssökande efter att jag sökt enbart ett jobb.
Det måste ju innebära att ...
Nu är jag på banan igen!
torsdag, mars 06, 2008
rring, kvidivitt, pip, gör mig...
Analys: denna person tar till sig det nya, men vill att allt skall vara som förr...
En del har ju musik och visst det har jag funderat på, för att byta personlighet. Jag kunde ju ha en uppiggande signallåt som gjorde mig glad om det ringer.
Eller förresten, glad blir jag ju om det ringer för det gör det så sällan. Varför går man då och bär omkring på en mobil om ingen ringer? Orsaken stavas, nåbar, uppkopplad och möjligheten att svara på jobbsamtal hemma utan lön... Vilken bonus.
OK, om jag då hittar en glad truddelutt som rignsignal, Vill jag då svara? Jag kanske blir gladare och gladare tills jag blir så otroligt glad att telefonsvararen tar över. Det är ju säkert glädjande för den som ringer mig.
Och sedan har vi ju det omvända, mobile goes mtv. Musikskaparna så innovativa att de lägger in rignsignaler i sina låtar... Bara irriterande.
Det värsta av allt, nu är det inte bara ringsignaler i musik. Gick omkring i mina tankar med stadens bakgrundsljud i mina öron då jag tyckte mig höra min telefon. Flera gånger dessutom. Men inte ringde min telefon inte...
jäkla fågel, kunde väl åtminstone väntat tills almanackans vår.
tisdag, mars 04, 2008
kamrat sanning och kamrat konsekvens , kamrat...
Med något blandade känslor svarar jag, Ja, till att bli intervjuad i vår personaltidning. Men undrar ju lite vad övriga anställda i koncernen kan ha för glädje av mina tankar och mitt liv. Fast ett tillfälligt projekt med åtminstone en framgångsrik person skulle lyftas fram.
OK.
Dagen D för intervjun inföll och vi pratade högt och lågt om mig, mina tankar och reflektioner om att jobba i onämnda koncern. Och alla upplevelser och analyser är inte positiva.
Av "anledning" att den respekterade chefen lämnat faktauppgifter som skulle kollas lästes ju även den delen av artikeln som grundar sig på vad jag sagt...
Det är nu marken börjar gunga
Jag kanske är naiv och tror för mycket på det goda... Av erfarenhet och av lärdom från mina högskolepoäng uppslukas jag av tanken på att dialog, sanning och förtroende var grundpelarna under ett stabilt företag. I motsats till stängda dörrar, lågt i tak och locket på som bara skapar en frustrerad och otrygg personal.
Och nu känner jag mig osäker
Samtalet från min respekterade chef gick ut på att på att jag uttryckt mig negativt i artikeln. Skall det verkligen stå så? När jag skulle kolla intervjun var jag blockerad. Uttryckte jag mig för negativt? Skulle det verkligen stå så? Hur kunde samtalet ens ha ägt rum? Var respekterad chef medveten om vad han satte igång?
Teoretiskt är det är lätt att ta till sig att samtalet var fel. Men mänskligt sett påverkar det...
Är kamrat G tystad, inte ännu...
måndag, mars 03, 2008
vårgårda ris
Förr åt jag ofta vårgårda ris med mjölk.
Minns hur det poppade och mjukades upp av mjölken.
Grejen var att äta det innan det blev uppblött. Godast så.
Varför äter jag inte vårgårda ris längre?
Varför åker jag inte tåg oftare?
Livets varför kan man fundera på över en plastmugg med vin, serverat i en Bistrovagn som är på väg till Stockholm.
Nästa Västerås! säger uniformspersonen någon timme senare.
Och jag vet fortfarande inte varför vårgårda ris försvann ur mitt liv.
Herr konduktör! Kan jag få en flaska vatten nu?
snälla...
lördag, mars 01, 2008
och nu då?
Min kvasi-hang up de senste 45.5 dagarna är till ända och jag saknar det redan.
Människan är ju inte hel om det inte är något som är obra. Något som får en att gnälla lite, protestera och uttrycka lite negativa känslor. Det går ju inte att vara överdrivet glad hela tiden.
Så vad skall jag titta på nu?
hmm...
Alltså,
jag skall få min Champagne!!!!!!!!
men troligtvis är det inte en magnumflaska...
Äh, det gör inget. Ingen har inbillat mig något i magnumstorlek.
Jag är glad!
Äntligen!
lördag, februari 16, 2008
aha, jag fattar
Men nu börjar jag fatta champagnegaloppen.
Jag är lurad.
Jag är mobbad på min arbetsplats.
Jag skall minsann ringa EU, BO, JÄMO, MAMMA, eller vem som vill lyssna och stärka mitt självförtroende.
Och nyss var det alla hjärtans dag,
NäÄ, jag är inte bitter på det heller...
måndag, februari 11, 2008
jerry springer
Det finns dagar som är helt händelsefattiga i mitt ynkliga lilla liv.
Det finns dagar när jag trött kastar mig i soffan efter jobbet och tänker, fy!
Det finns dagar...
Det är då han ibland tränger sig in i huset och med sina gäster skänker en stor skön känsla av tacksamhet till mitt tråkiga, gråa och trista liv. Vad bra jag har det, egentligen! Och bara några minuters tittande räcker för att genomsyras av denna tacksamhetens glädjerus.
tack jerry...
det är synd om människorna,
onsdag, februari 06, 2008
trodde väl aldrig...
Inför ett dylikt akutbehov har jag inte förstått tankarna som hon får.
- Nä jag kan inte åka nu som här ser ut... / jag har ju tvättid imorgon... / jag har så mycket mat i kylen...
Och då tänker jag vad spelar det för roll, det är väl underordnat hälsan,
gamla människa...
Häromdagen fick jag ett dylikt behov och hur tänkte jag...
- men jag skall ju hämta ungdom... / jag skall ju göra mat... / en ambulans på uppfarten, vad skall grannarna tro...
trodde väl aldrig att även jag,
gamla människa...
onsdag, januari 30, 2008
sju (7) sanningar
- jag gillar Utmaningar, men inte utmaningar
- jag jobbar hellre med Kommunikation än med kommunikation
- min godsaksprincip är enligt "antingen eller" metoden
- jag har verkligen förtjänat min champagne
- jag kunde ha hetat Ridderståhle
- jag ångrar både en del som jag gjort och inte gjort
- jag har aldrig, antagligen mot bättre vetande med tanke på alla straff som jag dragit på mig, skickat vidare ett kedjebrev. Därför tar denna utmaningstråd slut här
onsdag, januari 23, 2008
måttet är tomt
Det är inte kul. För det lockar fram mina sämsta sidor av vassa armbågar i magen och sparkar i knävecken, på mina kollegor. Men sedan är det dessutom inte jag som skördar utan jag bara motiverar och någon annan håvar in biochecken (?). Tragiskt, i dubbel bemärkelse.
Det absolut dummaste är att kunden inte får vad den behöver. Kund vill ha X och jag säljer Y för det är y som jag får bonus på. Nä bort det. Det är väl för övrigt dylika bonusar som gör att ICA-handlare kör omkring i en Ferrari och jag äter dålig mat.
Desto roligare då med höstens projektmotivator. Uppnå målet och få champagne. Då gick jag igång. Ibland kan jag ju ställa upp. Och så som jag jobbade och blev bäst förstås.
Det var en dryg månad sedan. Glaset är forfarande tomt. Var är min champagne. Jag törstar.
aldrig mer en säljtävling, igen
söndag, januari 20, 2008
onsdag, januari 16, 2008
egentlig sjuk, egentligen
En annons i GP sökte "försökspersoner" för en läkemedelstest. Kriteriet för att bli utvald var att man hade "egentlig depression". Alltså inte vilken depression som helst utan en egentlig, en faktisk, en verklig depression. Det dög alltså inte att komma dragande med någon overklig depression här inte...
När jag tänker tillbaka på mina samlade depressioner slår det mig att jag inte kan minnas att jag definierat dem som egentliga depression. Jag har nog bara gått om omkring och varit deprimerad. I eftertankens kranka blekhet blev ju genast depressionerna mycket lättare att bära. Eller har jag varit för deprimerad för analysera och definiera min situation.
Förkyld har jag varit några gånger oxå... Men det slår mig nu att jag är tveksam till om jag känt mig egentlig förkyld. Jag har nog bara varit förkyld eller möjligtvis lite förkyld.
Och min huvudvärk.. är den egentlig? Ont i foten...
Nu blir jag deprimerad. Och frågan är ju om jag är egentlig deprimerad ens nu?
Troligtvis inte
med tanke på min lyckade sjukdomshistoria
typiskt mig, egentligen
måndag, januari 14, 2008
torsdag, januari 10, 2008
tillfälligt fel..
Eller då kanske man säger antal..?
Jag det är sådant där som jag funderar över när julens slaggprodukter har satt sig i hjärnan. För där inne råder ett stilla vakuum och inte många substansiella tankar knackar på och vill ut. Över dörren till mitt hjärnkontor sitter en lapp med "tillfälligt fel, använd annan hjärna". Men det kan ju inte jag. Jag har ju bara denna enda. Är det vanligt?
Jag hoppas att något snart sticker hål på detta vakuum och nya 2008-idéer exploderar ut och...
Exploderar gör väl inte något där det råder vakuum förresten, det heter väl , ja Är det vakuum så är det.
Jag hoppas i vart fall på att, vad det nu var ...
Hur var det, varar julen till påska varje år...
det här blir ett lååångt år
fredag, januari 04, 2008
döp henne till göran...
Speciellt glad blev jag först av att läsa mitt namn med stora bokstäver. "Döp henne till Göran..." eller va, hallå, vänta lite nu. Där skrev de att om man fick en dotter så skulle man döpa henne till Göran för det skulle ge större chans till framgång inom näringslivet...
Alltså, jag är man med en medfödd naturlighet till namnet och presenterar mig dessutom i viktiga sammanhang med namnet Göran. Vilken lycka för mig, vilken framgång inom näringslivet har jag? men hallå, vad gick fel?
JO, jag kanske är undantaget som bekräftar regeln, jo så måste det vara. För jag är unik. Jag är speciell. Jag är det misslyckade undantaget!
tack Folksam för den upplysningen!
Med sådana samarbetspartners behöver man inga ovänner.