tisdag, december 25, 2007

hos tandläkaren

Jag ser två bilder...

Den ena bilden är mörk
jag ligger fastspänd på en hård bräda
Känslan är, jag vill inte
Benen vill sparka sig fria
Händerna vill slita bort spännbälten
och kedjor
Men jag kan inte röra mig
Jag börjar domna bort
En ondsint människoliknande varelse står lutad,
nej hänger tungt över mig
trycker ner mig, krävande,
bändande
Jag vill inte
Det gör ont, HJÄLP!
Det trycks i mig n å g o t ...

Sedan minns jag inget mer...


Den andra bilden är ljus, vackra Bella står och ler mot mig. Hon ber mig snällt att sätta mig och luta mig lugnt tillbaka i en fåtölj. Bella stoppar om mig med mjuka kuddar och frågar om det känns skönt.
- ja, viskar jag tacksamt.
Bella lutar tillbaka fåtöljen i ett ännu mer vilsamt läge. Bella frågar om det känns ännu bättre nu. Jag kan bara andas ut avslappnat och tittar in i ett par vackra ögon, Bellas.
- Här skall du få något som förhöjer upplevelsen och skönheten av kommande timma, säger sköna Bella och sticker till mig något i munnen. Jag känner hur jag ljuvt slappnar av medans Bella smeker mig lätt på axeln. Jag hör henne viska svagt några ord i mitt öra.
- det här kommer att gå bra, göran
- du är så duktig, göran och jag hinner tänka några fina tankar om Bella.
Sedan minns jag inget mer...


En stund senare, en lång stund senare kanske vad vet jag, återvänder jag till verkligheten. Det är bara jag och Bella i rummet. Skönt, tänker jag.

Men något har hänt med tiden...

Jag får ingen fråga om jag vill ha några bokmärken
och kronans värde är nu 6 000 kronor?


Nåväl, om ett år får jag träffa Bella igen.
Det får det vara värt.

7 kommentarer:

michanek sa...

Allt är förlåtet om plågoandar är vackra. Min blindtarmskirurg var också väldigt snygg. Är det detta som kallas destruktiv kärlek?

Anonym sa...

Gostei muito desse post e seu blog é muito interessante, vou passar por aqui sempre =) Depois dá uma passada lá no meu site, que é sobre o CresceNet, espero que goste. O endereço dele é http://www.provedorcrescenet.com . Um abraço.

TORGNYSDOTTER sa...

Se där, min ruta - nu även gångbar hos den portugisiska läsarkretsen!

Michanek: nix, det måste vara oerhört konstruktiv kärlek. Fast det är klart du verkar alltid förlora något vid dina läkarbesök. Kanske kärleken är större om den tillförs något? Till exempel något slags protes?

Anonym sa...

En snabbis för att önska dig ett gott nytt år! // maluca

Go:ran sa...

michanek:
kan bara konstatera att smärttröskeln sänks av något vackert (det vackra som kommer inifrån förstås...).
Jag funderar på om det är en taktik av sköterskan att vila händerna på axeln och beröra patient för lugna densamme. Det funkar uppenbarligen på mig.

crescenet:
QUE?

torgnysdotter:
utlandslanseringen av Min ruta har peakat! Äntligen!
men vad säger portugisen?

maluca:
samma!

TORGNYSDOTTER sa...

Grattis Göran! Du kanske kan hämnas genom att öppna ett dressman?
Typ: "jag tycker mycket om inlägget och att din blogg är mycket intressant. Jag hänger alltid här. Titta förbi min site sen, jag tror du skulle gilla den. Adressen är blabla. Kram.".
Varpå det verkar som om du ska blåsas på stålar *skrattar*.
Portugisiska är inte min starka sida.

Go:ran sa...

torgnysdotter:
Tack för översättningen.
Kul att de tycker Rutan är intressant... men deras kärlek är inte besvarad? Så lättköpt är jag inte.