Examensdag!
I 14 år har vår son gått i skolan och han har åkt ca. 11 000 mil taxi. Siffror...
allt är relativt
Igår kväll när jag nattade honom skrattade han av glädje för att få lägga sig. Han gör det ibland. Jag kan inte minnas att jag någonsin skrattat när jag lagt mig för att sova. Inte ens ett litet fniss. Jag har snarare svårt för att sommna och det är inget roligt. På sin höjd har jag väl haft ett leende på mina läppar. Men vår son njuter av att få lägga sig. Det måste vara en skön gåva att lägga sig med ett tacksamt skratt.
allt är relativt
Ibland när jag försöker se det relativa i sammanhanget tänker jag på mitt golfspel. Jag är nybörjare och har handikapp 36. Vår son har bara en handfull. I golf kallas det för att ha singelhandikapp men i en annan del av begreppsvärlden kallas det att vara multihandikappad.
allt är relativt
Jag vet inte vad min begränsning och handikapp ligger i som inte går och lägger mig med åtminstone med litet leende. Jag vet inte ens om jag vill småfnissa. Jag vill bara att något vore relativt lättare.
I år är det även dax för vår son att flytta hemifrån. Blir det lättare då?
Relativt kanske.
Det känns lite si och så just nu,
relativt tänkt
2 kommentarer:
Kanske vaknar du med ett leende på läpparna? En fråga till. Jag drog slutsatsen att sonen inte var handikappad, men varför får han då taxi till skolan? Är det brukligt i Göteborg?
michanek:
för komplicerade svar för detta forum... lättare på gstedt@gmail.com
och visst finns det stunder då även jag ler :-)
Skicka en kommentar