Jag förvånas och förskräcks i eftertankens kranka blekhet varje gång. Det går till som så att jag träffar någon halvbekant som vill prata och jag tvingas lyssna och hummar med i klagosången, typ:
- lokalen är ju inte så stor så det går ju inte att ha stolar till alla..
- nähä
- Vill man ha sittplats så får man ju faktiskt ställa sig i kö
- hmmm
- ja vi har ju ingen skyldighet som restaurang att hålla med platser till alla
- ?
oxå är jag indragen i ett attitydproblem som jag inte vill vara en del av. Hummande står jag som en dumbom och verkar hålla med och ge prataren rätt. Varför? Men jag vill ju inte heller vara ohyfsad och eller kanske nästa gång hmm...
- om ni nu har så mycket folk som ni inte vill vara gästvänliga mot så ordnar det sig nog skall du se, dom går någon annanstans pucko.
nästa gång så släpper jag ingen krigsherre över bron...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar