onsdag, november 21, 2007

gulligull


Jag får rysningar ibland av allt för mycket gulligull, som sägs med ord. Och av folk som jag inte känner.

Det har hänt på jobbet vid flera tillfällen. Det är kanske något visst med mig, jag vet inte...
Men ändå... Jag blir ombedd att göra en liten uppgift vid ett speciellt tillfälle. Det ingår i jobbet och jag har inga problem med att få in det i tidschemat. Och vad säger kvinnan, för det är alltid en kvinna från en viss stad, i luren då?
- tack det var gulligt av dig... Det händer inte en gång utan det händer flera gånger... Jag blir så trött av den tillgjorda inställningen. Häromdagen servade jag Anna Book. Och vad säger hon om inte:
- tack, det var gulligt av dig...

Sluta att gulla mig. Jag känner inte dig. Jag vill inte bli gullad av dig.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vad gulligt av dig att våga skriva av dig om detta... (skrattar)
Jag hade nog frågat varför de tycker det är gulligt. Jag hade inte heller gillat att höra att man gör något och blir kallad gullig. Låter som att du umgås med människor som inte har vanliga knegarjobb. Där skulle det inte gå hem.
En kontorsråtta som jag hade tyckt, om någon sa så, att; -GULLIG!!! Det är korna i hagen, så vad menar du med det?
Men jag är ovanligt rak för att vara svensk säger de som känner mig... hi hi...

Anonym sa...

Anser att många använder ömhetsbetygelser alldeles för lättvindigt. Exets syster och hennes kille kallade varandra älskling konstant, även när de grälade på varandra. Puss och kram i telefonsamtal. Jag älskar dig. Samma ex sa det efter första gången vi hade träffats. Tycka om är en sak, förälskelse en annan, att älska är något stort. Man ska inte glömma bort att visa någon att man älskar den, men heller inte tjata ut uttrycket så att det till slut tappar sin mening. Man ska säga det när man menar och känner det. Tycker jag.

TORGNYSDOTTER sa...

"servade anna book"? Varför? I vilket sammanhang? Det hela låter mycket obehagligt! Jag förstår.

Go:ran sa...

haraldsdotter:
gulligt och gulligt...
min genomtänkta teori är att de uttrycker sig så i den stora staden, lite lättvindigt och överkäckt, där alla är bästis med alla.
Jag kan fråga nästa gång.
-Är jag en ko?

annchen:
puss o kram bara så där är ju rätt meningslöst. det går inflation i ord och uttryck ibland.

torgnysdotter:
Tack för din medkänsla för obehagligt var bara förnamnet, huuu