man vs. kvinna

En hamburgerkedja gör lite obehaglig reklam. Det är en kvinna som köper en maxikaxi, eller något liknande, som därefter blir förföljd och överfallen av ett "manligt" monster.
Allt för att den köpta hamburgaren är vrålgod, tror jag.

Det obehagliga tycker jag är att det spelar på rädsla och att många kvinnor kan känna sig förföljda ändå, utan att de köpt en hamburgare. Det har drabbat mig, för att inte tala om den förföljde... För ibland kan jag ofrivilligt känna mig som ett monster, en förföljare, eller representant för något som inte inkluderar mig själv. Bara det att jag är man räcker.

Det händer när jag en sen kväll går av bussen och skall gå hem och bara råkar gå efter en kvinna. Först förstår jag inte varför jag inte kommer ikapp, som om det vore en självklarhet. Nä det är blickarna bakåt och de lite snabbare stegen som ökar avståndet, det är då som insikten träffar mig med obehag. Är jag så skrämmande? Men, Jag vill inget illa, Jag vill bara komma hem, tänker jag. Det händer att vill jag rusa ikapp och berätta det. Insiktsfullt förstår jag att en småspringande och lätt flåsande man motverkar syftet.

Hur har det blivit så här? Vet inte.
Är det medias braskande löpsedlar som förstör?
Är det ett utslag av en någon maktstruktur av mobbning?
Eller är det något annat?

Jag blir bara så trött och vill inte ha det så. Jag vill vara en av alla i den stora massan av goda och snälla människor som borde höras och märkas mer. Som bygger upp istället för att riva ner.

Det finns för många dumskallar som syns och förstör.
Bevara oss från dessa!