torsdag, september 14, 2006

näe, ja ä int bitter...

Jag blir bara mer och mer medveten kanske.
Orsaken är de erfarenheter av praktisk organisationskommunikation som jag skaffat mig genom åren. Den visar att mina, åtminstone, försök till dialog inte funkar så bra. Mitt fel antagligen.

Att jag inte får en intervju för ett internt jobb som jag är kvalificerad för är bara toppen av isberget.
Jag har skrivet förslagsbrev, och vill öppna för dialog med oss som också "drabbas", om hur vi bättre kan ta hand om resenärer vid tågstrul och fått till svar att: ja, ja Vi skall titta på det.
Jag har lämnat in förslag om effektivare rutiner och penningbesparingar för företagsbokningar och fått till svar att: vilka tjänster tycker du vi skall dra in då?
Jag har frågat marknadsavdelningen efter motiven för vissa åtgärder som är negativa för resenärer och fått till svar att: det skall du inte fråga mej. det skall du fråga din chef om. OK, så jag frågade min chef och fick inget svar.
Jag efterlyser information om och uppföljning kring tex. tågstrul vad hände, varför och vad vi har lärt oss som vi kan göra bättre nästa gång. Men det kan ju inte interntidningen ta upp och skylta med inför omvärlden att vi har problem...

De obesvarade frågorna hopar sig. Och efter mina högskolestudier vet jag dessutom för mycket för min säljarroll och vill antagligen ta tag i för mycket. Företaget bryr sig inte om min nya kompetens. Jag får fortsätta att skriva "hissen funkar inte", "Boxen avstäng" och göra andra gigantiska informationsinsatser på min arbetsplats.

Mitt förslag är ett forum inom internkommunikationenen dit alla kan skicka in förslag och frågor. Ett forum där dessa frågor får svar och följs upp. Det skulle vara ett steg i riktningen från att vara arbetare till att bli medarbetare. Som ju företaget vill. Men detta förslag vill ingen heller bolla tillbaks, liksom exemplen ovan.

Dessutom, när har man hört alla nya chefer entusiastiskt, men förmodligen omedvetet, upprepa gamla slagdängor som att vi skall satsa på "hela och rena tåg + tåg i tid".
Djärva tankar som nästa chef året efter formulerar om...

Jag vill säga att den historien har jag hört förut.
Det är nog dax att stämpla ut!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är för j....g!

Jag skulle definitivt skicka denna bloggtext till dina chefers chefer också.

Anonym sa...

som anonym då...