80.2 / humor

Ur allt elände kommer en annan mammaism.

Med ålderns och allt eländes rätt tycker sig mor förvänta att det snart är dax att lämna in. Hon tror sig inte överleva en enda helg, vilket hon inte förväntat sig under en längre tid. Och varför just helger är gränspunkten vet jag inte, men det är klart en gång får hon rätt tyvärr.

Så för sonen innebär det att gång på gång lyssna till obeslutsamma funderingar om kista eller kremering, snittar eller landgång eller smörgåstårta kanske, och kistan skall vara vit och har du tänkt på vilka som skall sjunga.
- Du måste ringa dessa nu, säger mor.
Varpå jag, lite lättsamt, försöker slingra mig ur dessa åtagande med att jag vet ju inte när det skall bli och något jourtillägg har vi väl inte råd med.

Men mor låter sig inte stoppas av en dylik trivialitet utan går på om att hitta en trevlig annons att kopiera eller om jag skall skriva något trevligt. Efter ett par samtal i veckan om detta skapas en viss frustration hos sonen och mitt sammanbrott känns nära.

Därför säger jag, och nu är det inte så lättsamt utan lite mer skarpt:
- Antingen bestämmer du ett datum här och nu eller så litar du på att jag reder ut begravningen och du kan koncentrera dig på att leva nu!
- Men det går inte att bestämma datum, säger mor. Det vet du väl hur svårt jag har att bestämma mig. (häpp)

Det kallar jag att ha lite självinsikt i alla fall.

att bli 80.1 / humor...

Att bli 80 och lägg till viss beslutångest och förvirring skapas en del komiska poänger. Med all respekt för min mor, men lite får man bjuda på. Humorn går ju hand i hand med tragedin.

För min mor är allt elände, lite smärta och ändå mer elände och dessutom är personalen på hemmet otrevliga. Så efter ett fall behöver hon sällskap vid toabesök och andra promenader av denna där personalen. Och till råga på allt elände klarar mor inte att tvätta sig heller.

Vid en sömnlös förnatt och ett nattbesök på toa ville hon tvätta sig själv. Tänkte väl passa på eftersom hon ändå inte kunde sova. Det gick ju inte hem hos den påstått otrevliga personalen förstås. Så mor fick fick gå till sängs otvättad och besviken. Och som hon sa:
- Vilket fick, Vilket fick till följd att jag sov resten av natten ända till åtta...
(häpp)

När man som bäst väntade sig jordens undergång fick allt en vändning av typ västgötaklimax.
Jag kallar det för en mammaism.

att bli 40

Att bli 40 kan inte vara lätt. Då blir man lastgammal och hamnar i stryklassen när de unga strömmar ut i arbetslivet. Mest av allt är det just 40-åringar som är i vägen, ju.

Så kändes det när jag deltog i en webbenkät från en jobbsajt. Frågan handlade om hur 40-åringar är och hur det är att jobba med dem. Pigga, alerta och kreativa var ju mina svar som levt ytterligare några år men inte glömt hur det var då, då på den gamla goda tiden, den tiden som... tja...

Värre är det ju nu förstås, nu är risken att man väl åker på en propp...

att skriva brev

Min mor, som är lite äldre än vad jag är, fick ett erbjudande med posten ( den som kommer in genom springan i dörren). Hon kunde få, mycket förmånligt, prenumerera på A5-kort med tips och trix för att få ut det mesta av sin datoranvändning. Min mor har ingen dator men det kunde dom ju inte veta.

Annars kunde ju första info-kortet som medföljde som gratis lockelse passat som tips. Hur man skapar ett brev i word... ett brev... ett sådant där som man skriver och lägger i en gul låda (det finns alternativa färger) och som sedan, på något underligt vis, förflyttar sig och dimper ner i någons dörrspringa eller postlåda (valfri färg) . Det kunde mor behövt använda den obefintliga datorn till, ty skriva är svårt på ålderns höst.

Eller så kunde ju ett tips vara att förklara hur man skriver e-post och hur det brevet dyker upp på skärmen bara för att man klickar runt lite...

buzza på

En tanke som inte vill släppa taget om mig, ja faktiskt buzzar den runt som en enveten fluga (humla) runt i huvudet, är:
Varför finns (vad jag vet...) inte humlan som förebild i något sammanhang?

Det har jag funderat på sedan jag skrev om min närahumlaupplevelse.

Det finns ju liknelser såsom:
Stark som en oxe, Listig som en räv, Klok som en uggla, Hungrig som en varg,
Arg som ett bi, Trogen som en hund, Envis som en åsna
Men inget ... som en humla! det tycker jag är en uppenbar brist. Humlan är ju en perfekt och förbisedd symbol för att det till synes omöjliga är möjligt.

Enligt tidigare teorier skulle ju inte en humla kunna flyga. Vi vet bättre nu och aerodynamikens lagar är ändrad efter empirisk förståelse. Den lilla humlan knäppte teorin på näsan och ritade om kartan. Och under tiden buzzade humlan bara vidare obekymrad av vad andra satte upp för begränsningar.

Det gillar jag och härmed skall Humlan bli min symbol för att överträffa påhittade begränsningar.

Nu skall jag ut och buzza,
Buzza på som en humla, helt enkelt!

qrazy...

Jag har inte hört denna tanke förut diskuteras så troligtvis är jag först med tanken.

Undrar förresten varifrån dessa tankar kommer ifrån? Är det föräldrarnas uppfostran, det genetiska arvet, den kulturella omgivning eller finns det en ren och skär tokrebell därinne någonstans som inte går att hålla tillbaka ibland?

ja ja

nåväl jag tänker si så här,
tvätta bilen är tråkigt...
när det regnar är det tråkigt...

Så varför inte hälla såpa på bilen och köra en sväng när det regnar.
Alltså två tråkigheter tar ju ut varandra (minus + minus = +).

Men så qrazy kan man väl inte vara..

hmm, det börjar visst mulna på lite

canvassäljare på nya områden

Gick och strosade på stadens gator som en vanlig man, lite som fantomen faktiskt. Ibland håller jag ju på att förändra världen men ibland vandrar jag bara omkring. En tanke slog mig dock, vad enkelriktat utbudet av canvassäljare är. Varför inte glädja oss invånare med nya innovativa säljområden?

- Hej, viken elvisp har du?
- ja hej du... jag tror jag har en philips...
- blir grädden bra?
- ja asså det vill jag nog minnas att
- Det skulle väl vara bättre med en krupps med nya högteknologiska gräddvispar och dito smetkrokar? Det låter väl bra?
- ja asså, vi har ju redan en visp och
- Du förstår att denna krupps har 17 förinställda och anpassade program för olika användningsområden. Du förstår finessen med krupps nu va?
- jaha, oj, jo
- Det är ingen bindningstid, bara ett abonnemangsavtal med fast månadspris som gäller så länge du vispar med krupps i återkommande tvåmånadersperioder. Det låter väl bra?
- jo det är klart att en krupps kanske
- Och , oss emellan, du behöver inte betala mer än för visparna och krokarna. Vilket innebär, som du säkert förstår att du, just du, får denna krupps gratis. Vassego
- Hurra, hurra, jag är utvald. jag har fått krupps.


eller kanske inte...

mandelkubb vs. daphne

Jag vet inte hur det är med dig men själv har jag tydligen lite nyfiken. I något av alla länkar som jag matat in i bloggen går det att se vad folk googlat på för att jag skall få en träff till min blogg. De två mest sökta orden är mandelkubb och daphne...

Daphne har jag bara nämnt någonstans av någon anledning. Men om Mandelkubb har jag förärat ett inlägg. Varesågoda, här är mandelkubbträffs anledningen i repris.

nu går jag och fikar

emanciperat grepp

Vi män beskylls ibland för att ta oss i grenen i tid och otid. Vi män, en homogen grupp utan undantag. Vi män.

Jag vill genast understryka min övertygelse för jämlikhet. Nya segrar måste vinnas varje dag för denna goda utveckling. Och vad glad jag då blev när jag framför mig i min yrkesroll fick inblick i en kvinnlig variant av greppet.
För det det handlar ju inte om att ta efter oss män. Det vore antagligen som att skjuta i öppet mål. Nej o nej. Här handlar det om ett genuint kvinnligt handlande i någon form av motsvarighet till grengreppet.

Alltså till sak...,
såatt när kvinnan stoppade in handen innanför tröjan och börjar på ett uppseendeväckande sätt att knåda bröst blir jag glad. Jag får en aha-upplevelse. Tänk nu är vi väl äntligen jämlika, Jippi! Nu kan även kvinnorna ta ett grepp och rätta till det som kliar.

Det skulle inte förvåna mig om det snart höjs röster om topless på badhus oxå.

För det är sådant vi män kallar jämlikhet
eller om det är så
eller om jag är en man
eller om

sommarblogg

sommarsemesterns byar och dess insikter:

• Böda, blek solskenstörstande kropp = aj, aj aj

• Mölndal, mor på geriatriavdelningen = uj, uj uj
  

• London, = please, sorry
  

• Stockholm, = [ flytta på dig ] ,
  

Inte mycket till insikter kan tyckas. Men mitt liv är påverkat och förändrat av mina intryck.

Det är dax att börja jobba igen: