otrogen

Att vara otrogen lär vara en definitionsfråga. En del tycker si och andra så. Jag börjar fundera på om mitt handlande snart kan definieras som att vara otrogen.
En gång är kanske ingen gång, men två gånger...

Jag har i flera årstid hållt mig till samma. Jag har väl helt enkelt tyckt att det blev bäst så. Jag har fått det på det sätt jag vill ha, för det mesta. Det är klart att alla gånger har jag väl inte gått därifrån helnöjd men jag har aldrig haft tanken på att byta.

Så dök då tillfället upp. Det börjar väl ofta så. Tiden började rinna ut och det var verkligen dax att göra något åt det. Jag fick en lucka under arbetstid och slank in på ett nytt ställe och provade en annan. Det var verkligen länge sedan och jag tänkte att en gång gör väl inte någon annan besviken. Nu är jag på väg att gå tillbaka till samma ställe igen. Jag vill verkligen inte svika någon men det är både närmare och lättare att komma ifrån för att få mitt hår klippt på min arbetsort. Men jag har lite dåligt samvete.

Visst är det konstigt eller är det helt naturligt att jag kan känna att jag sviker min ordinarie frisör bara för att jag har gått till en annan, och det snart två gånger. Men jag har ju faktiskt inte skrivit något kontrakt. Jag har väl rätt att gå till vem jag vill, eller...

Rödebytragedin

Varför är det kul att reta någon som är förståndshandikappad?
Vem är det som är förståndig egentligen?

Jag blir så trött av att höra att höra om mobbingen mot en förståndshandikappad kan pågå. En hel familj tvingas leva under hot från ungdomar med trakasserier, ofredande och skadegörelse. Och polisanmälningar hjälper tydligen inte .

Jag ser det ibland även på jobbet. Unga killar och tjejer retar och stressar en förståndshandikappad kille. Varför då? Vilket nöje är det att se någon skrika och bita sig i armen?

Frustrerad över oförståndet från de "förståndiga" säger jag:
- sluta.
Då säger de:
- vi har inte gjort något!
För de är inte förståndiga nog att inse vad upprepade små händelser innebär.

Jag försvarar inte hämnden. Den är djupt tragisk. Men jag förstår känslorna bakom.

Alla har vi fått ett förstånd, vissa har dokumenterade begränsningar.
Andra har inte fått förstånd att använda sitt förstånd.


Andra bloggar om: tradegin i rödeby förstånd

på Mauritz, en dag mitt i veckan

Ensam står hon framför mig i kön och vill betala med kort. Men det går inte på Mauritz och hennes få kontanter räcker inte till kaffe och plommonbulle.
Hon tar kaffet och ställer sig vid fönstret där jag hängt min väska.

- ursäkta, säger jag och tränger undan henne en smula när jag kommer med mitt fika.

Ur tomma intet, som det verkar, dyker nu en en man upp med ett fåraktigt leende. Han säger överdrivet glatt till kvinnan bakom disken:
- jag köper en bulle till tjejen där som tröst för att hon inte fick handla idag.
Hon får bullen av mannen som går ut. Han tittar in på henne genom fönstret och ler fåraktigt. Kvinnan står oberört kvar och börjar mumsa på sin bulle.

hmm, varför fikar de inte tillsammans? vadå inte fick handla? som tröst...?

Hon ser "normal" ut. Han har ett fåraktigt leende över hela ansiktet där han står på utsidan och tittar in. Men han verkar gå iväg, försvinner som han gör ur mitt synfält.
Vad är jag med om?

Jag dricker min 9:a (extra stark cappuccino i en skål) och äter min nybakade äpplebulle. Alltid lika gott.

Väl ute på gatan ser jag mannen med det fåraktiga leendet. Han är kvar och han tittar snett in på kvinnan som lugnt dricker sitt kaffe och äter sin plommonbulle. Varför står han där och tittar? Varför fikar de inte tillsammans?

Jag går.

Men
vad är jag med om?

medelålders

Man vet att man är medelålders när hissrösten torrt konstaterar:

plan 6
äldre psykiatri och ultraljudsmottagning

split vision var ordet, sa Bull

inte, tredje gången gillt

Tredje gången gillt, sägs det ju...
Men inte den intervjun heller.

- nä, vi har beslutat att gå vidare med andra...
- tyvärr, vi rekryterade internt
- sa du tredje gången gillt... tji, fick du!

Jag förstår inte, preparerad som jag är från huvudet ända ner till tårna... till tårna ja.
Nu vet jag. Om jag skulle ta och slipa tånaglarna nästa gång.
Det gäller att tänka positivt.

GÖTEBORG

Upp till kamp
Andra Avenyn
Gynekologen från Askim

Det är mycket Göteborg, ÄNTLIGEN!
Jag ser det som en förberedelse.

HEJA BLÅVITT

det är dax nu, igen!

mediakamp

Det är skillnad på mediakampen mellan ort och ort. I min arbetarstad räcker inte läsarna till för två morgontidningar och vill man ha en Metro ligger de fridfullt i sitt ställ.

Men åker man till Göteborg tar sig medias kamp om läsarna helt andra dimensioner. Jag blir överfallen. Då tänker jag inte på stora bokstäver på löpsedlar eller de stora reklampelarna som vältrar sig över mig. Nä, det är när jag kommer ut på Drottningtorget det stora tidningsöverfallet sker. Då får man bokstavligt bokstäverna upptryckta i
Det är punkt se, metro och göteborg city som sträcks fram till mig från tidningsbud (?) som om de var tiggare.
-hjälp mig. - skänk mig en stund. - ta mig, snälla.
Låt mig vara, tänker jag.

Frågan är om jag skall ta första bästa och sedan försvara mig med den mot övriga tiggare?
Eller skall jag ge bort min dyrbara tid till alla?
Eller skall jag nonchalant motstå alla tiggerier?
Jag kanske skall ta och vifta bort dem med min lokaltidning?

Som om det inte är tillräckligt många val ändå.
Jag går och tar en extra stark cappuccino på Mauritz och funderar på saken.

två gröna jackor

Det finns mängder av sätt att visa för sin partner och värden att man hör ihop. Men att komma på den käcka idén att köpa två likafärgade jackor...
Kan det vara en bra idé? Tänk om alla dagar inte är lika rosa.

- Skall vi ta de gröna jackorna idag?
- nä, inte idag. Jag har ont i huvudet.

nä, jag är skeptisk.

adrenalin fylla

Jag har just skällt ut en myndighetsperson, helt i onödan...

Jag är lite åt "ordning och reda, pengar på fredag" människa, men utan blå tossar... Så när en räkning med en påminnelseavgift dimper ner från en myndighet ser jag det som en omöjlighet. Hur skulle jag kunna ha missat en inbetalning. Det finns bara inte.

Jag ringer kundtjänst och förklarar det omöjliga och
- Jag tänker minsann inte betala någon avgift!
Vad händer då? Möts jag av hjälp och sympati? Har personalen gått någon "plocka ner kunden på ett glatt sätt"kurs? Inte då! Jag skulle ha saknat fakturan för länge sedan menade kundtjänsten och hört av mig. För en faktura följer alltid med, tex när jag köper en tågresa...

För det första kära kundtjänst, tågresor köper man i sin Resebutik. För det andra är det lite mycket begärt att jag efter en tid skall börja undra, var är fakturan? Vem är så intresserad av att betala en räkning?

Till slut försöker kundtjänst dock att förstå och berättar var de gömt/hur fakturan ser ut. Och jovisst där var den..., ursäkta mej då...
Därefter städade jag av mig adrenalinet som pumpade. Det blev rent i hela huset. Jag kanske skall skälla ut någon annan nästa gång jag skall städa och inte orkar. Bara ingen pumpar upp sitt adrenalin hos mig.

en alkoholist är en alkoholist

Jag läste att Sven-Bertil Taube var vinberoende, alltså inte alkoholist...

Från olika håll hörs nu röster som säger:

jag är inte alkoholist jag är beroende av champagne
(Stureplan)

jag är inte alkoholist jag är beroende av lapplandia
(Plattan)

jag är inte alkoholist jag är beroende av sherry
(Östermalm)

För att ta några exempel från 08-området.

Ja, ja...

men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor