smittande mingel?

Mycket nu, som publik.

Som marknadsförare light har jag utsatt mig för en massa duktigt folk i dagarna. Och det har varit orddroppats om innovativt, kreativt och så var det där då med fördelningen av transpiration vs. inspiration?
Funderingen är vad man helst vill bli smittad av?

Och varför hade bara jag gröna byxor?
Branschen är kreativt svart och jag är grön...

upplevelse på en spårvagn

det är något som har förändrats och jag begriper inget av vad det skulle kunna vara.

För 20 år sedan när jag bodde i staden G så hände det aldrig. Då fick man bestämt plöja sig igenom folkhavet och eventuellt hitta en ledig plats att sitta på. Inga som reste på sig för mig minsann. Men nu, nu reser sig folk upp; unga folk dessutom.

Så nu fundera jag på om jag gått och blivit en celebritet utan min egen kännedom eller om jag ser hotfull ut eller ...

magknip

Folk är så otrevliga när man har magkatarr,

jiddra inte, FATTA BARA!

Undrar om det finns någon medicin mot det,
mot folk alltså...

ångra mig

nä förresten,
jag tar en bulldozer istället

trädgårdsgrannar

Jag har bra grannar, de flesta. Och då tänker jag bara på hur de hanterar trädgården. På något annat sätt känner jag inte många av dem. De, som är de flesta då, nöjer sig med att klippa gräsmattan, klippa till en buske (ibland) och kratta lite. Inga våldsamma rabattfixande eller andra större projekt. Skönt.

En granne tvärsöver höll ett tag på att bli min död, är ju att ta i men. Det är lätt att man skriver så ju. Ett stressmoment var han (ofta/alltid en han som fixar och jag känner mig inte hemma i min manlighet) i alla fall. Garage, uteplats, altan, förråd: den typen. Tack vare ålder och visdom (med ökad ålder orkar jag ju ändå inte hänga med) och att tvärsövergrannen oxå blivit äldre... är jag mindre stressad nu för tiden.

Men nudå, den nyinflyttade granngrannen far fram som en bulldozer. Och då menar jag nästan bokstavligt. Dvs. det är en grävmaskin som far fram och gräver upp tidigare uteplatser, buskar och träd. Det är ju hemskt... stressande. Hur skall det gå med mig? Med trädgårdsgemenskapen? Med grannsämjan? Nu är stressredskapet inte tid och kraft längre. Nu är det pengar. Och en ny trädgård växer onaturligt snabbt fram ur skuggtomten. Vart är vi på väg?

Jag vill oxå ha råd med en grävmaskin.

allsidighetens mesta mästare

När skall man satsa för att bli bra, frågar mången förälder sig och syftar mer på sitt barn. För egen del är det ju alldeles försent, kan det aldrig bli!

Skall barnet, då, specialisera sig tidigt och föräldern diktatoriskt få bestämma barnets sk. bästa. Eller skall barnet pyssla med allsidigt idrottsutövande tills senare då "barnet" själv kan få bestämma. Föräldrarollen blir ju mer coachande då. Sådant här kan man ju fundera kring som förälder och hur skall man då göra?
Ja inte vet då jag!

Men om jag ändå får komma med en tanke; så är det att satsa allsidigt. Oops, hur kunde jag då veta det frågar sig kanske vän av ordning? Hur du nu har hittat hit till denna tankekaos... JO, så här är det. Satsar man inte allsidigt så kan man inte vinna Mästarna mästare. Och det måste ju vara det stora målet för idrottsstjärnor. Så förälder, låt ditt barn träna allsidigt för annars kan han/hon inte bli Mästarnas mästare.

Förövrigt tycker jag att det är ett bra program. Heja SVT.

nä jag är inte ironisk, det är bara ansatsen som är det...

bloggen har en plats

Idag mår jag bättre.
Hur tänkte jag egentligen igår.
ny strategi. ny energi.
ha

Min blogg har betydelse.
Nästan 3 000 bloggar har mindre betydelse än min blogg.

Så ser jag på det idag.
Nu återgår jag till, vad det nu var jag gjorde igår när jag blev upprörd och var tvungen att kommentera ett e-brev som jag fick mig tillsänt. Jo vegetera var det.

Hmmm...

Bloggen har plats 11274 av 14108 rankade bloggar

Jag fick ett mail.
Inte blev jag speciellt uppåt väggarna glad av detta.
Det påstås att min blogg inte är speciellt inflytelserik.

Asch då, som jag har inbillat mig.

ja, ja
Då får jag väl tänka om lite då
ny strategi
ny energi
för nu

tänkte på det

att Det är svårt det där med att tajma rätt med tänkandet i arbetslivet, eller jämt om man så vill tänka.

För det är ju så att ibland tänker jag när det förväntas att jag skall tänka = bra. Men ibland tänker jag när det inte förväntas, eller fel ord, det skall inte tänkas och jag tänker ändå och då är det ju inte bra.

Och ibland tänker jag inte och allt är som det skall vara. Fast ibland tänker jag inte fast jag skulle ha tänkt och då är ju inte det bra.

Enligt det tänket blir det ju liksom rätt 50/50 när det lyckas att tänkas, eller inte. Så nu tänker jag vara konsekvent och tänka , eller inte tänka, jämt så är ju chansen att det blir rätt 50%. Och 50% rätt är ju inte så illa tänkt. En del lyckas ju inte ens med det. Och jag kommer ju inte heller att drabbas av otur när jag tänker för jag är konsekvent! Så jag bestämmer mig från och med nu för att alltid...

jo så är det där med att bestämma sig oxå. För ibland när jag bestämmer mig så blir det ju fel och ibland blir det ju...
ja ni fattar tanken...

eller jaså inte, Ibland fattar man och ibland inte

och...

packa och åk hem

Efter att ha läst och begrundat spiken i kistan av Michanek ett tag börjar jag och fundera lite på mitt behov av utröstningar. Eller behov är att ta i... Men dessa dokusåpor: jag orkar inte titta på dom av fler anledningar än jag orka rada upp.

Men utröstningsdelen; den har jag svårt att slita mig ifrån. Varken det är skönhet, en kock, en idol eller vad som. Mitt inre snörps åt och jag lider/gläds inför ord som:
- den som inte är med på bild kan hänga upp sin kockmössa i duschen och sjunga vidare där och ta sin mamma med sig ut i stallet. Och chansen till framgången tog slut. Men jag vill titta. Vad är det för fel att den grymmaste delen lockar mig mest?

Jag kanske vill bli utröstad.