min stora våning

Jag har städat idag.
Till min stora förvåning tog det hela dagen.
Ibland tar det ju bara några timmar att göra det själv. Och idag hade ju ändå min skatt fördammat. Vad har hänt?

Med mellanrum skickar skatteverket ut underlag för fastighetstaxering och jag är glad för att det inte var dax nu... Jag menar att frågan om Bostadsbygnad / utökad boyta skulle blivit svår att svara ärligt på. Jag undrar ju själv förvånat varifrån alla kvadratmetrarna kom ifrån denna gång. Det tog ju sådan tid att städa. Vad har hänt?

Eller kanske det inte går att mäta kvadratmetrar efter tidsåtgång städning?

Ja ja, jag får se nästa gång om våningen är lika stor som nu, eller mer eller mindre.

Det var ändå skönt att dela med sig.

tänd ett ljus

en naturlig bonusföljd...

Någon som vill ha en bonus? va, VA?

Det är inte speciellt omtyckt och ansvarsfullt i dessa tider att ta emot någon bonus. Det är en insikt jag drabbats av. Fådda bonusar betalas tillbaka och kanhända att det går att rädda Sveriges ekonomi på det viset. Eller åtminstone så rätas dem moralisk ryggraden i landet. Eller så får personen åtminstone lite plats i media.

Jag vill oxå ta mitt moraliska ansvar och bidra till landets ekonomi! Jag har fått en bonus och nu vill jag betala tillbaka den. För Sverige i tiden, som någon sade. Men ingen vill ju ha min bonus? Fegisar!

Så det slutar väl som det bör, engagemanget dör och jag sitter där på Pizza Hut med en slice och en cola och festar till. För något räcker ju min bonus till.

ps, media.
nu orkar jag nog inte mer slicar, så kommer ni inte snart så betalar jag och går. jag ställer inte upp och offrar mig hur som helst på mediehyllan.
ds.

slutengagerat

idag blev jag ombedd att inte engagera mig i jobbet, eller om det var på, eller om det var till jobbet, eller om det var?
Äh jag engagerar mig inte i det

skönt att få veta ändå; det tar ändå bara på krafterna att engagera sig

pust, nu får det vara slutengagerat

spaning / idé / hjälp

Jag har en spaning, en företagsidé eller bara ett rop om hjälp? Tre punkter där banan ligger öppen och där jag nu skall tipsa om framgångsrika idéer eller ropa på hjälp från samhället; Gör något, inför en garanti eller något. Han med hästsvansen vill ju gärna ta samhällsansvar.
I denna ambivalenta tanke lämnar jag nu över:

• Företag som annonserar efter folk är ofta nonchalanta
  

Det är dax för en jobb-garanti.
Företag som behandlar sina arbetssökande illa borde anställa alla som söker.

• Hantverkare kan bättre

Det behövs en uppstädat- garanti.
Här går att tjäna pengar för det företag som kan lova att städa upp efter avslutat arbete. Och jag som kund får en anledning att bli nöjd.

• Hanteringen av väskor på flyget

Tja, vad sägs om en hållbarhets-garanti.
Det flygbolag som lovar mig en hel väska, eller i varje fall lika hel väska som jag placerade på bandet vid incheckning, det flygbolaget lovar jag att betala för att flyga med nästa gång.


Så skall jag nu sjösätta dessa företagsidéer själv eller be regeringen ta tag i garanti-problemet?

hmm, Någon borde i alla fall göra något

mötte dig på bussen

har jag lagt av? Har närheten till döhalvan gjort mig oattraktiv? Är hjärnan på väg att bara klara av schlagers? Är det slut på innovativa idéer?

Jag mötte dig på bussen. Ditt medelålderansikte hängde trött under håret. Det var inte jag; men kunde det vara så jag såg ut, idélös, trött och slut?
Är det dax att inse detta faktum. Jag vill inte tro det.

eller, det är väl bara att erkänna; Mitt CV finns nu även på en sida för 40+. Konkurrens på lika villkor.

trettondagsafton och jag fundrar

Jag tycker inte det är bra att ta sig själv, bloggandet och något mer, vad det nu var, på allt för stort allvar. Därför försöker jag undvika allt för stort allvar och självupptagenhet i både det som jag skriver, de bloggar som jag följer och vad det nu var. Så när jag nu tänker tillbaka på året som gått är det inte mig själv som jag vill sätta i centrum. Jag vill lyfta fram några andra bra bloggeriare:

Torgnysdotter, som jag minns det var det i år som jag förärades en hotellvistelse på Grand hotell. Hade jag bara i denna stund hittat rätt inlägg så hade jag beviset. Jag tycker det var fint att få denna gåva. Det stärker.

Udda Persson, sparar en termos med varm glögg till mig. Kan jag annat än bli stärkt av tanken på denna dryck.

Michanek, gav mig det slutliga genombrottet i min fotografiska karriär. Jag skall filma nästa svenska storfilm. DET stärker!


Att dessa bloggare råkar nämna mig i sina bloggar.
Det är väl inte att vara självupptagen, för det kan ju inte jag rå för.

SJUKT SJÄLVFÖRTROENDE

Jag har ett sjukt stort självförtroende, ibland / NU!

Frågar du nu så skulle jag kunna befria dig från din blindtarm.

Det är ju bara att skära lite...

Men detta är ju inte bra, att kunna allt. Jag kan vara en vandrande bomb som kan brisera i helt fel situation. Och "jag kan ju allt" bland meriterna funkar alldeles uppenbart, inte.

Världen är bra trångsynt.

Mitt självförtroende hjälper mig inte för tillfället.

Jag vet inte vad jag skall göra.

Kanske att jag inte skall börja skära; bara rispa lite...

För lite självinstinkt har jag ju

blondera sig

Säg att jag hörde fel, säg det...

Jag tyckte precis att de sa på radion att:
"hälften av regeringen vill blondera sig ur krisen..."
Säg att jag hörde fel, säg det...

För visst anade man att det skulle gå tok med varannan damernas
och
dessa män i regeringen som är utan egna vettiga idéer,
blondera sig..., pyttsan så tokigt

Nä, nu får det vara slut på blånderingen av Sverige, punkt.

bakom mina progressiva glasögon...

Jag förstår nu i efterhandens kranka blekhet att det var solglasögon som jag skulle köpt, för att det är ju då man enligt uppgift kan vara sig själv. För bakom ett progressiva glasögon går det inte...

Tiden läker alla sår sägs det. Men vad det gäller min syn så behövs det ett plåster över bristerna, dvs ett par glasögon. Mina första progressiva och det behövs det nog varnas för. För inköp av, alltså.
- Är det dina första progressiva, frågade optikerassistenten glatt.
- Ja, sa ja något fundersam över frågan.
- Ja då förstår jag, sa hon då.
- ??

Jag hade alltså missat alla varningstexter och annan upplysning i fallet. Jag hade köpt ett par progressiva i godan ro utan att känna till konsekvenserna. Finns det någon LEX-optiker lag kanske?

För ett par progressiva är inte att jämföra med ett par terminalglasögon som arbetsgivaren utrustar mig med för att jag skall kunna jobba även när jag blir trött i ögonen. Ett par terminal är lätta plätten att vänja sig vid i jämförelse. Av någon anledning.

För att göra huvudanledning till heltidsglasögon kort: Jag skulle köpa en solsäng och summan på lappen var 1 600:-. Och inte 600:- som jag tyckte... Men solsängen är skön och det är väl ändå det som räknas.

En anledning till det progressiva är ju att jag vill se omgivningen och vilka som där finns bättre. Men jag vet inte om det blev så. Dels så sitter det ett par rejäla sidoskydd som håller upp själva glasen och hindrar. Lägg där till en ändrad kroppshållning när jag skall gå till synattack. Jo, jag menar det militäriska "attack"!

För likt en målsökande robot scannar jag av landskapet, får syn på Det, stannar upp, ställer in skärpan (dvs, hittar rätt läge i glasögonen för att kunna se skarpt) och exploderar till rätt person i ett:
- Hej, hur är läget?

Och i sämsta fall, efter låsningen av blick tänker jag att: Dig känner jag inte men nu ser det ut som jag skulle kunna känna dig så som jag stirrar. Och det slutar med att jag förläget tittar bort ut i det okända för en ny sökning.

Iofs kunde jag ju efter en sådan stirrning oxå säga:
- hej, hur är läget.
Men så gör ju inte jag. Det är inte jag. Och det var mig själv som jag ville vara.

Så det får bli ett par solglasögon nästa gång då...