tankemätare

Var ute och åkte bil och såg bensinmätaren visa rött. Sådant är ju bra att veta så man inte blir stående med ogjort ärende. Tänkte, varför har inte vi människor en tankmätare? Eller i vart fall vissa.

Det kunde vara jättepraktiskt för då syntes det ju innan att här är det ingen ide att lägga någon energi för att bli förstådd, för här var mätaren i botten hos den personen. Kanske att en varvräknare fick plats oxå. Går någon på högvarv är det ju inte heller någon ide att göra sig förstådd.

Tänk, situationen på jobbet. Du har en strålande ide och du går in till Bossen. Först tittar man på mätarna. Är han (i mitt fall är det faktiskt en han...) out of gas, uppe i högvarv eller är han mottaglig för lite nya idéer?

Eller kundmötet, intervjun, etc... va bra att kunna se innan hur lätt det kommer att gå, inte

Eller på fikarasten, vid vilket bord går det att få energi och vilket suger.

Eller hemma och du vill ha sagt något. Du sätter dig för att prata med frun och du tittar på mätarna. Är hon (i mitt fall är det en hon) i läge utan energi, i tankarna någon annanstans eller är det läge helt enkelt? Bra att veta före för att kunna närma sig på rätt sätt.

Eller tonåringar, inte att förglömma. Där kan det behövas en hel instrumentpanel för att förstå och säga rätt sak i rätt ögonblick utan att få den där blicken.

Eller med vännerna...

Eller på vissa bloggar... fast inga av dom jag läser förstås


jag får nog ta och kolla upp detta med patent o registreringsverket

jag, en blogoholic

hej, jag heter Göran
jag är en blogoholic

Naturligtvis finns det ett sådant uttryck som blogoholic.
Det kanske till och med finns en organisation för Anonyma Bloggare som behöver hjälp.
Till att börja med så är jag ju faktiskt anonym...

Mina tecken på att jag är en blogoholic är:

• kollar bloggen flera ggr per dag
• kollar e-posten som aviseras om jag får kommentarer
• hör orden "vi bloggar, vi bloggar" när de på radion sjöng något om "vi plockar,.."
• smyger ner till datorn i källaren med undanflykten, jag hänger upp tvätten...
• jag läser hellre mina favoritbloggar än lyssnar på mina jobbarkompisar
• tycker det är roligare att blogga än att jobba

Finns det något hopp, är jag fast i bloggträsket?

Eller skall jag bara inte vara sjukskriven längre utan gå tillbaka till jobbet.
Jag nyser ju inte längre så farligt, i vart fall.

hej, jag heter göran
jag är en blogoholic

vad är du?

ordning och reda

tema. pärmar och mogningsgrad

Jag minns en gång för länge sedan när min ekonomiska situation mogna till och behovet av ordning och reda fick en möjlighet att ta tag i mig.

Innan dess låg alla sk. viktiga papper utspridda i flera högar.

Om de ens kom i en hög utan förpassades till runda arkivet lite för snabbt.

Det var då kontrollmänniskan i mig tog tag i situationen och förordade en pärm att placera de sk. viktiga dokumenten i.

Då kände jag mig stolt, mogen, vuxen ... för att jag var så ordningsam. Det var då. Nu är pärmen full av papper...

Har jag blivit övermogen nu då? Eller hur lyder tolkningen idag?

Äh, jag bara köper en ny pärm och funderar inte så mycket mer.

Bara så!

I don't find Facebook useful.

I don't find Facebook useful. Tack o bock

Nu är min tid med facebook över

You might find Facebook more useful if you connect with more of your friends.

Vad skall man göra om man inte har lust att leva en del av sitt liv på facebook och om man inte har några vänner där då (förutom Alex och Eva).

Check out our Friend Finder, or search for them.Also try taking a tour of Facebook to learn about features others find useful.
Your Facebook account has been deactivated.To reactivate your account, simply log in as you normally would, and we'll send you a reactivation email.Come back soon,
The Facebook Team

Nä, jag vill inte. Jag klarar mig ändå. Jag tycker inte facebook var användbar. Jag vill inte utforska mera. Tack för deaktiveringen. Varför skulle jag vilja komma tillbaka?
Tack o ajö facebook teamet, ert behov av mig är obesvarat.

skönt att kunna avsluta en relation lite snyggt, utan tårar

jag bli glad... = Inlägg nr 100

Funderar ibland på vad mitt bloggande ger mig och varför jag håller på. Det är då jag börjar le lite fånigt. Bloggandet stärker faktiskt en del av mitt självförtroende och gör mig sedd av dig som jag inte ens visste fanns...
Den virtuella overkligheten blir påtagligt verklig och mänsklig.

Det hade jag ingen aning om att det skulle få den effekten när jag motvilligt var tvungen att skapa Min ruta som en del av en 5-poängskurs. Jag gjorde min uppgift och har därefter bloggat sporadiskt och inte alls. Har varit väldigt nära att ta bort hela bloggen vid några tillfällen. Men nu efter några månader av mer flitigt bloggande är jag glad för att jag har kvar Min ruta i "sajber späjs". Glad för att du hittat hit!

Jag är glad för att den ger utrymme för att få uttrycka mina tankar på mitt sätt. Min skrivklåda får ett uttryck och jag får rensat lite i tankegarderoberna. Glad för att jag ibland får kommentarer av dig som tycker att det jag skriver är läsvärt, roligt och som du vill läsa mer av. Glad för en del pushande kommentarer i stunder av beslutsångest.

Det ger även mycket att läsa och "lära känna" andra bloggare. Det sätter sina spår i rutan på mer än ett sätt... Det finns en del bloggar som jag återkommer till och vill läsa mer i. Det blir en samling av bloggvänner.

Jag är glad för att Du finns, fortsätt med det, Tack! []

oxå då, inlägg nr 100! Det skall firas!!!!!!!!!

gulligull

Jag får rysningar ibland av allt för mycket gulligull, som sägs med ord. Och av folk som jag inte känner.

Det har hänt på jobbet vid flera tillfällen. Det är kanske något visst med mig, jag vet inte...
Men ändå... Jag blir ombedd att göra en liten uppgift vid ett speciellt tillfälle. Det ingår i jobbet och jag har inga problem med att få in det i tidschemat. Och vad säger kvinnan, för det är alltid en kvinna från en viss stad, i luren då?
- tack det var gulligt av dig... Det händer inte en gång utan det händer flera gånger... Jag blir så trött av den tillgjorda inställningen. Häromdagen servade jag Anna Book. Och vad säger hon om inte:
- tack, det var gulligt av dig...

Sluta att gulla mig. Jag känner inte dig. Jag vill inte bli gullad av dig.

inte en sådan blogg

Jag har lovat mig själv att inte detta skall bli en sådan blogg där jag skall skriva om vad jag gjorde idag, vilka jag träffade och mina reaktioner på det. Jag skriver om saker och ting med distans, värme och en smula humor. Bara personlig, men inte privat. Därför tänker jag inte skriva om att idag, som egentligen började igår, att jag då spillde kaffe på vita tröjan så dagens besök blev jag iklädd fläckig tröja. Jag kom ju i och för sig på den ljusa iden att försöka spä ut fläcken med vatten och tvål vilket fick till följd att de bruna fläckarna inte blev så droppigt fläckiga utan istället sammanblandade i en enda stor ljusbrun fläck. Titta, tänkte åhörarna, gubben har en stor brun fläck på sin tröja. Honom lyssnar vi inte på. De små krypen. De satt bara med ljusbrun blick (fyllda av kaffe) och kom med dumma frågor (vilken kaffesort var det, ljusbrunt är det årets färg) och interndiskuterade som om jag inte fanns. Är det respekt det? Bara för en kaffefläckad tröja kan man väl inte få bete sig hur som helst. Va? Lyssna på mig jag har något att säga ju. Skit i det då! Det är sådant som jag inte kommer att skriva om i denna blogg så att några kan känna sig utelämnade. Inget utelämnade av mina innersta privata känslor på något sätt. Inte här inte. Jag kommer inte heller att skriva om min kropps stora hämnd under påföljande dags besök. Den, kroppen alltså, hade en utomkroppslig (...) upplevelse av frånvaro under denna dags besök. Jag satt och frågade efter intressanta ouppfyllda behov och visst sa dom säkert något men jag var ju inte där, mina tankar var inte hemma eller om dom var det. Jag vet ju inte för jag var ju helt disträ, omotiverad och jag ville helst gå hem och dra något gammalt över mig. Typ, sådant personligt, sådant tänker jag inte skriva om i denna blogg. Då har jag ju misslyckats med min bloggs målsättning. Och misslyckas vill jag ju inte. Dessutom, vem skulle vilja läsa det? Det får nog bli ett glas vin istället för något bloggande ikväll. Så får det bli och det är inget jag tänker skriva om på min blogg heller. Skönt att få det noterat i alla fall.

alla dessa dagar

alla dessa dagar, som kom och gick, inte visste jag att det var livet...

Det är den internationella Toalettdagen idag, World Toilet Day. Alldeles för sent har jag upptäckt det. Det måste ju firas. Jag vet inte bara hur? Skall jag besöka toaletten oftare ikväll så den inte känner känner sig bortglömd. Skall jag spola tre gånger? Skall jag ...

Men framförallt ändå, varför? Varför denna dag?
Nä, det enda raka är att spola ner hela dagen...

Ingens Vila

Läs boken Ingens Vila av Ingela Haraldsdotter.

Boken blev ingen vila för mig heller. Vanligtvis kan det vara skönt att läsa något kapitel ur en bok på kvällen för att varva ner och rensa skallen.
Det gick bara delvis med Ingens Vila.

När en berättelse som den i Ingens Vila griper tag är det svårt att lägga ifrån sig den. Det går inte att somna om jag funderar på vad som händer på nästa sida. Ibland gick jag upp och läste på nästa sida och nästa…

Jag led och kände glädje med personernas liv i berättelsen. Ibland var det riktigt spännande och någon gång fuktades ögat. Trovärdigt beskrives händelser och personer både i livet på gården och livet i USA. Allt inbäddat i de världshändelser som pågick mer eller mindre märkbart för berättelsens personer.

kort sagt, Jag gillade boken!

Nu skall jag gå till biblioteket och sätta tillbaka den på hyllan “läsvärt”.

Andra bloggar om: bokrecension. haraldsdotter ingens vila spännande trovärdigt

ett av världens underverk

Jag gick förbi ett höghusbygge häromdagen. För att få upp alla pinaler till högsta översta våningen så finns det ju en lyftkran som är hög som huset och lite till. Det kan man förstå att det behövs.

Men hur skapas denna höga byggkran? Jag förstår det inte.

Har de små byggkranar som bygger upp andra byggkranar i etapper eller vad...

Ett av världens 7 underverk, om du frågar mig.