min ruta

Det är ju inget konstigt med det

2011-10-31T19:16:00.005+01:00

Jag var och hälsade på en av mina söner i lördags.
och det är ju inget konstigt med det

Han bor numer/just nyinflyttad i en liten flygellägenhet i ett herrgårdsliknande hus, mitt i byn. En del får ju den möjligheten.
och det är ju inget konstigt med det

Som nyinflyttad sover han lite dåligt i den ovana miljön. Det är många nya intryck som skall bearbetas och den ordinarie personalen är inte på plats ännu. Så han var lite trött när jag hälsade på och vi satte oss i soffan för att titta på TV.
och det är ju inget konstigt med det

Även jag hade sovit dåligt på natten, trots min hemvanda miljö, och jobbat helg på det. Jag var alltså också trött.
och det är ju inget konstigt med det

Så när krampen släppte så blev han xtra-trött och somnade. Och det gjorde jag med. Så där satt vi, far och son. Jag med armen runt honom för kontroll och mys. Efter en stund vaknade vi till och jag gick hem och han gick till personalen.

och det är ju inget konstigt med det, Det är så vi har det.

ögonblinket, 9/11 kl. 16.09

2011-01-12T16:17:00.009+01:00

Jag var där,
just i ögonblinket och jag vet inte vad jag skall göra med ögonblicket.
Så mycket liv som tog slut, 81 år av

Efter dagar av smärtstillande sömn
och i saknad av märkbar kontakt,
förutom sista dygnets två skedar av smackande på räksallad från Ullared som sista måltid... Innan kladdet blev för kladdigt
och sedan åter sömn
jag nynnade på en vaggsång

så, den sista kontakten, ögonblinket
hakan bleknar, ögon som öppnas - tittar på mig, vill jag hoppas
säger dom något
hela ansiktet bleknar, ögon som sluts med en suck...
eller hände det i en annan ordning..., spelar roll

det var det,

Nu fäller jag en tår, det gjorde jag inte då
då kändes det naturligt onaturligt, det fanns inget hopp
Nu känns det
Det var ögonblinkets ögonblick, vad skall jag göra med det?

Aldrig glömma, kanske
Aldrig glömma Mamma, och Pappa
Aldrig glömma att i ett ögonblink är det över
Aldrig glömma Ögonblicket
Leva - föräldralöst
Leva nu, men utan klyschan,

leva nu...

leva, hur, nu

smittande mingel?

2010-09-16T09:52:00.004+02:00

Mycket nu, som publik.

Som marknadsförare light har jag utsatt mig för en massa duktigt folk i dagarna. Och det har varit orddroppats om innovativt, kreativt och så var det där då med fördelningen av transpiration vs. inspiration?
Funderingen är vad man helst vill bli smittad av?

Och varför hade bara jag gröna byxor?
Branschen är kreativt svart och jag är grön...

upplevelse på en spårvagn

2010-09-16T09:34:00.003+02:00

det är något som har förändrats och jag begriper inget av vad det skulle kunna vara.

För 20 år sedan när jag bodde i staden G så hände det aldrig. Då fick man bestämt plöja sig igenom folkhavet och eventuellt hitta en ledig plats att sitta på. Inga som reste på sig för mig minsann. Men nu, nu reser sig folk upp; unga folk dessutom.

Så nu fundera jag på om jag gått och blivit en celebritet utan min egen kännedom eller om jag ser hotfull ut eller ...

magknip

2010-05-27T20:15:00.002+02:00

Folk är så otrevliga när man har magkatarr,

jiddra inte, FATTA BARA!

Undrar om det finns någon medicin mot det,
mot folk alltså...

ångra mig

2010-04-23T15:53:00.002+02:00

nä förresten,
jag tar en bulldozer istället

trädgårdsgrannar

2010-04-20T11:01:00.002+02:00

Jag har bra grannar, de flesta. Och då tänker jag bara på hur de hanterar trädgården. På något annat sätt känner jag inte många av dem. De, som är de flesta då, nöjer sig med att klippa gräsmattan, klippa till en buske (ibland) och kratta lite. Inga våldsamma rabattfixande eller andra större projekt. Skönt.

En granne tvärsöver höll ett tag på att bli min död, är ju att ta i men. Det är lätt att man skriver så ju. Ett stressmoment var han (ofta/alltid en han som fixar och jag känner mig inte hemma i min manlighet) i alla fall. Garage, uteplats, altan, förråd: den typen. Tack vare ålder och visdom (med ökad ålder orkar jag ju ändå inte hänga med) och att tvärsövergrannen oxå blivit äldre... är jag mindre stressad nu för tiden.

Men nudå, den nyinflyttade granngrannen far fram som en bulldozer. Och då menar jag nästan bokstavligt. Dvs. det är en grävmaskin som far fram och gräver upp tidigare uteplatser, buskar och träd. Det är ju hemskt... stressande. Hur skall det gå med mig? Med trädgårdsgemenskapen? Med grannsämjan? Nu är stressredskapet inte tid och kraft längre. Nu är det pengar. Och en ny trädgård växer onaturligt snabbt fram ur skuggtomten. Vart är vi på väg?

Jag vill oxå ha råd med en grävmaskin.

allsidighetens mesta mästare

2010-01-10T14:43:00.004+01:00

När skall man satsa för att bli bra, frågar mången förälder sig och syftar mer på sitt barn. För egen del är det ju alldeles försent, kan det aldrig bli!

Skall barnet, då, specialisera sig tidigt och föräldern diktatoriskt få bestämma barnets sk. bästa. Eller skall barnet pyssla med allsidigt idrottsutövande tills senare då "barnet" själv kan få bestämma. Föräldrarollen blir ju mer coachande då. Sådant här kan man ju fundera kring som förälder och hur skall man då göra?
Ja inte vet då jag!

Men om jag ändå får komma med en tanke; så är det att satsa allsidigt. Oops, hur kunde jag då veta det frågar sig kanske vän av ordning? Hur du nu har hittat hit till denna tankekaos... JO, så här är det. Satsar man inte allsidigt så kan man inte vinna Mästarna mästare. Och det måste ju vara det stora målet för idrottsstjärnor. Så förälder, låt ditt barn träna allsidigt för annars kan han/hon inte bli Mästarnas mästare.

Förövrigt tycker jag att det är ett bra program. Heja SVT.

nä jag är inte ironisk, det är bara ansatsen som är det...

bloggen har en plats

2009-12-11T17:20:00.002+01:00

Idag mår jag bättre.
Hur tänkte jag egentligen igår.
ny strategi. ny energi.
ha

Min blogg har betydelse.
Nästan 3 000 bloggar har mindre betydelse än min blogg.

Så ser jag på det idag.
Nu återgår jag till, vad det nu var jag gjorde igår när jag blev upprörd och var tvungen att kommentera ett e-brev som jag fick mig tillsänt. Jo vegetera var det.

Hmmm...

Bloggen har plats 11274 av 14108 rankade bloggar

2009-12-09T22:49:00.003+01:00

Jag fick ett mail.
Inte blev jag speciellt uppåt väggarna glad av detta.
Det påstås att min blogg inte är speciellt inflytelserik.

Asch då, som jag har inbillat mig.

ja, ja
Då får jag väl tänka om lite då
ny strategi
ny energi
för nu

tänkte på det

2009-10-28T23:22:00.002+01:00

att Det är svårt det där med att tajma rätt med tänkandet i arbetslivet, eller jämt om man så vill tänka.

För det är ju så att ibland tänker jag när det förväntas att jag skall tänka = bra. Men ibland tänker jag när det inte förväntas, eller fel ord, det skall inte tänkas och jag tänker ändå och då är det ju inte bra.

Och ibland tänker jag inte och allt är som det skall vara. Fast ibland tänker jag inte fast jag skulle ha tänkt och då är ju inte det bra.

Enligt det tänket blir det ju liksom rätt 50/50 när det lyckas att tänkas, eller inte. Så nu tänker jag vara konsekvent och tänka , eller inte tänka, jämt så är ju chansen att det blir rätt 50%. Och 50% rätt är ju inte så illa tänkt. En del lyckas ju inte ens med det. Och jag kommer ju inte heller att drabbas av otur när jag tänker för jag är konsekvent! Så jag bestämmer mig från och med nu för att alltid...

jo så är det där med att bestämma sig oxå. För ibland när jag bestämmer mig så blir det ju fel och ibland blir det ju...
ja ni fattar tanken...

eller jaså inte, Ibland fattar man och ibland inte

och...

packa och åk hem

2009-10-16T15:14:00.000+02:00

Efter att ha läst och begrundat spiken i kistan av Michanek ett tag börjar jag och fundera lite på mitt behov av utröstningar. Eller behov är att ta i... Men dessa dokusåpor: jag orkar inte titta på dom av fler anledningar än jag orka rada upp.

Men utröstningsdelen; den har jag svårt att slita mig ifrån. Varken det är skönhet, en kock, en idol eller vad som. Mitt inre snörps åt och jag lider/gläds inför ord som:
- den som inte är med på bild kan hänga upp sin kockmössa i duschen och sjunga vidare där och ta sin mamma med sig ut i stallet. Och chansen till framgången tog slut. Men jag vill titta. Vad är det för fel att den grymmaste delen lockar mig mest?

Jag kanske vill bli utröstad.

ren o hel o inte

2009-10-14T11:41:00.001+02:00

Det bara slog mig där jag satt i stolen. Jag är inte ren i håret.
Jag är inte en frekvent besökare av diverse ställen där jag måste sätta mig på en stol och invänta min tur. Men det är några jag går till som: tandläkaren, massören och frisören. Och...
Jo, vad jag tänkte på var att jag förbereder mig lite olika inför dessa besök. Visst har man alltid fått höra att man skall vara ren och hel in till bara skinnet.
Stackars frisörer. Jag tvättar sällan håret innan för att jag skall gå och klippa mig. Eller just av den anledningen. Jag skall ju gå och klippa mig och då ingår ju tvätt.

Varför borstar jag då tänderna innan tandläkarbesöket? Jag blir ju rengjord i munnen av tandis vid besöket. Och hos massören blir jag inkletat med en massa olja. Så varför tvätta sig innan... Det skall bli ändring nu. Inget rengörande i onödan.

Förövrigt kan jag meddela att jag ännu är trogen. Det har jag varit i två år nu. Men vem vet...

hmm

2009-10-08T15:41:00.002+02:00

trevande trycker jag på tangenterna, skall det bli något nytt inlägg efter en stunds frånvaro? jag tänker inte lova något. det blir bara patetiskt. det är bara det att i brist på yrkesmässiga textutmaningar så kanske ändå. hmm

"enter"

du oxå

2009-07-30T16:33:00.003+02:00

Lyssna världen, Jag skall på U2.

Frågan är bara vad är mest patetiskt, medelålders män som rockar från scen
eller
medelålders män som funderar på vad dom skall klä på sig för att närvara vid en konsert med U2?

Känner jag mig klokare på lördagsmorgon kanske jag har svaret.

öppet brev till F-kassan

2009-07-13T16:11:00.002+02:00

Kära (hmmm, men som inledning på ett brev vill jag ju inte verka otrevlig) Försäkringskassan.

Som God man (även om min fru ibland har avvikande åsikt om just God, men hon blandar bara ihop mina roller...) tar jag ansvarsfullt och noga tag i mina förpliktelser. Då jag häromsistens ifyllde formuläret "Ansökan om Bostadsbidrag" för min nyligen utflyttade handikappade son ber jag att få beklaga mitt felval av formulär. Jag förstår att det vållat er bekymmer och ett avslag som följd.

Men eftersom han enbart får "bidrag" från eder dristar jag mig allra underdånigast att undra om ni inte kollar mina uppgifter och insett att min/hans ansökan skulle bedömts enligt andra kriterier? Men det är bara som en reflektion i allmän okunskap om edra rutiner. Kanhända att ni inte har tillgång till dessa sekretessbelagda uppgifter hos er själva? För vad kan jag veta, arma lilla medborgare.

Då jag nu tänker bifoga en ny ansökan i kuvert och medelst snabba steg ilägga detta i gula lådan hoppas jag allra ödmjukast på att alla behövliga uppgifter för eder äro ifyllda och ansökan kan behandlas skyndsamt.

med vänlig hälsning
en God man i vimlet

skjortknäppning på skidskyttevis?

2009-06-15T14:47:00.001+02:00

Så här är det, jag kom på mig själv under ett skjortpåtagande att jag knäppte knapparna efter ett visst mönster. Och för att göra det hela lite vetenskapligt följde jag mitt knäppande under en tidsperiod. Det visade sig att knäppmönstret upprepade sig så här: Fixera översta knappen och knapphålet med fingrarna, följ raderna av knappar/hål två steg ner, börja knäppa i fallande skala och återvänd därefter till de översta knapparna som knäpps efter syfte och behov.

ok, skidskyttarna då
Vad händer vid skyttemomentet? Jo någon skjuter från vänster till höger, ngn tar h till v, ngn börjar i mitten, ngn ... Dvs man gör på olika sätt och man lyckas olika från gång till gång.

så den knäppande frågan är ju; finns det även olika sätt att knäppa skjortan och hur lyckat blir det lr vad kan det avslöja om ens personlighet?

Du vet att du börjar blir gammal för då kommer pastorn på besök…

2009-06-01T12:37:00.003+02:00

I min omvärld är det inte konstigt att det finns en pastor, men detta…

Jag vet inte om du reflekterat över det och kanske att det inte är en helt vattentät vetenskaplig sanning. Men jag har en hypotes; det kan finnas en ålderskoefficient för pastornärvaro…

Min mor har det senaste åren prövat lite olika boende utifrån uppkomna behov och fyllt år däremellan. Då är det en yrkesroll som av min mor förväntas dyka upp med sin närvaro i besök och hyllningar. Det är pastorn. Och tänker jag efter så är det en närvaro som sakta ökat sedan si så där 20 år tillbaka i tiden för att de senaste åren eskalerat i min mors liv. Inget ont i pastorn, men symbolvärdet...

För hur blev det så? Det behovet av pastornärvaro har jag inte känt. Måhända att det är ett enskilt fenomen eller så är det på det viset att närvaro av pastor ökar med en ålderskoefficient, åtminstone i min omvärld. Det oroar mig en aning. För i så fall har min koefficient aktiverats.

Jag vet att jag börjar blir gammal för då kommer pastorn på besök med blommor!

Men kan man ha en och annan rolig fest så må det väl vara hänt.

Move that bus

2009-05-27T00:51:00.006+02:00

Sitter i en stillastående buss.
Det är något som är fel, ett systemfel om du frågar mig.
För jag gillar att åka buss. Det är ett avslappnat sätt att halvsovande förflytta sig och pigg komma fram till jobbet/hem. Vanligtvis.

För nu står busseländet still och jag är trött.
Strax kommer mina enstaka bussresor att fördubblas, inte i antal
utan i kostnad. 20-kortet försvinner och jag får köpa mina
enstaka resor till dubbla priset. Jobbar man deltid och skift funkar
det inte inta att åka buss jämt. Så 20-kortet har varit perfekt.
Ändå vill de som kör projektet påstå att jag har nytta av ett dyrare månadskort som gäller i ett större område. Men jag har bara behov av att resa i ett mindre område. Och från grundkursen i fördelar citerar jag: ”en fördel är bara en fördel Om det är en fördel för kunden”.

I tv sänds programmet Extrem home makeover där en hel bygd får
en buss att flyttas med orden move that bus och de arma människorna vars råtthål förvandlats till ett slott utbrister sitt: oh my God. Jag önskar ett program av typ Extreme ticket price makeover. Och jag önskar att bygden enhälligt ropar move that bus så jag och alla andra glatt kan få utropa Ooh myy Good till billigare bussresor eller, för all del, ett nytt jobb där en 100 % prishöjning på resor inte kliar så illa.

move that bus, move that bus, move that bus,

En passagerare i mängden

min stora våning

2009-04-23T17:28:00.002+02:00

Jag har städat idag.
Till min stora förvåning tog det hela dagen.
Ibland tar det ju bara några timmar att göra det själv. Och idag hade ju ändå min skatt fördammat. Vad har hänt?

Med mellanrum skickar skatteverket ut underlag för fastighetstaxering och jag är glad för att det inte var dax nu... Jag menar att frågan om Bostadsbygnad / utökad boyta skulle blivit svår att svara ärligt på. Jag undrar ju själv förvånat varifrån alla kvadratmetrarna kom ifrån denna gång. Det tog ju sådan tid att städa. Vad har hänt?

Eller kanske det inte går att mäta kvadratmetrar efter tidsåtgång städning?

Ja ja, jag får se nästa gång om våningen är lika stor som nu, eller mer eller mindre.

Det var ändå skönt att dela med sig.

tänd ett ljus

2009-03-30T11:43:00.001+02:00

en naturlig bonusföljd...

2009-03-22T23:00:00.001+01:00

Någon som vill ha en bonus? va, VA?

Det är inte speciellt omtyckt och ansvarsfullt i dessa tider att ta emot någon bonus. Det är en insikt jag drabbats av. Fådda bonusar betalas tillbaka och kanhända att det går att rädda Sveriges ekonomi på det viset. Eller åtminstone så rätas dem moralisk ryggraden i landet. Eller så får personen åtminstone lite plats i media.

Jag vill oxå ta mitt moraliska ansvar och bidra till landets ekonomi! Jag har fått en bonus och nu vill jag betala tillbaka den. För Sverige i tiden, som någon sade. Men ingen vill ju ha min bonus? Fegisar!

Så det slutar väl som det bör, engagemanget dör och jag sitter där på Pizza Hut med en slice och en cola och festar till. För något räcker ju min bonus till.

ps, media.
nu orkar jag nog inte mer slicar, så kommer ni inte snart så betalar jag och går. jag ställer inte upp och offrar mig hur som helst på mediehyllan.
ds.

slutengagerat

2009-03-04T17:34:00.003+01:00

idag blev jag ombedd att inte engagera mig i jobbet, eller om det var på, eller om det var till jobbet, eller om det var?
Äh jag engagerar mig inte i det

skönt att få veta ändå; det tar ändå bara på krafterna att engagera sig

pust, nu får det vara slutengagerat

spaning / idé / hjälp

2009-02-10T02:12:00.000+01:00

Jag har en spaning, en företagsidé eller bara ett rop om hjälp? Tre punkter där banan ligger öppen och där jag nu skall tipsa om framgångsrika idéer eller ropa på hjälp från samhället; Gör något, inför en garanti eller något. Han med hästsvansen vill ju gärna ta samhällsansvar.
I denna ambivalenta tanke lämnar jag nu över:

Företag som annonserar efter folk är ofta nonchalanta

Det är dax för en jobb-garanti.
Företag som behandlar sina arbetssökande illa borde anställa alla som söker.

Hantverkare kan bättre

Det behövs en uppstädat- garanti.
Här går att tjäna pengar för det företag som kan lova att städa upp efter avslutat arbete. Och jag som kund får en anledning att bli nöjd.

Hanteringen av väskor på flyget

Tja, vad sägs om en hållbarhets-garanti.
Det flygbolag som lovar mig en hel väska, eller i varje fall lika hel väska som jag placerade på bandet vid incheckning, det flygbolaget lovar jag att betala för att flyga med nästa gång.

Så skall jag nu sjösätta dessa företagsidéer själv eller be regeringen ta tag i garanti-problemet?

hmm, Någon borde i alla fall göra något

mötte dig på bussen

2009-02-07T11:18:00.002+01:00

har jag lagt av? Har närheten till döhalvan gjort mig oattraktiv? Är hjärnan på väg att bara klara av schlagers? Är det slut på innovativa idéer?

Jag mötte dig på bussen. Ditt medelålderansikte hängde trött under håret. Det var inte jag; men kunde det vara så jag såg ut, idélös, trött och slut?
Är det dax att inse detta faktum. Jag vill inte tro det.

eller, det är väl bara att erkänna; Mitt CV finns nu även på en sida för 40+. Konkurrens på lika villkor.

trettondagsafton och jag fundrar

2009-01-05T01:55:00.000+01:00

Jag tycker inte det är bra att ta sig själv, bloggandet och något mer, vad det nu var, på allt för stort allvar. Därför försöker jag undvika allt för stort allvar och självupptagenhet i både det som jag skriver, de bloggar som jag följer och vad det nu var. Så när jag nu tänker tillbaka på året som gått är det inte mig själv som jag vill sätta i centrum. Jag vill lyfta fram några andra bra bloggeriare:

Torgnysdotter, som jag minns det var det i år som jag förärades en hotellvistelse på Grand hotell. Hade jag bara i denna stund hittat rätt inlägg så hade jag beviset. Jag tycker det var fint att få denna gåva. Det stärker.

Udda Persson, sparar en termos med varm glögg till mig. Kan jag annat än bli stärkt av tanken på denna dryck.

Michanek, gav mig det slutliga genombrottet i min fotografiska karriär. Jag skall filma nästa svenska storfilm. DET stärker!

Att dessa bloggare råkar nämna mig i sina bloggar.
Det är väl inte att vara självupptagen, för det kan ju inte jag rå för.

SJUKT SJÄLVFÖRTROENDE

2008-12-25T16:31:00.000+01:00

Jag har ett sjukt stort självförtroende, ibland / NU!

Frågar du nu så skulle jag kunna befria dig från din blindtarm.

Det är ju bara att skära lite...

Men detta är ju inte bra, att kunna allt. Jag kan vara en vandrande bomb som kan brisera i helt fel situation. Och "jag kan ju allt" bland meriterna funkar alldeles uppenbart, inte.

Världen är bra trångsynt.

Mitt självförtroende hjälper mig inte för tillfället.

Jag vet inte vad jag skall göra.

Kanske att jag inte skall börja skära; bara rispa lite...

För lite självinstinkt har jag ju

blondera sig

2008-12-16T20:25:00.001+01:00

Säg att jag hörde fel, säg det...

Jag tyckte precis att de sa på radion att:
"hälften av regeringen vill blondera sig ur krisen..."
Säg att jag hörde fel, säg det...

För visst anade man att det skulle gå tok med varannan damernas
och
dessa män i regeringen som är utan egna vettiga idéer,
blondera sig..., pyttsan så tokigt

Nä, nu får det vara slut på blånderingen av Sverige, punkt.

bakom mina progressiva glasögon...

2008-11-14T16:06:00.003+01:00

Jag förstår nu i efterhandens kranka blekhet att det var solglasögon som jag skulle köpt, för att det är ju då man enligt uppgift kan vara sig själv. För bakom ett progressiva glasögon går det inte...

Tiden läker alla sår sägs det. Men vad det gäller min syn så behövs det ett plåster över bristerna, dvs ett par glasögon. Mina första progressiva och det behövs det nog varnas för. För inköp av, alltså.
- Är det dina första progressiva, frågade optikerassistenten glatt.
- Ja, sa ja något fundersam över frågan.
- Ja då förstår jag, sa hon då.
- ??

Jag hade alltså missat alla varningstexter och annan upplysning i fallet. Jag hade köpt ett par progressiva i godan ro utan att känna till konsekvenserna. Finns det någon LEX-optiker lag kanske?

För ett par progressiva är inte att jämföra med ett par terminalglasögon som arbetsgivaren utrustar mig med för att jag skall kunna jobba även när jag blir trött i ögonen. Ett par terminal är lätta plätten att vänja sig vid i jämförelse. Av någon anledning.

För att göra huvudanledning till heltidsglasögon kort: Jag skulle köpa en solsäng och summan på lappen var 1 600:-. Och inte 600:- som jag tyckte... Men solsängen är skön och det är väl ändå det som räknas.

En anledning till det progressiva är ju att jag vill se omgivningen och vilka som där finns bättre. Men jag vet inte om det blev så. Dels så sitter det ett par rejäla sidoskydd som håller upp själva glasen och hindrar. Lägg där till en ändrad kroppshållning när jag skall gå till synattack. Jo, jag menar det militäriska "attack"!

För likt en målsökande robot scannar jag av landskapet, får syn på Det, stannar upp, ställer in skärpan (dvs, hittar rätt läge i glasögonen för att kunna se skarpt) och exploderar till rätt person i ett:
- Hej, hur är läget?

Och i sämsta fall, efter låsningen av blick tänker jag att: Dig känner jag inte men nu ser det ut som jag skulle kunna känna dig så som jag stirrar. Och det slutar med att jag förläget tittar bort ut i det okända för en ny sökning.

Iofs kunde jag ju efter en sådan stirrning oxå säga:
- hej, hur är läget.
Men så gör ju inte jag. Det är inte jag. Och det var mig själv som jag ville vara.

Så det får bli ett par solglasögon nästa gång då...

nu är jag PÅ igen

2008-10-28T16:32:00.004+01:00

På med att söka jobb alltså, idag.
Så nu är bloggossfären informerad.
Time outen är delvis avslutad.

Att hålla på sig skapar ju oxå frustration.

Men bara för ett jobb i taget. Inga fler gruppsökningar från mig.

Det kan jag
Det vill jag
Det är jag

Och våga inte lägga mig i fel hög era ...

Men mer om det senare

det diskreta varumärkets charm

2008-10-05T20:01:00.003+02:00

En städfirma som inte sopat rent framför egen dörr.
Vill man anlita den för att städa?
En bilfirma som säljer lyxbilar men åker omkring i gamla rishögar.
Känns det trovärdigt att köpa bil där?
En läkare som är sjuk, eller ja...

Denna då, En firma i kommunikationsbranschen som inte kan kommunicera.
Kan det gå för sig? Nä det borde straffa sig naturligtvis. En firma som inte kan det som de påstår att de kan är väl inget att anlita, det är inget att rekommendera.

Jag kan förstå vissa firmor som inte har kommunikation som profil att det kan bli lite si och så. Men de företag som har DET borde fatta att dom är ute på tunn is när dom inte kommunicerar med mig. Ty om jag lagt ner min tid på att skriva ett ansökningsbrev och fullföljt en önskad konversation, då önskas det någon form av respons.

Jag har i min trakt sökt 4 jobb hos 3 olika kommunikationsproffs, läs reklambyråer som borde veta vad en snackis är. Jag för väntar mig bra kommunikation från dessa. Får man det? och jag svarar själv på min retoriska fråga.
- Nej!

Men vänta bara tills jag får jobbet som jag vill ha och skall beställa reklaminsatser... En, säger en (1), firma håller måttet och bekräftar ansökan, beklagar att det dröjer och tyvärrar. Den firman de facto vinner alla Mina upphandlingar.

Det finns fler på min Svarta lista än vad vad som finns på min Vita lista. De på Svartalistan borde varit mer rädda om sitt varumärkes charm. Det skall jag diskret låta dom bli varse!

så var det sagt

det enda rätta

2008-10-04T19:51:00.002+02:00

Ibland är det så man måste göra,
det enda rätta.
Det blir ändå inte kul om man inte gör
det enda rätta.
Men är det alltid förknippat med tungsinne då man konstaterar att det var bara så vi kunde göra,
det enda rätta.
Jag vet inte, ett tag kanske tills man aklimatiserat sig med
det enda rätta.
Det enda rätta idag var att säga nej till resa, vänner o kalajs.
Det enda rätta var att åka till friskhuset. Det fanns inget val så varför då grotta sig.
Det enda rätta var att låta det förgångna stanna där det hörde hemma, igår.

Jag aklimatiserar mig

det enda rätta

naturligtvis

idag har jag gjort något radikalt

2008-10-03T17:34:00.005+02:00

Idag har jag gjort något radikalt. Det är riktigt stort!

När man som jag är en arbetande arbetsökande har man en närmast manisk drivkraft att söka alla de jobb som ramlar ner framför ögonen som finns i möjligheternas sfär.
- den tar jag, perfekt
- kan gå, jag prövar
Och så lägger jag alla de spännande jobben i en ansökans hög som jag därefter betar av allt eftersom ansökningstiden går ut. Så jobbar jag!

Men idag, idag låg där två ansökningar som jag tänkte formulera mig väl till. Och jag tog dom i hand och slängde dom. Japp. Bara sådär alltså. Otroligt radikalt och omvälvande.

Jag tänkte som så, vad får jag i retur av mitt engagemang? I stort sett ingenting. Vissa bekräftar inte ens ju. Urbota trist och visar dessutom på brist i kunskap på omsorg av sitt varumärke. Men mer om det senare, som den fd. vänsterräven Göran Skytte avslutar sina välbetalda krönikor med ibland.

Nu är jag alltså trött på att söka jobb och tänker i protest låta bli att söka jobb en stund (meddelas endast på detta sätt). Jag skall istället samla kraft och kanske kan hitta en coach som kan sparka ut lite bättre engagemang hos mig, ge mig en spark i baken i rätt riktning helt enkelt.

Förresten, jag skall nog faktiskt fortsätta min radikala bana och låta bli att göra energisugande aktiviteter på ett bra tag.

Bäva månde världen,
men mer om det senare...

ahh, jag är utmanad

2008-10-01T22:02:00.001+02:00

Jag har blivit utmanad och ok då, är handsken kastad så får väl mamma plocka upp den eller hur det var om hon jobbade inte här och. Nåväl.

Reglerna: Svara på alla dessa otroligt avslöjande frågor. hmmm. Välj ut 4 personer ( jag kör med öppet utmaningshus och antar du inte utmaningen så får du själv stå för konsekvenserna, det vill jag bara ha sagt så här initialt) som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din (Läs min blogg!!!). Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen! Hallå Eva, nu är handsken upptagen.

1. Vilken mat äter du ofta?

Jag äter oftast/alltid mat som ligger still på tallriken. Tex så går ärtor bort, köttbullar kan vara svåra och liknande saker.

2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?

Jag sitter, helt klart kvar tills det är klart. Duka av... nja då har jag nog somnat eller gått.

3. Var sitter du helst när du bloggar?

Här undrar jag om det är något lurt, en kuggis kanske. Men jag svarar helt frankt som det är, jag sitter vid datorn. Vad inbillar sig frågeställaren egentligen.

4. Köper du ofta Triss?

Yezz... eller om den heter Tian. Fast då blir ju inte svaret så urbota roligt. Sådan är jag, det bara ploppar upp roligheter stup i kvarten... Otroligt.

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?

När jag har semester är platsen som bäst. Där jag ställer min solstol där...

6. Vilken tv-kanal tittar du på mest?

Den som vill anställa mig. Jag går inte på en intervju till och får hjärnsläpp på frågan:

- säg fem program som vi sänder?

Nä, nä aldrig mer!

ja det var väl det då, Göran, den transparanta typen, avslöjar allt om sig själv

80.2 / humor

2008-09-27T20:42:00.002+02:00

Ur allt elände kommer en annan mammaism.

Med ålderns och allt eländes rätt tycker sig mor förvänta att det snart är dax att lämna in. Hon tror sig inte överleva en enda helg, vilket hon inte förväntat sig under en längre tid. Och varför just helger är gränspunkten vet jag inte, men det är klart en gång får hon rätt tyvärr.

Så för sonen innebär det att gång på gång lyssna till obeslutsamma funderingar om kista eller kremering, snittar eller landgång eller smörgåstårta kanske, och kistan skall vara vit och har du tänkt på vilka som skall sjunga.
- Du måste ringa dessa nu, säger mor.
Varpå jag, lite lättsamt, försöker slingra mig ur dessa åtagande med att jag vet ju inte när det skall bli och något jourtillägg har vi väl inte råd med.

Men mor låter sig inte stoppas av en dylik trivialitet utan går på om att hitta en trevlig annons att kopiera eller om jag skall skriva något trevligt. Efter ett par samtal i veckan om detta skapas en viss frustration hos sonen och mitt sammanbrott känns nära.

Därför säger jag, och nu är det inte så lättsamt utan lite mer skarpt:
- Antingen bestämmer du ett datum här och nu eller så litar du på att jag reder ut begravningen och du kan koncentrera dig på att leva nu!
- Men det går inte att bestämma datum, säger mor. Det vet du väl hur svårt jag har att bestämma mig. (häpp)

Det kallar jag att ha lite självinsikt i alla fall.

att bli 80.1 / humor...

2008-09-25T20:26:00.002+02:00

Att bli 80 och lägg till viss beslutångest och förvirring skapas en del komiska poänger. Med all respekt för min mor, men lite får man bjuda på. Humorn går ju hand i hand med tragedin.

För min mor är allt elände, lite smärta och ändå mer elände och dessutom är personalen på hemmet otrevliga. Så efter ett fall behöver hon sällskap vid toabesök och andra promenader av denna där personalen. Och till råga på allt elände klarar mor inte att tvätta sig heller.

Vid en sömnlös förnatt och ett nattbesök på toa ville hon tvätta sig själv. Tänkte väl passa på eftersom hon ändå inte kunde sova. Det gick ju inte hem hos den påstått otrevliga personalen förstås. Så mor fick fick gå till sängs otvättad och besviken. Och som hon sa:
- Vilket fick, Vilket fick till följd att jag sov resten av natten ända till åtta...
(häpp)

När man som bäst väntade sig jordens undergång fick allt en vändning av typ västgötaklimax.
Jag kallar det för en mammaism.

att bli 40

2008-09-23T20:14:00.002+02:00

Att bli 40 kan inte vara lätt. Då blir man lastgammal och hamnar i stryklassen när de unga strömmar ut i arbetslivet. Mest av allt är det just 40-åringar som är i vägen, ju.

Så kändes det när jag deltog i en webbenkät från en jobbsajt. Frågan handlade om hur 40-åringar är och hur det är att jobba med dem. Pigga, alerta och kreativa var ju mina svar som levt ytterligare några år men inte glömt hur det var då, då på den gamla goda tiden, den tiden som... tja...

Värre är det ju nu förstås, nu är risken att man väl åker på en propp...

att skriva brev

2008-09-18T19:41:00.003+02:00

Min mor, som är lite äldre än vad jag är, fick ett erbjudande med posten ( den som kommer in genom springan i dörren). Hon kunde få, mycket förmånligt, prenumerera på A5-kort med tips och trix för att få ut det mesta av sin datoranvändning. Min mor har ingen dator men det kunde dom ju inte veta.

Annars kunde ju första info-kortet som medföljde som gratis lockelse passat som tips. Hur man skapar ett brev i word... ett brev... ett sådant där som man skriver och lägger i en gul låda (det finns alternativa färger) och som sedan, på något underligt vis, förflyttar sig och dimper ner i någons dörrspringa eller postlåda (valfri färg) . Det kunde mor behövt använda den obefintliga datorn till, ty skriva är svårt på ålderns höst.

Eller så kunde ju ett tips vara att förklara hur man skriver e-post och hur det brevet dyker upp på skärmen bara för att man klickar runt lite...

buzza på

2008-09-07T12:20:00.001+02:00

En tanke som inte vill släppa taget om mig, ja faktiskt buzzar den runt som en enveten fluga (humla) runt i huvudet, är:
Varför finns (vad jag vet...) inte humlan som förebild i något sammanhang?

Det har jag funderat på sedan jag skrev om min närahumlaupplevelse.

Det finns ju liknelser såsom:
Stark som en oxe, Listig som en räv, Klok som en uggla, Hungrig som en varg,
Arg som ett bi, Trogen som en hund, Envis som en åsna
Men inget ... som en humla! det tycker jag är en uppenbar brist. Humlan är ju en perfekt och förbisedd symbol för att det till synes omöjliga är möjligt.

Enligt tidigare teorier skulle ju inte en humla kunna flyga. Vi vet bättre nu och aerodynamikens lagar är ändrad efter empirisk förståelse. Den lilla humlan knäppte teorin på näsan och ritade om kartan. Och under tiden buzzade humlan bara vidare obekymrad av vad andra satte upp för begränsningar.

Det gillar jag och härmed skall Humlan bli min symbol för att överträffa påhittade begränsningar.

Nu skall jag ut och buzza,
Buzza på som en humla, helt enkelt!

qrazy...

2008-08-27T00:08:00.000+02:00

Jag har inte hört denna tanke förut diskuteras så troligtvis är jag först med tanken.

Undrar förresten varifrån dessa tankar kommer ifrån? Är det föräldrarnas uppfostran, det genetiska arvet, den kulturella omgivning eller finns det en ren och skär tokrebell därinne någonstans som inte går att hålla tillbaka ibland?

ja ja

nåväl jag tänker si så här,
tvätta bilen är tråkigt...
när det regnar är det tråkigt...

Så varför inte hälla såpa på bilen och köra en sväng när det regnar.
Alltså två tråkigheter tar ju ut varandra (minus + minus = +).

Men så qrazy kan man väl inte vara..

hmm, det börjar visst mulna på lite

canvassäljare på nya områden

2008-08-25T19:42:00.001+02:00

Gick och strosade på stadens gator som en vanlig man, lite som fantomen faktiskt. Ibland håller jag ju på att förändra världen men ibland vandrar jag bara omkring. En tanke slog mig dock, vad enkelriktat utbudet av canvassäljare är. Varför inte glädja oss invånare med nya innovativa säljområden?

- Hej, viken elvisp har du?
- ja hej du... jag tror jag har en philips...
- blir grädden bra?
- ja asså det vill jag nog minnas att
- Det skulle väl vara bättre med en krupps med nya högteknologiska gräddvispar och dito smetkrokar? Det låter väl bra?
- ja asså, vi har ju redan en visp och
- Du förstår att denna krupps har 17 förinställda och anpassade program för olika användningsområden. Du förstår finessen med krupps nu va?
- jaha, oj, jo
- Det är ingen bindningstid, bara ett abonnemangsavtal med fast månadspris som gäller så länge du vispar med krupps i återkommande tvåmånadersperioder. Det låter väl bra?
- jo det är klart att en krupps kanske
- Och , oss emellan, du behöver inte betala mer än för visparna och krokarna. Vilket innebär, som du säkert förstår att du, just du, får denna krupps gratis. Vassego
- Hurra, hurra, jag är utvald. jag har fått krupps.

eller kanske inte...

mandelkubb vs. daphne

2008-08-24T17:10:00.001+02:00

Jag vet inte hur det är med dig men själv har jag tydligen lite nyfiken. I något av alla länkar som jag matat in i bloggen går det att se vad folk googlat på för att jag skall få en träff till min blogg. De två mest sökta orden är mandelkubb och daphne...

Daphne har jag bara nämnt någonstans av någon anledning. Men om Mandelkubb har jag förärat ett inlägg. Varesågoda, här är mandelkubbträffs anledningen i repris.

nu går jag och fikar

emanciperat grepp

2008-08-21T22:20:00.002+02:00

Vi män beskylls ibland för att ta oss i grenen i tid och otid. Vi män, en homogen grupp utan undantag. Vi män.

Jag vill genast understryka min övertygelse för jämlikhet. Nya segrar måste vinnas varje dag för denna goda utveckling. Och vad glad jag då blev när jag framför mig i min yrkesroll fick inblick i en kvinnlig variant av greppet.
För det det handlar ju inte om att ta efter oss män. Det vore antagligen som att skjuta i öppet mål. Nej o nej. Här handlar det om ett genuint kvinnligt handlande i någon form av motsvarighet till grengreppet.

Alltså till sak...,
såatt när kvinnan stoppade in handen innanför tröjan och börjar på ett uppseendeväckande sätt att knåda bröst blir jag glad. Jag får en aha-upplevelse. Tänk nu är vi väl äntligen jämlika, Jippi! Nu kan även kvinnorna ta ett grepp och rätta till det som kliar.

Det skulle inte förvåna mig om det snart höjs röster om topless på badhus oxå.

För det är sådant vi män kallar jämlikhet
eller om det är så
eller om jag är en man
eller om

sommarblogg

2008-08-17T22:33:00.001+02:00

sommarsemesterns byar och dess insikter:

Böda, blek solskenstörstande kropp = aj, aj aj

Mölndal, mor på geriatriavdelningen = uj, uj uj

London, = please, sorry

Stockholm, = [ flytta på dig ] ,

Inte mycket till insikter kan tyckas. Men mitt liv är påverkat och förändrat av mina intryck.

Det är dax att börja jobba igen:

humlan

2008-08-07T20:02:00.004+02:00

Hittade en humla på golvet i duschrummet. Jag vet inte om den flugit vilse eller om den väntade på sin tur till duschen.

Det sägs ju att humlor egentligen inte kan flyga. Enligt aerodynamikenslagar är de inte skalenliga med hur en "kropp" skall ta sig fram i luftrummet. Men det vet inte humlan så den flyger ändå.
Är då humlan dum eller smart? Hur skall vi kunna veta? Det finns väl ingen som kan prata med humlor.

Är det för att den inte fattar bättre så är det ju bara bra för humlan. Då kan den ju flyga.

Eller det kanske inte är någon som upplyst humlan om dess begränsningar. Vem det nu skulle vara. Men även det är ju bra för det är ju då bara att flyga vidare.

Det kanske är så att humlan är smartare än teorierna och insett att om jag gör på detta vis så kan jag flyga. Vad förståsigpåarna säger, det struntar jag i. Jag gör det på mitt vis. Inga påstådda yttre eller inre begränsningar kan stoppa mig från att bli den jag vill vara. Och då blir det så.

Nå, humlan i duschrummet var nog lite vilsen och bortflugen. Duschen var ju ledig. Eller om den kanske glömt hur man flyger/kommit till insikt om påstådda aerodynamiskalagar... Vad vet jag. Jag kan ju inte prata med humlor. Däremot var inte humlan människorädd utan den lät sig ledas upp på flugsmällan för att bli utburen till naturen. Där den kunde göra det "omöjliga" och flyga iväg!

sex mer eller mindre, en utmaning

2008-08-05T17:18:00.001+02:00

Ja, ja Ok för den här gången då...

Jag deltar härmed i utmaningen från den välskrivna och alltid så klarsynta Torgnysdotter:

Sex mer eller mindre underliga saker om mig själv

Jag deltar aldrig i bloggutmaningar, detta är bara min andra. Vilket antagligen säger något om min principipfasthet. Men nu blir det inga fler utmaningar.
Min göteborgska accent är allt för utspädd. Men de som hör den blir mina vänner för evigt.
Jag jobbar med kommunikation fast det är Kommunikation som jag vill jobba med. Det är inte så underligt, egentligen.
Jag har blivit gullad av anna book... och det är ju lite underligt
Jag är inte så blå i verkligheten som på kortet, åtminstone inte senast jag kollade och om det nu var någon som händelsevis trodde att jag var en smurf.
Jag har en sommartradition att klippa min häck. Och det har heller inget med mitt utseende att göra, för där finns inget mer att göra...

Underligt nog.

Och nu utmanar jag härmed mina lyten , charlotte.nu och stationsvakt .
Take it away.

Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna. Till slut väljer bloggaren tre nya bloggare och gör en lista av deras namn... Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras blogg för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

sommarblogg

2008-07-29T22:28:00.003+02:00

sommarsemesterns byar och dess insikter:

Böda, blek solskenstörstande kropp = aj, aj aj

Mölndal, mor på geriatriavdelningen = uj, uj uj

London,

Stockholm,

helhjärtat, HELHJÄRTAT

2008-07-05T21:00:00.000+02:00

helhjärtat vill jag leva, helhjärtat tills jag dör...
tror jag texten var formulerad. Om jag minns sången rätt som den halvproggiga träskosångaren Ingemar Olsson sjöng en gång i min ungdomstid. Helhjärtat.

En vanlig analys av fotbolls-em är att totalfotbollen vann över den tråkiga och defensiva fotbollstaktiken. Totalfotboll, det vill säga att hela laget anfaller och hela laget försvarar. Hela laget är helhjärtat med i alla spelets skeenden.

Så skall jag börja leva.

Jag skall börja spela totalfotboll. Om jag tänker mig min kropp som ett fotbollslag alltså... Allt som jag gör skall hela kroppen vara med i helhjärtat. Inget skall hålla engagemanget borta. Allt skall göras helhjärtat.

Ut med begränsande frustrationer. In med klarsynthet och engagemang. Tjoho

Helhjärtat skall jag blogga
och helhjärtat skall jag låta bli.

ibland

pseudosamband?

2008-06-24T12:29:00.005+02:00

Jag kan ha kommit på ett pseudosamband, men jag vet inte. Jag hittar nämligen ingen forskning som bekräftar eller dementerar min teori. Så jag får tillfälligtvis nöja mig med att det finns ett visst samband i alla fall. Jag återkommer med mer fakta i målet när/om det dyker upp.

Rusningstrafik är ett motsägesfullt ord. Den som befunnit sig i en stad under rusningstrafik upplever ingen rusning. Bilar och bussar står stilla det är bara .. tiden ..som rusar... ( hmm så är det ju, det är klockan som rusar...) Heureka!

Nå i varje fall, jag fortsätter. Det går inte att stanna upp i livet och fira varje gång som man kommer på något stort.

Så att, Vi lever ju i en tid av miljömedvetenhet. Vi uppmanas med all rätt att åka kollektivt. Vi uppmanas att låta bilen stå still! Det är här som jag blir lite fundersam om jag kommit på något igen...

Har man gjort en god miljögärning när man befinner sig med bilen i sk. rusningstrafik? Bilen står ju stilla.

Eller är det ett pseudosamband?

låt mig vara ifred

2008-06-17T13:27:00.002+02:00

Jag är emot, starkt emot, lagen som skulle ge myndighet en generell rätt att lyssna på mina telefonsamtal och sprätta upp mina brev. Jag vill vara ifred. Jag vill inte vara kontrollerad!

OK, jag kanske inte har gjort något och därför har jag inget att dölja. Det är ju ett argument för.

Men det är ju just det som är problemet. Vad händer med min rebellattityd om myndigheten får läsa mina harmlösa mail och lyssna på mina trevliga samtal med vänner och bekanta. Usch!

NÄ, jag vill fortsätta bygga varuberg och på min rebellstatus.
Jag vill vara ifred.

låt mig vara det då, snälla...

mandelkubb

2008-06-15T12:28:00.001+02:00

En kollegas man ville promt bjuda på mandelkubb häromdagen. Det var längesedan som jag åt mandelkubb och jag blev lite nostalgisk för ett kortare ögonblick. hmm

Men varför finns Mandelkubb?

Mandelkubben är torr.
Mandelkubben är smulig.
Mandelkubben smakar .. mandel ... med socker.

Mitt kortare ögonblicksbild av nostalgi gör sig påmind.
Mandelkubb är en perfekt fikakubbe att ha hemma och rycka med sig på utflykt.
Torrheten luckras lätt upp med saft eller kaffe.
Smular det så blir småfåglarna glada.
Mandelkubben smakar strålande sol, varma havsklippor, rödbränd hud och ledighet.

Godare än mandelkubb kan det inte bli.
Mandelkubb är som pricken som gör i:et. Utan Mandelkubb, ingen lyckad dag vid stranden.

Det är det som är grejen med Mandelkubb!
Nu åker jag till stranden, skall du med?

allt är relativt,

2008-06-13T06:31:00.004+02:00

Examensdag!
I 14 år har vår son gått i skolan och han har åkt ca. 11 000 mil taxi. Siffror...

allt är relativt

Igår kväll när jag nattade honom skrattade han av glädje för att få lägga sig. Han gör det ibland. Jag kan inte minnas att jag någonsin skrattat när jag lagt mig för att sova. Inte ens ett litet fniss. Jag har snarare svårt för att sommna och det är inget roligt. På sin höjd har jag väl haft ett leende på mina läppar. Men vår son njuter av att få lägga sig. Det måste vara en skön gåva att lägga sig med ett tacksamt skratt.

allt är relativt

Ibland när jag försöker se det relativa i sammanhanget tänker jag på mitt golfspel. Jag är nybörjare och har handikapp 36. Vår son har bara en handfull. I golf kallas det för att ha singelhandikapp men i en annan del av begreppsvärlden kallas det att vara multihandikappad.

allt är relativt

Jag vet inte vad min begränsning och handikapp ligger i som inte går och lägger mig med åtminstone med litet leende. Jag vet inte ens om jag vill småfnissa. Jag vill bara att något vore relativt lättare.

I år är det även dax för vår son att flytta hemifrån. Blir det lättare då?
Relativt kanske.

Det känns lite si och så just nu,
relativt tänkt

nätverket Göran

2008-06-11T14:21:00.004+02:00

Först blev jag smickrad, sen vet jag inte... nätverket Göran

Glad för att det fanns ett nätverk i mitt namn, fast jag är osäker på om jag får vara med. Dessutom måste jag bli rekommenderad. Hallå, någon...
Ja, ja det får väl duga med min gamla förening Görans IF.

Dessutom verkar det som om jag är på väg neråt för det stod, och nu citerar jag:
Den senaste rapporten visar att det nu finns fyra kvinnliga börs-VDar. Antalet Göran är på nedåtgående. Nu är det bra att heta Anders (22 börs-VDar), Lars (15), Johan (11) eller Fredrik (8).

Och jag som ville vara på väg uppåt och framåt. hmmm

Förövrigt vill jag bara tillägga att jag naturligtvis inget har emot att det blir fler kvinnliga VDar. Jag är helt pk där.
Men kvinnliga förresten... VD får gärna vara kvinna, men kvinnlig. Nu snurra det till...

hahaha, länge leve rebellen

2008-06-10T16:18:00.004+02:00

jag visste det, jag har känt de mörka ögonkasten, jag har hört pustandet, jag har märkt de markerande rörelserna för att ställa saker och ting på sina platser.

Jag har mött Torgnysdotter, jag har mött tanten i henne, jag har mött äkta kärringkvalité.

Men så lätt ger jag mig inte.

Jag förflyttar inga korgar.
Jag lägger inte dit varu-avskiljare.
Jag lägger inte varukoden åt rätt håll.
Jag tokvägrar blå skotossar.
Jag ... etc ...

Jag är en sann rebell,
i ulltofflor

Fotbolls EM 2008

2008-06-07T07:15:00.000+02:00

asch då, inte i år heller.
När fotbolls-EM drar igång finns jag inte med i startelvan
eller inte ens i truppen. Det blir inga intervjuer och kommentarer från mig där jag kan få säga:
- bollen är rund, planen rektangulär och allt kan hända...

Skall sanningen fram så var det flera år sedan som jag la skorna på hylla och pensionerade mig som aktiv spelare. Och skall sanningen fram en gång till så var jag nog aldrig ens bra. Fast jag var dubbelt så bra på att trixa som att dribbla. Dribbla jag bort en motspelare så kunde jag trixa två på huvudet... Tänker jag efter får jag helt enkelt erkänna att jag aldrig varit med i något nationellt seriesystem som fotbollsspelare, korpen undantaget.

Men om, Om jag hade blivit uttagen till spel så undrar jag hur Lars Lagerbäck tänkt om mina kunskaper ur mitt brokiga fotbollsliv och vad som avgjort. Valet hade utgått ifrån följande färdigheter: freestylande alltiallo, ofrivillig målvakt eller spelbreddande anfallsspelare.

Mitt medlemskap i GIF (Görans IF) är på livstid. Det är jag och min kompis Göran som startade en fotbollsklubb ihop. Det var vi och vi hade oftast inga motståndare, möjligtvis att vi lånade in någon medspelare (A) ibland. Men det var naturligtvis svårt att platsa om man inte heter Göran. Vi dribblade och trixade för oss själva. Det var en lycklig tid, enkel och självklar.

Därefter och eventuellt lite parallellt träffades några fler kompisar på söndagskvällarna för att spela. Det slutade ofta med mig i mål. Ingen ville stå men den skotträdde ville ju ändå ingå i laget och där fanns en plats för mig. Mitt värde låg i att vara ofrivillig målvakt.

En hel del år senare blev det korpspel och min position flyttades fram till möjlig målgörare. Anfall är ju bästa försvar och en omöjlig plats att misslyckas bakåt på. Men jag var för genialisk för sammanhanget. Istället för att gröta ihop mig med alla andra och bollen i mitten sprang jag ut på kanten för att bredda spelet. Därifrån såg jag mig göra tjusiga inspel. Men varken motspelare eller boll följde oftast med mig ut på kanterna.

Så Lars, jag tror att den första tiden i GIF kommer att avgöra. Min roll som freestylande alltiallo är helt bländande. Om det nu finns en sådan plats i landslaget.

Jag skall i alla fall ut och freestyla nu, igen...

farbror är upprörd

2008-06-04T08:08:00.000+02:00

Varför är det så futtigt med ordfantasin hos föräldrar när de skall be barnen kommunicera med en annan vuxen människa. Det blir farbror/tant och detta trots det åldersmässiga faktumet att farbror/tant kanske inte ens är äldre än mamman/pappan.

- fråga farbror där.
- vill farbror sitta?
- har farbror en cigg?
- det var en snäll farbror.
- vill farbror köpa en tidning?
- vill farbror...

Redan som ung känner man sig gammal och därefter eskalerar det.

Häromdagen gav jag mig ut att köpa lunch. Jag beställde min sushi, betalade och satte mig att vänta. Att cirkulera runt i halvfulla lokalen, gå bakom disken eller ut i köket känns bara dumt. Därför satte jag mig lugnt och städat och väntade.

Emedans jag satt där i godan ro och väntade på min mat kommer det in ett antal kvinnor/snorungar för att beställa lunch. En av dessa ... frågar då på ett ovårdat sätt: - sitter du i kö?

Så jag tänkte när jag sa: - nej.
men hallåÅ, sitta i kö! så gammal och trött är jag inte. vem tar du mig för. jag är inte gammal. jag har ju beställt sushi.

för sushi har ju inte funnits så länge, eller...

YOU LOOK GREAT

2008-06-02T00:12:00.000+02:00

Ja, Hallå du alltså. YOU LOOK GREAT.

Det, you look great, är vad det står på en kasse jag håller framför mig. Stora bokstäver basunerar ut budskapet: YOU LOOK GREAT.
Det gäller väl mig då och det känns ju bra...

Nu skall jag gå omkring i en välmåendezon med en påse framför mig och LOOK GREAT. Hur great det nu kan vara att inte se längre än en påse på en armlängds avstånd?

Men, YOU LOOK GREAT.
Jag kanske till och med sträcka på ryggen och utbrista i ett: I AM THE GREATEST!

Fast så mycket greatare än så här kan nog kvitta...
eller om det heter big?

stalker wannabe, or not?

2008-05-30T00:07:00.001+02:00

jo men jag såg väl lite på Idol.
Amanda sjöng bra
såg trevlig ut
köpte skivan
lyssnat
lyssnat en hel del

köpte en flaska amarula
....

Och det är här och nu jag börjar bli orolig.
Börjar det spåra ur nu.
Vad blir nästa steg. Jag vet inte... Kan man få hjälp? Finns det kanske någon förening för AS (anonyma stalkers, om det händelsevis var svårt att förstå den förkortningen) ?

Kanske det är dax att köpa en skiva med stan getz, jussi björling eller nå´n?

vem vet hur det här slutar annars....

Carpe diem ????

2008-05-23T09:50:00.001+02:00

Carpe diem är latin och betyder fånga dagen men bör snarare tolkas ta vara på dagen, njut av dagen eller njut av den flyende dagen.Uttrycket återfinns i "Odes" (I,11.8) av den romerske poeten Horatius : "Carpe diem quam minimum credula postero" (fånga dagen, lita ej på morgondagen).

såhär ambitiöst började jag skriva på ett inlägg en gång i tiden. vet inte vad jag ville få sagt. jag hoppas ju på morgondagen. så det kanske var ett ironiskt inlägg?

var dag har nog av sin glädje

vardagsmotion

2008-05-21T08:14:00.002+02:00

Alltid denna stressande vårtanke, Att börja motionera.

Men nu är det då någon som hittat på det det där med att det räcker med att gå en halvtimme för att åtminstone röra sig lite. Det är ju alltid något. Och en halvtimmen kan man kanske få tid med om man går av bussen en hållplats tidigare och går hem.
Smart kan tyckas! Men jag är smartare. Jag vill maximera verkan på ett minimalt sätt.
Jag tar bilen, ställer den ännu längre bort än den tänkta busshållplatsen och på någon annans parkering.
Och går hem därifrån...
Då får jag drygt dubbelt så mycket motion eftersom jag även måste gå tillbaka och hämta bilen.

man får inte vara dum...

Det här kanske inte passar alla. Man måste ju både ha bil och en annans P-ruta en bit bort. Men några kanske. Detta skall i alla fall bli min nya passion.

önska mig lycka till

apropå ursäkta-problemet/ gorans law

2008-05-18T21:04:00.000+02:00

Jag tyckte jag var inne på något där, en svårfångad men tydlig tanke. Jag försöker igen med en fördjupning av föregående ämne "ursäkta, vad är problemet".

Så här var det:
Det som aldrig har hänt kommer aldrig att hända igen.

Det som aldrig har hänt kommer aldrig att hända igen.
Logiskt. För det kan det ju inte, eller...

men,
Det som tydligen har hänt, fast det inte har hänt, kommer helst inte att hända igen.

fast,
Det som har hänt, trots att det aldrig skulle hända kommer nog troligtvis att hända igen.

Det är ju det mest sannolika. Vilken briljant logik.

gorans law:
Det som aldrig skall hända, kommer att hända igen

ursäkta, vad är problemet

2008-05-16T11:58:00.004+02:00

Varför är det så svårt att erkänna fel som begås och be om ursäkt? Det gäller både organisationer och människor. Ibland blir det ju fel, jättefel.

Politiker tillhör dessa som säger fel saker ibland av okunnighet. Till sitt försvar säger dom att:
- nä så sa jag inte, eller, nä där blev jag felciterad, eller, nä så menade jag inte...

På några ICA-affärer förr i tiden visade det sig att köttet hanteras hygieniskt tvivelaktigt. Trots att handlarn sa att allt sköttes perfekt. Men ändå, och:
- nä det har aldrig hänt det bara verkar så och har det hänt så var det av en "förklarbar" tillfällighet och det kommer aldrig att hända igen...

På några kyrkogårdar har man den makabra kisthanteringen att krossa dem för att jorden inte skall sätta sig. Fast att det inte gjordes, det vara bara rykten och:
- nä det har aldrig hänt det bara verkar så och har det hänt så var det av en "förklarbar" tillfällighet och det kommer aldrig att hända igen...

Det som aldrig har hänt kommer aldrig att hända igen?

Varför gör man inte som man säger och varför säger ingen ärligt:
- ursäkta jag hade fel, jag tappade kontrollen, jag skall genast ändra

Har jag fel?
Ja men ursäkta mig då. Det är inte så lätt alltid!

tack å tack

2008-05-14T10:22:00.001+02:00

Åh, tack så mycket
va roligt
vad ni sjunger bra, men inte skulle ni väl ...
jaså
jo, jag uppskattar det, alltid kul med...
va?
nä det är ju inte jämt, snarare lite udda...
jo, jag försöker ju skojsa till det ibland
men då så, välkommen in och
va? är det till mig. men inte skall väl jag..
jaså
Nu, ok
Då skall vi se vad...
oaoOo, vad kul. precis en sådan som jag aAlltid önskat. tack å tack

välkommen in till de andra och ta för er,
höj glasen och SKÅÅÅL!
jorå det finns så det räcker till alla på denna fest

omdömeslöst

2008-05-08T01:47:00.004+02:00

Hur, vad och varför.
Min blogg har blivit en fientligt och oförlåtligt övertagen av betygsivrare.
Den tvivelaktiga Pop uppen är ingenting mot detta.

ja, ja det är väl bara att betygsätta då och jag får väl omdömeslöst börja själv.

i dont realy liked it

PS. så här i efterhand är detta inlägg, även för mig, lite svårt att förstå. jag beundrar michanek som gjorde ett försök eller om hon möjligtvis såg vad jag såg den natten då jag skrev detta. men det är fullständigt sant att då fanns under varje inlägg en möjlighet för rating av varje enskilt inlägg. nu är den möjligheten borta. sörjd, nä knappast men jag befara att ratingen kommer tillbaka. glöm då inte bort vad ni läste om det först! DS.

studiedagar

2008-05-05T23:20:00.003+02:00

Det sägs med jämna mellanrum att det är kris i den svenska skolan. Varje gång det är ny regering är det förresten en ny kris. Lustigt att ingen tänkt på det sambandet?

Men fel på skolan är det och Jag har kommit på vad som är felet!
Min ena ungdom hade studiedag idag. Och drar jag mig till minnes våren så har han nog bara haft 1 -2 studiedagar förut i vår. Dvs det blir bara en handfull med studiedagar/termin...
Det är inte bra.
Mer studiedagar/termin tycker jag. Annars går det ju inte att lära sig något...
osså har de mage att begära höjt studiebidrag oxå

Den slappa svenska skolan måste få en uppryckning

det är väl uppenbart

sommar i april

2008-04-29T19:31:00.004+02:00

Skall det aldrig bli vinter i år?

Jag är inte redo. Jag tycker att det kan vänta lite.

När vi övergick till vintertid och det blev lite mörkt på morgonen igen kände jag en smula tacksamhet inför detta. Varför? Jo, jag var inte redo för ljuset. Jag var inte färdig med vintermörkret. Mitt inre hade inte fått nog av vintermörker och kyla. Och min varma sköna jacka var knappt använd. Trist.

Samma skumma känsla av, nä hallå stopp, vänta lite nu får jag nu när det är sommarvärme i april. Jag är inte redo. Mitt trad-meteorologiska inre vill inte ha värme ännu. Jag blir stressad och vill sitta inne i mitt ide och vara ifred. Och min varma sköna jacka passar sig inte alls. Trist.

Nä, kom tillbaka vinter och kyla. Jag är inte redo för ljus och värme. Och nu citerar jag: visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle göran annars tveka?

så var det alltså med pop uppen

2008-04-28T19:07:00.005+02:00

I en synnerligen demokratisk och världsomspännande omröstning och undersökning har det visat sig att det finns en xtra pop up på min ruta. Det var ju skönt för mig.

60 % av de svaranden såg den! (eller om de bara ville vara snälla mot mig... nu vet jag ju i alla fall inte...) Nå i alla fall.

20 % och stackars du som påstår att jag inbillar mig den faktiska verkligheten.

20 % har ett eget alternativ utan att redogöra för detta... Fegt!

men ändå,
Jag har en pop up i min ruta
vad jag nu vill säga med det?
Det hela verkar ju lite galet kan jag tycka

berättarröst, alternativt...

2008-04-20T19:43:00.002+02:00

När jag tänker känns det oftast som det är jag som tänker...
Det är mig själv jag hör tänka.

När jag läser en tidning är det även då mig själv jag hör läsa tyst. Är artikelförfattaren känd eller har en personlig skrivstil så kan jag ju se den personen framför mig. Eller en inre bild av någon i alla fall. Jag har ju inte träffat alla här i världen.

Alltså, jag hör inga mystiska röster inuti mig, inte på det viset. Det är den personliga stilen som hörs och jag målar upp en bild och känner igen den personliga stilen.

Så även med böcker. Jag skapar bilder av situationer, personer och även då berättaren utifrån skrivstilen och vad som beskrivs i texten. Är väl inte helt ovanligt, men ändå.

Jag har just avslutat två böcker av Marie Hermansson och nu kommer det häpnadsväckande:
Berättarrösten i den ena boken är Torgnysdotter och i den andra boken är det Mina Lyten. Eller så känns det som de kunde vara skrivna av dessa två bloggare... Eller så är de huvudpersonerna... Är detta möjligt?
Vilken tokfantasi jag har, eller...

Fråga: Vem är pseudonym för vem?

pop up-ruta

2008-04-16T21:46:00.001+02:00

Jag har fått en pop up-ruta i min ruta.
Syns det eller är det bara jag som ser pop uppen.

Jag laddade ner ett översättningsprogram och nu har jag blivit med pop up. Det är faktiskt lite som att bli med barn. Programmet heter Babylon, baby-lon, ni fattar baby... Jo lite kan man ju begära.

Men det är en fullvuxen baby som tar plats och är i vägen direkt. Åtminstone i Min ruta. Jag vårdar min pop up på bästa sätt för att den skall flytta hemifrån. Jag vill ju inte att pop uppen skall bli sur och butter på mig och hämnas på mig med att alltid vara i vägen. Pop ups blir ju lätt sura och buttra. Det är i alla fall vad jag har hört, skall jag tillägga för vad vet jag om pop ups. Egentligen.

Det man satt till världen får man ju ta hand om men jag längtar till pop uppen poppar iväg.

Hoppas det blir snart.
Jag har tröttnat.
BY, BY, baBYlon

samtal väntar

2008-04-02T19:17:00.000+02:00

hade väl svårt att sova, eller nå't. Så vad göra annat än att läsa telefonkatalogen...

Det finns en otjänst i telefonaktiebolagets erbjudande som gör vardagen lättare. Har jag aldrig märkt! Det är samtal väntar.

Jag sitter där med luren vid örat och pratar i allsköns vederkvickande ro och dialogen sker med, som det verkar, ömsesidig respekt och lust. Då hörs det två korta tonstötar och man undrar vad det kunde vara. Slut på batteriet kanske, men inte i en väggfast telefon inte, hmm. Men din vän i luren blir plötsligt och påtagligt förändrad och säger:

- Nä, tyvärr det ringer på mig, Vi får prata vidare en annan gång...
- ehhhh, jaha?

eller

- Oj, nu ringer någon mej.., jag skall bara kolla vem det kan vara, häng kvar du....
åter i luren
- ja, men vi säger väl så, jag måste ta det andra samtalet, så att...
- eeehh, jaha???

Samtal väntar har aldrig varit till min fördel. Det är aldrig mig som någon vill prata med.

dax att sälja sina aktier bums
och gå till sängs

allas / TV

2008-03-28T10:22:00.003+01:00

Vem skall man lita på?

Mina studier har bara gett mig kritiskt tänkande, ännu så länge. Och det fyller inte börsen.
- tänk kritiskt ungdomar och även du göran, löd parollen. Tänk, tänk, tänk.

Plussa på detta med kursen att göra TV och man kan få en aning om hur jag tittar på TV. Rätt kritiskt, var ordet. Någon sitter och väljer nyhetsinslag, samhällsprogram "smygfilmar" sig själva på dokusåpavis. Allt görs med något syfte. Allt. Man skapar känslor och åsikter som kanske inte alltid är representativa.

Det enda syftet som ibland blir bra är bra (!) skrivna, filmade och spelade tv-serier, typ Vita huset och Studio 60 on the sunset strip. Men den senare fick läggas ner pga. för få tittare i USA. Det var visst bara de smarta som tittade och det fanns det inte tillräckligt många av i det landet.

Nåväl, mitt i allt det här mediabrus av bakomliggande tankar så är det skönt att det finns något utan uppsåt. Det är veckotidningen Allas, nr 14 ...

det var väl allt som jag ville få sagt

Sahlanderska byrån, nu på G i G av G

2008-03-27T11:09:00.008+01:00

Den anrika och stolta privatdeckarbyrån Sahlanderska byrån i kungliga Hufudstaden har nu öppnat filial i Sveriges port mot världen. Det är den av tacksamhet (tacksam för lösningen av ett tidigare fall) tyngde G, numer agent G, som är redo att med behövligt stöd av hjärnorna och firmans grundare
ta sig an alla typer av fall.

Redan har en del fall ramlat in, typ:

varför springer man till spårvagnen när man ändå vet att det strax kommer en ny?
var är tvålen broder?
varför sitter samme gatumusikant i samma gatuhörn som för tjugo år sedan, vad har Jag gjort av mitt liv?

Dessa typfall löses eventuellt, emedan svårare falltyper överlämnas med varmhand till HK i Hufudstan.

väl löst, eder G på G i G

(syns oftast numer i vimlet iklädd trenchcoat)

tröttsamt

2008-03-18T20:24:00.000+01:00

Välkommen till x.ets service telefon. Du skall nu få fem alternativ, tryck

om du vill dit
om det mer beskriver ditt ärende
om inget av det två ovan passar
om det kanske är bättre
om du inte kan bestämma dig

- vad sa dom det nu, på¨2:an, var det detta jag ville veta. jo 2

Du skall nu få ytterligare 4 alternativ för att kopplas rätt, tryck

om du vill
om du vill mer
om du etc
om du är kvar...

- lättare nu, 2 igen. 2

Tyvärr är alla våra linjer upptagna och vi ber dig återkomma / våra öppettider är ... återkom gärna då / upp - upptagetton

- z z z z zz zz zzz

varför dras jag med / ner

2008-03-16T20:42:00.002+01:00

Jag förvånas och förskräcks i eftertankens kranka blekhet varje gång. Det går till som så att jag träffar någon halvbekant som vill prata och jag tvingas lyssna och hummar med i klagosången, typ:

- lokalen är ju inte så stor så det går ju inte att ha stolar till alla..
- nähä
- Vill man ha sittplats så får man ju faktiskt ställa sig i kö
- hmmm
- ja vi har ju ingen skyldighet som restaurang att hålla med platser till alla
- ?

oxå är jag indragen i ett attitydproblem som jag inte vill vara en del av. Hummande står jag som en dumbom och verkar hålla med och ge prataren rätt. Varför? Men jag vill ju inte heller vara ohyfsad och eller kanske nästa gång hmm...

- om ni nu har så mycket folk som ni inte vill vara gästvänliga mot så ordnar det sig nog skall du se, dom går någon annanstans pucko.

nästa gång så släpper jag ingen krigsherre över bron...

melodifestivalblogg. no no

2008-03-14T19:48:00.003+01:00

Jag tycker melodifestivalen är orättvis. Jag tänker nu ta mitt kollektiva svenska schlagersamvete på allvar och ställa frågorna som jag aldrig förstått:

Hur kan det vara en omröstning om bästa melodi? Det går ju att rösta på sista deltagaren så fort de första tonerna från första låten klangar ut i etern. Vem har hört den sista melodin då? Nä det är orättvist!
Veckan innan final får ju alla låtarna spelas... Men spelas de lika mycket i antal minuter eller i antal gånger? Spelas de jämt fördelat i alla kanaler? Nä, det är djupt orättvist, återigen!
Det är även orättvist att jag försöker putta detta spektakel i sank med mina grävande frågor. Jag som "knappt" tittar och åtminstone inte röstar. Jo jag rösta ju på Amanda. Go for it Amanda. Nä förresten, det är oxå orättvist för det var en annan tävling...

orättvist var ordet

när blir man något

2008-03-08T23:08:00.004+01:00

Kan man kalla sig chefredaktör efter att ha haft kontrakt, men inte jobbat som det?
Kan man kalla sig fotograf efter några publicerade bilder?
Kan man kalla sig säljare efter 15 år som säljare?
Kan man kalla sig informatör efter 3 års studier?
Kan man kalla sig journalist efter några bidrag?
Kan man kalla sig marknadsförare ...?
Kan man kalla sig projektledare ...?
Kan man kalla sig människa ...?
Kan man kalla sig ...
Kan man kalla sig arbetssökande efter några ansökningar?

Jorå, det sista är nog ett som är säkert i alla fall.
Så alltså, med en enkel och skarp logik så är jag ju faktiskt arbetssökande efter att jag sökt enbart ett jobb.
Det måste ju innebära att ...

Nu är jag på banan igen!

rring, kvidivitt, pip, gör mig...

2008-03-06T21:38:00.001+01:00

Mobilens ringsignal säger troligtvis en hel del om ägaren. Det finns säkert någon därute som gjort en undersökning i ämnet. Min mobil låter som en telefon gjorde förr i tiden.
Analys: denna person tar till sig det nya, men vill att allt skall vara som förr...

En del har ju musik och visst det har jag funderat på, för att byta personlighet. Jag kunde ju ha en uppiggande signallåt som gjorde mig glad om det ringer.
Eller förresten, glad blir jag ju om det ringer för det gör det så sällan. Varför går man då och bär omkring på en mobil om ingen ringer? Orsaken stavas, nåbar, uppkopplad och möjligheten att svara på jobbsamtal hemma utan lön... Vilken bonus.

OK, om jag då hittar en glad truddelutt som rignsignal, Vill jag då svara? Jag kanske blir gladare och gladare tills jag blir så otroligt glad att telefonsvararen tar över. Det är ju säkert glädjande för den som ringer mig.

Och sedan har vi ju det omvända, mobile goes mtv. Musikskaparna så innovativa att de lägger in rignsignaler i sina låtar... Bara irriterande.

Det värsta av allt, nu är det inte bara ringsignaler i musik. Gick omkring i mina tankar med stadens bakgrundsljud i mina öron då jag tyckte mig höra min telefon. Flera gånger dessutom. Men inte ringde min telefon inte...

jäkla fågel, kunde väl åtminstone väntat tills almanackans vår.

kamrat sanning och kamrat konsekvens , kamrat...

2008-03-04T16:46:00.001+01:00

För drygt ett halvår sedan blev jag tillfrågad av en respekterad chef.
Med något blandade känslor svarar jag, Ja, till att bli intervjuad i vår personaltidning. Men undrar ju lite vad övriga anställda i koncernen kan ha för glädje av mina tankar och mitt liv. Fast ett tillfälligt projekt med åtminstone en framgångsrik person skulle lyftas fram.
OK.
Dagen D för intervjun inföll och vi pratade högt och lågt om mig, mina tankar och reflektioner om att jobba i onämnda koncern. Och alla upplevelser och analyser är inte positiva.

Av "anledning" att den respekterade chefen lämnat faktauppgifter som skulle kollas lästes ju även den delen av artikeln som grundar sig på vad jag sagt...

Det är nu marken börjar gunga

Jag kanske är naiv och tror för mycket på det goda... Av erfarenhet och av lärdom från mina högskolepoäng uppslukas jag av tanken på att dialog, sanning och förtroende var grundpelarna under ett stabilt företag. I motsats till stängda dörrar, lågt i tak och locket på som bara skapar en frustrerad och otrygg personal.

Och nu känner jag mig osäker

Samtalet från min respekterade chef gick ut på att på att jag uttryckt mig negativt i artikeln. Skall det verkligen stå så? När jag skulle kolla intervjun var jag blockerad. Uttryckte jag mig för negativt? Skulle det verkligen stå så? Hur kunde samtalet ens ha ägt rum? Var respekterad chef medveten om vad han satte igång?

Teoretiskt är det är lätt att ta till sig att samtalet var fel. Men mänskligt sett påverkar det...

Är kamrat G tystad, inte ännu...

vårgårda ris

2008-03-03T19:41:00.001+01:00

Jag var ute och åkte tåg härom dagen. Det gjorde jag ofta förr. Idag passerade jag Vårgårda.
Förr åt jag ofta vårgårda ris med mjölk.
Minns hur det poppade och mjukades upp av mjölken.
Grejen var att äta det innan det blev uppblött. Godast så.

Varför äter jag inte vårgårda ris längre?
Varför åker jag inte tåg oftare?

Livets varför kan man fundera på över en plastmugg med vin, serverat i en Bistrovagn som är på väg till Stockholm.

Nästa Västerås! säger uniformspersonen någon timme senare.
Och jag vet fortfarande inte varför vårgårda ris försvann ur mitt liv.

Herr konduktör! Kan jag få en flaska vatten nu?
snälla...

och nu då?

2008-03-01T16:24:00.003+01:00

Det är bekräftat nu.
Min kvasi-hang up de senste 45.5 dagarna är till ända och jag saknar det redan.

Människan är ju inte hel om det inte är något som är obra. Något som får en att gnälla lite, protestera och uttrycka lite negativa känslor. Det går ju inte att vara överdrivet glad hela tiden.

Så vad skall jag titta på nu?

hmm...

Alltså,
jag skall få min Champagne!!!!!!!!

men troligtvis är det inte en magnumflaska...

Äh, det gör inget. Ingen har inbillat mig något i magnumstorlek.
Jag är glad!

Äntligen!

aha, jag fattar

2008-02-16T10:13:00.006+01:00

Det har nu gått två (2) månader sedan mitt SISTA deltagande i en säljtävling och jag sitter fortfarande här med torr strupe. Helg och allt som det är!

Men nu börjar jag fatta champagnegaloppen.

Jag är lurad.
Jag är mobbad på min arbetsplats.

Jag skall minsann ringa EU, BO, JÄMO, MAMMA, eller vem som vill lyssna och stärka mitt självförtroende.

Och nyss var det alla hjärtans dag,
NäÄ, jag är inte bitter på det heller...

jerry springer

2008-02-11T22:39:00.000+01:00

Det finns dagar som är grå.

Det finns dagar som är helt händelsefattiga i mitt ynkliga lilla liv.

Det finns dagar när jag trött kastar mig i soffan efter jobbet och tänker, fy!

Det finns dagar...

Det är då han ibland tränger sig in i huset och med sina gäster skänker en stor skön känsla av tacksamhet till mitt tråkiga, gråa och trista liv. Vad bra jag har det, egentligen! Och bara några minuters tittande räcker för att genomsyras av denna tacksamhetens glädjerus.

tack jerry...

det är synd om människorna,

trodde väl aldrig...

2008-02-06T09:52:00.000+01:00

Min mor har på ålderns höst en del krämpor som behöver mer eller mindre akutvård.

Inför ett dylikt akutbehov har jag inte förstått tankarna som hon får.
- Nä jag kan inte åka nu som här ser ut... / jag har ju tvättid imorgon... / jag har så mycket mat i kylen...

Och då tänker jag vad spelar det för roll, det är väl underordnat hälsan,
gamla människa...

Häromdagen fick jag ett dylikt behov och hur tänkte jag...
- men jag skall ju hämta ungdom... / jag skall ju göra mat... / en ambulans på uppfarten, vad skall grannarna tro...

trodde väl aldrig att även jag,
gamla människa...

sju (7) sanningar

2008-01-30T10:11:00.000+01:00

Jag har blivit utmanad av Haraldsdotter på några sanningar om mig själv, okey då:

jag gillar Utmaningar, men inte utmaningar
jag jobbar hellre med Kommunikation än med kommunikation
min godsaksprincip är enligt "antingen eller" metoden
jag har verkligen förtjänat min champagne
jag kunde ha hetat Ridderståhle
jag ångrar både en del som jag gjort och inte gjort
jag har aldrig, antagligen mot bättre vetande med tanke på alla straff som jag dragit på mig, skickat vidare ett kedjebrev. Därför tar denna utmaningstråd slut här

over and out

måttet är tomt

2008-01-23T00:03:00.000+01:00

Nu får det vara nog, måttet är tomt! Jag säger upp mig

Vi har säljtävling ibland på jobbet.
Det är inte kul. För det lockar fram mina sämsta sidor av vassa armbågar i magen och sparkar i knävecken, på mina kollegor. Men sedan är det dessutom inte jag som skördar utan jag bara motiverar och någon annan håvar in biochecken (?). Tragiskt, i dubbel bemärkelse.

Det absolut dummaste är att kunden inte får vad den behöver. Kund vill ha X och jag säljer Y för det är y som jag får bonus på. Nä bort det. Det är väl för övrigt dylika bonusar som gör att ICA-handlare kör omkring i en Ferrari och jag äter dålig mat.

Desto roligare då med höstens projektmotivator. Uppnå målet och få champagne. Då gick jag igång. Ibland kan jag ju ställa upp. Och så som jag jobbade och blev bäst förstås.

Det var en dryg månad sedan. Glaset är forfarande tomt. Var är min champagne. Jag törstar.

Jag säger upp mig!

aldrig mer en säljtävling, igen

lookalike?

2008-01-20T20:45:00.001+01:00

Han kunde inte hålla sig. Han var tvungen att dyka upp igen som teckning.

Det är då märkligt att viljan att synas på bild igen blev så stark att han var tvungen att bli avtecknad ytterligare än gång. Lika svart och vit. Knappt något förändrad med åren.

Och då är inte jag lagd åt det konspiratoriska hållet.

eller ser allt bus ut på ungefär liknande sätt
eller...

egentlig sjuk, egentligen

2008-01-16T14:24:00.000+01:00

Jag har alltid resonerat som så att antingen är jag sjuk eller så är jag det inte. Möjligtvis att jag är lite sjuk... Men nu har en för mig ny definition dykt upp, nämligen: egentlig sjuk. Alltså inte på låtsas, utan faktiskt och verkligt sjuk för annars duger man inte.

En annons i GP sökte "försökspersoner" för en läkemedelstest. Kriteriet för att bli utvald var att man hade "egentlig depression". Alltså inte vilken depression som helst utan en egentlig, en faktisk, en verklig depression. Det dög alltså inte att komma dragande med någon overklig depression här inte...

När jag tänker tillbaka på mina samlade depressioner slår det mig att jag inte kan minnas att jag definierat dem som egentliga depression. Jag har nog bara gått om omkring och varit deprimerad. I eftertankens kranka blekhet blev ju genast depressionerna mycket lättare att bära. Eller har jag varit för deprimerad för analysera och definiera min situation.

Förkyld har jag varit några gånger oxå... Men det slår mig nu att jag är tveksam till om jag känt mig egentlig förkyld. Jag har nog bara varit förkyld eller möjligtvis lite förkyld.
Och min huvudvärk.. är den egentlig? Ont i foten...

Nu blir jag deprimerad. Och frågan är ju om jag är egentlig deprimerad ens nu?
Troligtvis inte
med tanke på min lyckade sjukdomshistoria

typiskt mig, egentligen

sschuuf

2008-01-14T22:39:00.002+01:00

tillfälligt fel..

2008-01-10T10:32:00.000+01:00

Det påstås från påstådda välunderrättade källor att julen har inneburit flera kilo mer av svenskar. Det hade jag ingen aaaning om att invandringen ökade över helgerna. Välkommen, säger jag.
Eller då kanske man säger antal..?

Jag det är sådant där som jag funderar över när julens slaggprodukter har satt sig i hjärnan. För där inne råder ett stilla vakuum och inte många substansiella tankar knackar på och vill ut. Över dörren till mitt hjärnkontor sitter en lapp med "tillfälligt fel, använd annan hjärna". Men det kan ju inte jag. Jag har ju bara denna enda. Är det vanligt?

Jag hoppas att något snart sticker hål på detta vakuum och nya 2008-idéer exploderar ut och...
Exploderar gör väl inte något där det råder vakuum förresten, det heter väl , ja Är det vakuum så är det.
Jag hoppas i vart fall på att, vad det nu var ...

Hur var det, varar julen till påska varje år...

det här blir ett lååångt år

döp henne till göran...

2008-01-04T19:50:00.000+01:00

Jag fick ett brev från mitt försäkringsbolag Folksam med som de kallade det: Nyheter och Nyttigheter.

Speciellt glad blev jag först av att läsa mitt namn med stora bokstäver. "Döp henne till Göran..." eller va, hallå, vänta lite nu. Där skrev de att om man fick en dotter så skulle man döpa henne till Göran för det skulle ge större chans till framgång inom näringslivet...

Alltså, jag är man med en medfödd naturlighet till namnet och presenterar mig dessutom i viktiga sammanhang med namnet Göran. Vilken lycka för mig, vilken framgång inom näringslivet har jag? men hallå, vad gick fel?

JO, jag kanske är undantaget som bekräftar regeln, jo så måste det vara. För jag är unik. Jag är speciell. Jag är det misslyckade undantaget!

tack Folksam för den upplysningen!
Med sådana samarbetspartners behöver man inga ovänner.

3 dagar och ingen skillnad

2008-01-03T21:06:00.000+01:00

no comments

hos tandläkaren

2007-12-25T18:21:00.000+01:00

Jag ser två bilder...

Den ena bilden är mörk
jag ligger fastspänd på en hård bräda
Känslan är, jag vill inte
Benen vill sparka sig fria
Händerna vill slita bort spännbälten
och kedjor
Men jag kan inte röra mig
Jag börjar domna bort
En ondsint människoliknande varelse står lutad,
nej hänger tungt över mig
trycker ner mig, krävande,
bändande
Jag vill inte
Det gör ont, HJÄLP!
Det trycks i mig n å g o t ...

Sedan minns jag inget mer...

Den andra bilden är ljus, vackra Bella står och ler mot mig. Hon ber mig snällt att sätta mig och luta mig lugnt tillbaka i en fåtölj. Bella stoppar om mig med mjuka kuddar och frågar om det känns skönt.
- ja, viskar jag tacksamt.
Bella lutar tillbaka fåtöljen i ett ännu mer vilsamt läge. Bella frågar om det känns ännu bättre nu. Jag kan bara andas ut avslappnat och tittar in i ett par vackra ögon, Bellas.
- Här skall du få något som förhöjer upplevelsen och skönheten av kommande timma, säger sköna Bella och sticker till mig något i munnen. Jag känner hur jag ljuvt slappnar av medans Bella smeker mig lätt på axeln. Jag hör henne viska svagt några ord i mitt öra.
- det här kommer att gå bra, göran
- du är så duktig, göran och jag hinner tänka några fina tankar om Bella.
Sedan minns jag inget mer...

En stund senare, en lång stund senare kanske vad vet jag, återvänder jag till verkligheten. Det är bara jag och Bella i rummet. Skönt, tänker jag.

Men något har hänt med tiden...

Jag får ingen fråga om jag vill ha några bokmärken
och kronans värde är nu 6 000 kronor?

Nåväl, om ett år får jag träffa Bella igen.
Det får det vara värt.

förlorat kontrollen

2007-12-23T19:51:00.000+01:00

Jag vet inte när och hur det hände.
Men jag har tappat de sociala koderna för att vistas i julträngsel eller vilken sorts trängsel, i värst fall, som helst. Det funkar inte längre. Jag minns svagt att jag klarat av detta, men nu känner jag mig missanpassad och utan hopp.

Har jag varit borta för länge från staden?

Jag var i ett centralt placerat köpcenter i Göteborg och försökte förflytta mig framåt. Det gick inte kan jag säga. Min brist på koderna gjorde mina försök till framgång mer till en dans, typ en sorts jenka. Lite framåt, mycket bakåt och inte minst åt sidan...

Jag var som en skepp utan roder i ett stormigt hav.
Som ett flygplan under en turbulent luftfärd.
Som en flipperkula.
Som, som...

Ut med väggen i köpcentrat blev jag upptryckt och jag fortsatte att trycka mig mot väggen och gick sakta och lugnt och fint fr,am å ,t.
Jag skapade mig ett mål. Det är bra med mål i livet har jag läst någonstans, tänkte jag. Det finns ett, av mig, välbesökt fik längre fram. Jag tar mig dit...

Väl framme kände jag mig stadig med min 9:a och äpplebulle.
pust
Tänk att trygghet kan stavas så: 9:a och äpplebulle.

repetition,
hur var det nu
rakt fram med spanande blick eller blicken ner i marken och bara plöja?
finns det kurs för sådant här?

2007-12-21T15:49:00.000+01:00

God Jul o Gott Nytt År!

samma granvisa i år igen...

2007-12-19T16:43:00.000+01:00

Uppdraget slutfört, jag har varit och köpt en fin gran.
Men det blev samma visa i år igen...
Jag platsar en gång per år i den blinkande generationen.

Det är inte så att jag inte kan klarar av brottningsmatchen med julgransljusen så att dessa ljusen de blinkar. Nä, det är själva transporten av granen som sänder signaler ut till mina medtrafikanter att här kommer det en gubbe som inte klarar av sin bil.

Det är ju på det lilla viset att när jag skall hämta hem granen i bilen går det ju inte att stänga bagageluckan. Granuslingen är ju för lång. Det kunde väl någon tänkt på. Och då när själva färden pågår så gungar luckan och innerbelysningen i bilen går blink, blinke-blink, blink...

Går det att se ut då? no!
Ser andra mig då? yes!

Varje år så tänker jag att det här känner jag igen. Kanske skall jag studerat boken? Men det är ju alltid mörkt så en titt i instruktionsboken är omöjligt.

Jag måste komma ihåg detta till nästa år.
Men hur?

om att få en liten stund

2007-12-18T12:43:00.000+01:00

Till räcker jag inte
och just nu verkar det finnas xtra lite tid för att räcka

Skall det vara så...
Jag bara frågar

Jobb, familj här och släkt där
När skall tag få tid med mig?

Skall det vara så...
Jag bara frågar
När skall tag få tid med mig?

Det är ont i foten, den globala uppvärmningen
och utanför har dom grävt upp i gatan. Allt skall man engagera sig i.
När skall jag få tid med mig?

Skall det vara så...
Jag bara frågar
När skall tag få tid med mig?

Det är bussar som inte kommer i tid, det är jobbiga kunder och krångliga organisationer.

Skall det vara så...
Jag bara frågar
När skall tag få tid med mig?

Det är Bush, Saddam, Putin och räkningar.
Det är slapphet, flathet, intolerans och ont i huvé .
Skall det vara så...
Jag bara frågar

När skall tag få tid med mig?

kanske det kan ordna sig
bara jag får en liten stund för mig själv.

men säger någon god jul en gång till såååå

vem kan bestämma

2007-12-17T20:27:00.000+01:00

vem kan bestämma hur jag skall känna
det finns ingen mall att följa
ingen norm som är rätt
ingen regel som styr

det påstås att jag inget känner, att jag är känslokall
hur skall jag känna då

livet rullar vidare, det som varit kan jag inte göra något åt
nuet är mer påtagligt och har sin kamp, hur skall det jag inte kan göra något åt överskugga ett nu

en kamp tog slut, en annan pågår men känslokall är jag inte

möjligtvis har förrådet med känsloyttringarna tagit slut

kanske jag skall stanna upp och känna efter mer,
men vem tar hand om nuet då
tar nuet hand om sig själv

jag saknar ju, så förringa inte mina känslor
du vet inte hur jag känner

eller vad jag går igenom

men jag saknar dig, jag saknar...

jag tror du skulle förstått

väderproblem

2007-12-13T19:34:00.000+01:00

Det är något problem med vädret.

nä, inte att alla pratar om det
nä, inte att det är dåligt
nä, inte den globala uppvärmningen
nä, inte att meteorologen säger en sak och vädret blir något annat

Nä, problemet är att jag inte ens vet om det blir tvärtom. Problemet med vädret att jag glömmer prognosen så fort jag fått den levererad.
- vad blir det för väder imorgon? frågar någon
- äh, va ... vet inte, säger jag och ändå har jag suttit där framför burken.

Visserligen har jag ett minne som en adventskalender, men ändå. Kanske att vädermänniskorna är för långhåriga, jonglerande, norska, etc ... osv ... eller något. Något är fel! Jag tror absolut det är något med presentationerna som gör att jag glömmer bort hur vädret skall bli.

Och då, har jag förstått i efterhand, har ändå SVT prövat med något nytt upplägg som jag oxå missat och som jag inte kan kommentera...

Jag har lite tankar och som kommunikationsexpert (wannabe) får jag ta och kontakta dem. Om jag kan förstå och komma ihåg vädret så måste väl alla komma ihåg. Jag skall finslipa mitt upplägg sen åker jag till Stockholm.

en sak är säker, vädret blir som det blir, det är det enda säkra, det blir så det är bara att vänta

rum 543

2007-12-09T20:10:00.000+01:00

Jag har levt det glamorösa hotellivet i helgen, men det är en annan historia...

Däremot är det ju som så att hotellrum har ett nummer som står utanför dörren. Det är bra och genomtänkt för att gästen skall kunna hitta till sitt rum. Men dessa siffror fanns även på väggen inne i rummet.
Jag förstår inte meningen med det...

Jag får mitt nyckelkort och går till rummet med numret (...). Jag låser upp och går in. Så gör jag. Skall jag nu även kolla om det är samma siffror på väggen inne i rummet innan jag kan ta rummet i besittning.
- Ah, det var mitt rum. Så skönt.

Men om det är andra siffror på väggen, vad gör jag då? Ringer och klagar?
Nä, jag förstår det inte...

Eller om man vaknar mitt i natten, har allt annat än rumsnumret i huvudet och undrar var man är. Man tittar, om man kan se, på siffrorna på väggen och tänker...:
- jaha, 5..4..3... que?
- jaha, 543... bingo
- jaha, 543... bor-jag-här?
- jaha, 543... det-här-är-inte-mitt-rum, det var ju dråpligt

Varför står rumsnumret på insidan av rummet?
Nä, jag förstår det inte...

en applåd som jag bjuder på

2007-12-06T13:38:00.000+01:00

Jag fick denna historia av en vän som jag nu ödmjukt tänkte bjuda på. En slags hyllning,

Till henne och alla andra kvinnor, men framförallt till kvinnan i mitt liv.

Elva människor hängde i ett rep under en helikopter, tio män och en kvinna. Repet var inte starkt nog för att hålla för dem allihop. Så de bestämde att en var tvungen att släppa taget för att annars skulle de alla falla. De kunde inte bestämma vem som skulle bli tvungen att släppa taget förrän kvinnan höll ett gripande tal. Hon sa att hon frivilligt skulle släppa repet för att hon var kvinna och van vid att offra sig för make och barn och för män i allmänhet utan att få något tillbaka. När hon avslutat sitt tal började alla tio männen applådera...

häpp